tag:blogger.com,1999:blog-119984272024-03-07T19:08:35.910+01:00Per-Anders SvärdAgainst animal tastingAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.comBlogger161125tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-77344725203187910012013-02-04T10:32:00.001+01:002013-02-04T10:32:44.493+01:00Ny adress till bloggenFrån och med nu flyttar den här bloggen till ny adress: <a href="http://www.peranderssvard.se/">www.peranderssvard.se</a>. <br /><br />Alla gamla inlägg har flyttats över till den nya domänen, men en del länkar pekar fortfarande tillbaka hit. Detta kommer att ordnas efter hand i den mån jag får tid att pyssla med det. Denna blogg kommer att finnas kvar i sitt befintliga skick som ett arkiv, men jag kommer inte att göra fler uppdateringar här. Har du länkat hit får du gärna länka om till den nya adressen.<br />
<br />
/Per-AndersAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-57375361895655329012012-11-20T16:21:00.001+01:002012-11-20T23:07:22.652+01:00Vem har mest skäl att fråga "varför"?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdGzkl7TemU5jkJx5lH5yWeDcBiZAtK_TpIV6IMqXdOhvss-zTu2hLsRmvEerOSVb6tN0AdOniZ-KFpWU2WXNya9u0b-e7thSfYMRy1tGn2FEZg2Ps_cXtykONFWOHpEea5zW0/s1600/Som+vegetarian.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdGzkl7TemU5jkJx5lH5yWeDcBiZAtK_TpIV6IMqXdOhvss-zTu2hLsRmvEerOSVb6tN0AdOniZ-KFpWU2WXNya9u0b-e7thSfYMRy1tGn2FEZg2Ps_cXtykONFWOHpEea5zW0/s400/Som+vegetarian.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Någon hade satt upp detta urklipp på en anslagstavla på Stockholms universitet. Ett enklare och mer rättframt sätt att synliggöra och kasta om köttnormen får man leta efter. Hatten av för signaturen "Elise".<br />
<br />
Klippet fick mig för övrigt att tänka på ett gammalt favoritcitat av filosofen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/James_Rachels" target="_blank">James Rachels</a> som tål att <a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2010/01/det-ar-ni-som-ar-konstiga-det-ar-jag.html" target="_blank">upprepas</a>:<br />
<blockquote class="tr_bq">
Vegetarianism is often regarded as an eccentric moral view, and it is assumed that a vegetarian must subscribe to principles at odds with common sense. But ... the opposite is true: the rule against causing unnecessary pain is the least eccentric of all moral principles, and that rule leads straight to the conclusion that we should abandon the business of meat production and adopt alternative diets. Considered in this light, vegetarianism might be thought of as a severely conservative moral stance.<br />
— James Rachels, <i><a href="http://www.jamesrachels.org/CFA.htm" target="_blank">Created From Animals: The Moral Implications of Darwinism</a></i>, 1991, s.212.</blockquote>
(Och med "vegetarianism" bör vi förstås, <a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2012/08/vad-ar-vegetariskt-med-att-plaga-och.html" target="_blank">som brukligt är på denna blogg,</a> förstå "veganism".)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-77780513041729115392012-11-19T19:53:00.003+01:002012-11-20T00:46:47.655+01:00Veganism och frigörelse<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXm1ivnGzkjrgWm0WOlY9hvkP3G7eBHUPSHeDoAWM_KAw95opMRdZPpLHgpfxJBDJQUEQtueAicaQ7PQBN_jwz7p34H-jIM3EEgCWCO9AAvvbRECQ15wcRNLZh9MENBetLcVHx/s1600/PhotoFunia-6684ef.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="351" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXm1ivnGzkjrgWm0WOlY9hvkP3G7eBHUPSHeDoAWM_KAw95opMRdZPpLHgpfxJBDJQUEQtueAicaQ7PQBN_jwz7p34H-jIM3EEgCWCO9AAvvbRECQ15wcRNLZh9MENBetLcVHx/s400/PhotoFunia-6684ef.jpg" width="400" /></a></div>
I väntan på att jag hinner färdigställa något av mina egna blogginlägg – det ligger något dussin på kö – vill jag passa på att tipsa om K. Forkasiewicz blogg <i><a href="http://radicallyreal.wordpress.com/" target="_blank">Radically Real</a>,</i> som är en av de bästa djurrättsbloggarna i världen för tillfället. Här finner läsaren ett ständigt pågående försök att förena djurrättsfilosofi, marxism och <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Maurice_Merleau-Ponty" target="_blank">Merleau-Ponty</a>-inspirerad "somatologi" till en frigörande kritisk teori.<br />
<br />
Det senaste blogginlägget, <a href="http://radicallyreal.wordpress.com/2012/10/23/fragments-of-an-animalist-politics-veganism-and-liberation/" target="_blank">"Fragments of an Animalist Politics: Veganism and Liberation"</a>, lyfter några av de mest brännande frågorna för djurrättsrörelsen idag: Räcker det att förespråka veganism? Medför samhällets kapitalistiska organisering några speciella hinder för våra djurrättsliga målsättningar? Måste veganismen placeras i ett bredare politiskt ramverk för att nå samhällsförändring?<br />
<br />
Rekommenderas varmt – särskilt för opolitiska veganer och politiska oveganer.<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-17871331643737177102012-09-28T20:52:00.001+02:002012-09-29T00:38:10.102+02:00Happy Meatopia?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/ZC3o0AfQtCI?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />
Dagens video- och länktips:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white; color: #333333; line-height: 18px;"><span style="font-family: inherit;">What does Whole Foods' surreal Best Butcher Contest have to do with HSUS and the future of animal advocacy? And why are activists increasingly being pressured to unite behind industry-advocacy collaborations? In this new video essay and <a href="http://www.humanemyth.org/happymeatopia.htm" target="_blank">special report from HumaneMyth</a>, learn how a handful of people running large organizations are engaging in extreme conflicts of interest that are taking industry co-option of the animal advocacy movement to a whole new level.</span></span></blockquote>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-34509804615637852402012-08-11T12:02:00.001+02:002012-08-11T15:39:58.277+02:00Vad är vegetariskt med att plåga och döda djur?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1qe6h1Uon-45f0rfIiIgDdmorI784PHV1jXEa_79wC_6CpLKy3myxMimRWsVQeK_vzAQwDma8TI9DcA8UptkmgSw1qhc02j5oFQMO9VyemKAI9wkvDD2fvvK0yLnjh3NUUuk-/s1600/2012-08-11+10.57.00.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1qe6h1Uon-45f0rfIiIgDdmorI784PHV1jXEa_79wC_6CpLKy3myxMimRWsVQeK_vzAQwDma8TI9DcA8UptkmgSw1qhc02j5oFQMO9VyemKAI9wkvDD2fvvK0yLnjh3NUUuk-/s320/2012-08-11+10.57.00.png" width="320" /></a></div>
<br />
Idag skriver jag i <i><a href="http://www.fria.nu/artikel/93873" target="_blank">Fria Tidningen</a></i> om vad begrepp som "vegetariskt" och "vegetarian" borde betyda. Texten är en version av <a href="http://www.peranderssvard.blogspot.se/2012/07/vegetariskt-vegetabiliskt-veganskt.html" target="_blank">mitt tidigare blogginlägg</a> om saken. Så här mitt i <a href="http://www.peranderssvard.blogspot.se/2012/08/kottfria-festivaler-krankt-maskulinitet.html" target="_blank">debatten om Way Out Wests köttfria policy</a> kan det också vara av intresse att diskutera vad som ska räknas som "veggie", vad som bör synliggöras som djurprodukter, liksom vad kärnan i den vegetariska etiken bör vara:<br />
<blockquote class="tr_bq">
Lakto-ovo-vegetarismen innebär ... inte ett slut på djurexploateringen. På sin höjd riktar den om utnyttjandet mot djurens reproduktiva kroppsdelar. Som feministiska djurrättsteoretiker har uppmärksammat är det främst hondjurens förmågor att producera och nära nytt liv som djurindustrierna utnyttjar. Konsumtionen av mjölk och ägg trappar upp exploateringen av dessa kroppsfunktioner, ”kasserar” de individer som slits ut, samt massdödar ”överskottet” av barn som måste komma till för att hålla igång flödet av mjölk, ost och ägg till butikshyllorna. Att konsumera ägg och mjölk är alltså inte ett sätt att ”hjälpa” djur, tvärtom handlar det om att aktivt skapa efterfrågan på ofrihet, lidande och död.</blockquote>
Läs hela artikeln i <i>Fria Tidningen</i> här: <a href="http://www.fria.nu/artikel/93873" target="_blank">"Vad är vegetariskt med att plåga och döda djur?"</a><br />
<br />
<div style="text-align: center;">
* * *</div>
<br />
Och medan vi ändå är inne på mina pet peeves här och har diskuterat hur lakto-, ovo-, och miljövegetarism samverkar med speciesistiska normer så tänkte jag tipsa om en bra kritik av hälsoargumenten för veganism av dietisten Ginny Messina: <a href="http://www.theveganrd.com/2010/11/how-the-health-argument-fails-veganism.html" target="_blank">"How the Health Argument fails Veganism."</a> För det är ju precis som författaren konstaterar: "Det <i>finns</i> inget hälsoargument för veganism." Visst går det utmärkt att leva hälsosamt som vegan, men det är långt ifrån ett måste för optimal hälsa för alla människor.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: transparent; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; border: 0px; font-size: 12pt; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">The counter-argument to all of this, of course, is that getting people to go vegan for any reason is a good thing. It reduces animal use and it helps shift paradigms about food choices—which can eventually open minds to the issue of animal liberation. I’m in favor of most efforts and campaigns that do those things. But here is the problem with using the health argument in this way—it’s that there <em style="background-color: transparent; border: 0px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">isn’t</em> any health argument for veganism.</span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: transparent; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; border: 0px; font-size: 12pt; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;"></span><span style="background-color: transparent; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; border: 0px; font-size: 12pt; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">There is, of course, a pretty good argument for eating more plants (lots more plants) and less animal food, but no one has shown that you must eat a 100 percent plant diet in order to be healthy. So to make an argument for a 100% vegan diet based on health benefits alone, we have no choice but to stretch the truth. We have to <span style="border: 0px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;"><span style="background-attachment: scroll; background-color: transparent; background-image: none; background-position: 0% 0%; border: 0px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">overstate the benefits</span> </span><span style="background-color: transparent; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; border: 0px; font-size: 12pt; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">of vegan diets, and sometimes minimize or dismiss the risks. And as soon as we stray from the actual facts, our advocacy is on shaky ground.</span></span></blockquote>
Veganism är bara universellt förpliktigande på <i>ett enda</i> sätt, och det är som <i>etiskt påbud</i>: det är oförenligt med respekt för andra medvetna varelser att ringakta deras intressen, åsamka dem lidande, reducera dem till egendom, beröva dem friheten och ta deras liv. På det sättet är veganism "baslinjen" för moralisk respekt för andra djur – det är det absoluta minimum vi måste uppfylla för att inte medverka till ett illegitimt förtryck. Det må låta hårt och krävande, speciellt i ett samhälle som vårt där deltagande i animaliekonsumtionen närmast är obligatorisk, men det är i själva verket <i>motsatsen</i> till allt vad elitism heter.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-73226328476177277552012-08-09T13:59:00.000+02:002012-08-09T20:34:15.166+02:00Köttfria festivaler, kränkt maskulinitet och grön speciesism<img height="638" src="https://fbcdn-sphotos-b-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc7/578892_10151746358645639_1810226795_n.jpg" width="453" />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: right;">
</div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Igår meddelade musikfestivalen Way Out West i Göteborg att <a href="http://www.wayoutwest.se/sv/nyheter/way-out-west-goes-veggie" target="_blank">inget kött kommer att serveras under den kommande helgens evenemang.</a> Arrangörerna kallar det att festivalen "goes Veggie", men det vore nog bättre att kalla festivalen "köttfri" då det inte kommit några signaler om att andra djurprodukter kommer att stoppas. (<a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2012/07/vegetariskt-vegetabiliskt-veganskt.html" target="_blank">Jag anser som bekant att ordet "vegetarisk" bör reserveras för föda från växtriket.</a>)</div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Det är ett glädjande initiativ. Potentialen finns att evenemanget kan bli en stor medvetandehöjande övning där matvanor, miljö och etik kommer upp till diskussion bland tusentals festivalbesökare som annars inte skulle skänkt frågorna en tanke. Förhoppningsvis kommer många också att prova nya maträtter och upptäcka köttsubstitut som de inte visste fanns. På så sätt kan tröskeln sänkas för en permanent övergång till nya matvanor.<br />
<br />
<b>Kränkt maskulinitet</b></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzrjk8YqW0ONQJY9yJRKqdbpTnF-xlFbDKnvTrUHJxF1ZfktGXKvlb92QJVnpfPyidCOG3m6-TA6zydRlIxUXf_-zhEmF-iAA33F7di1OxvZWl4CM8-VbiwcKlg0vRVdbuSrxL/s1600/Spom.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzrjk8YqW0ONQJY9yJRKqdbpTnF-xlFbDKnvTrUHJxF1ZfktGXKvlb92QJVnpfPyidCOG3m6-TA6zydRlIxUXf_-zhEmF-iAA33F7di1OxvZWl4CM8-VbiwcKlg0vRVdbuSrxL/s1600/Spom.jpg" title="Carol J. Adams: The Sexual Politics of Meat (1990)" /></a>Det är också ett modigt initiativ. Få saker provocerar så mycket som att ifrågasätta köttätandet. Och mest provocerade blir som vanligt vissa män. Det finns en stark ideologisk <a href="http://abcnews.go.com/blogs/health/2012/05/18/men-meat-and-masculinity-linked/" target="_blank">koppling mellan maskulinitet och köttätande</a> som får många män att uppfatta kritik av deras matvanor som en allvarlig identitet- och integritetskränkning. (Djurrättsteoretiker som <a href="http://books.google.se/books/about/The_Sexual_Politics_of_Meat.html?id=AwrwRKNavtAC" target="_blank">Carol J. Adams</a>, <a href="http://www.makadambok.se/Galmark.htm" target="_blank">Lisa Gålmark</a> och <a href="http://books.google.se/books?id=6uCEhroo-oEC&printsec=frontcover&dq=editions:egiB5KOQbHcC&source=bl&ots=j4olf8E8-p&sig=Ly5aVBqMSNYz-ZU76SVFlrYgeI0&hl=sv&sa=X&ei=J34jULKoHInY4QSOpYGAAw&ved=0CC8Q6AEwAA#v=onepage&q&f=false" target="_blank">Brian Luke</a> har skrivit mycket om hur sexism, speciesism, hegemonisk maskulinitet och köttnormativitet konstituerar och upprätthåller varandra.) Några av de kränkta reaktionerna över Way Out Wests hycklande, miljöfarliga och politiskt korrekta antikött-fascism har redan samlats på <a href="http://devotionmagazine.se/?p=24558" target="_blank">Devotion Magazines hemsida</a>. Och fler lär det bli – inget tycks ju göra folk till experter på djuretik, näringslära, ekologi, evolution och rättviseteori som att (1) äta kött och (2) ha snopp.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDcOwtdJQ_vrj3nEgA0JFrE6mhG4BJ1VVGp1aMdUwj-wA0PtUZnwbyLrrp5fWdbviMLwCz2fNpNpRxht-MvpMRq8Xv3S_px-r5BIO9FYwX8CPiKYO5nPEZJswSMVy8fQmqasaZ/s1600/SoO.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDcOwtdJQ_vrj3nEgA0JFrE6mhG4BJ1VVGp1aMdUwj-wA0PtUZnwbyLrrp5fWdbviMLwCz2fNpNpRxht-MvpMRq8Xv3S_px-r5BIO9FYwX8CPiKYO5nPEZJswSMVy8fQmqasaZ/s1600/SoO.jpg" title="Lisa Gålmark: Skönheter och odjur (2005)" /></a>De flesta av festivalens besökare – de som inte är livrädda för att intag av festivalens köttfria korvar, burgare och pizzor kommer att göra dem till bögar i grabbgängets ögon – lär dock snabbt anpassa sig. (<a href="http://www.svd.se/kultur/kottfri-festival-vacker-kanslor_7410180.svd" target="_blank">Som Svenska Dagbladet noterar</a> var det också tusentals som "gillade" nyheten.) Kanske finns till och med ett intresse för ett lite djupare resonemang kring festivalens ställningstagande. För ur djurrättslig synvinkel finns det fortfarande ett och annat att säga.<br />
<br />
Det första som slår en är som sagt att begrepp som "veggie" och "vegetarisk" definieras i vardagsspråklig mening som "lakto-ovo-vegetarisk" – det vill säga som inkluderande av vissa djurprodukter. Jag har tidigare skrivit om problemen med denna definition. Det gäller framför allt hur <a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2010/10/blev-du-verkligen-vegetarian-for-att.html" target="_blank">konsumtion av ägg och mjölk direkt skapar efterfrågan på lidande och död</a>, men det handlar också om en <a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2012/07/vegetariskt-vegetabiliskt-veganskt.html" target="_blank">ideologisk förskjutning som "trollar bort" vissa former av djurexploatering eller till och med upphöjer dem till aktiv "djurvänlighet"</a>.</div>
<div style="text-align: right;">
</div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHbbrq70MI7PpdNFG_2LFsKhwCduMHIsnFvbBBfRoRS0tTsinaGUTN7W3CHqaSOeQ-sh7wZuHPY__lUG-Lmqh4NoHg-2XsY8NNsnRUBrKYx7ei6lr0UsVW6dJhNgXrRqdbB4xt/s1600/luke.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHbbrq70MI7PpdNFG_2LFsKhwCduMHIsnFvbBBfRoRS0tTsinaGUTN7W3CHqaSOeQ-sh7wZuHPY__lUG-Lmqh4NoHg-2XsY8NNsnRUBrKYx7ei6lr0UsVW6dJhNgXrRqdbB4xt/s1600/luke.jpg" title="Brian Luke: Brutal: Manhood and the Exploitation of Animals (2007)" /></a><br />
Det andra är festivalens fokus på att köttfrihet först och främst är en miljöfråga. Vi bör minska på köttätandet för att det spar på jordens resurser. Djur som används till mat har beskrivits som "omvända proteinmaskiner" där enorma mängder foder (som i sin tur krävt enorma mängder odlingsyta, vatten och bränsle) omvandlas till ytterst små mängder kött. Som festivalarrangörerna påpekar är köttätandet också en viktig klimatfråga – <a href="http://www.fao.org/docrep/010/a0701e/a0701e00.HTM" target="_blank">uppfödningen av djur till mat står för 18 procent av de klimatförändrande gasutsläppen</a>.<br />
<br />
Allt detta är förstås riktigt – och viktigt. Men samtidigt skjuts oerhört viktiga diskussioner i bakgrunden, nämligen frågorna om andra varelsers moraliska ställning, frågorna om djurs rättigheter. Om festivalbesökarna tar en bratwurst efter festivalen har Way Out West inte längre några synpunkter på det. Det moraliska ansvaret stannar vid festivalens egen miljöpåverkan – ja, det är nästan som att arrangörerna känner sig tvungna att markera att det självklart är okej att fortsätta äta kött. </div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Självklart handlar detta delvis om att bemöta förutsägbara invändningar (från griniga män). Och naturligtvis menar jag inte att en musikfestival måste ta ansvar för all världens ondska. Poängen är bara att festivalen här spelar med i en ideologisk neutralisering och normalisering av köttätandet <i>som sådant</i>. Och det är synd eftersom det undergräver intentionen att "ifrågasätta normen om att kött är det normala och vegetariskt det onormala". </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Grön speciesism</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Huvudproblemet här är att en grönare speciesism ändå förblir speciesism. Precis som i den allmänna miljödiskursen försvinner de individuella djuren till förmån för ett fokus på ekosystemens integritet. Istället för att se att andra djur är kännande, medvetna individer med intressen som förtjänar jämlik hänsyn får vi en problemformulering där massdödandet och masskonsumtionen av deras kroppar bara blir ett problem i den utsträckning som det slår emot gränserna för det ekologiska "hållbara". Detta förvandlar i sin tur frågan om animaliekonsumtionen från en djurrättslig fråga där grundläggande respekt för andra kräver ett absolut slut på fångenskap, våld och dödande, till en fråga om ett "balanserat" utnyttjande där det är okej att fortsätta exploatera djur så länge miljöpåverkan reduceras. (För att illustrera det absurda med en mänsklig parallell, tänk er att vi skulle acceptera "klimatkompenserad rasism" eller införa "utsläppsrätter" på sexism.)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Där en djurrättslig problemformulering i grunden ifrågasätter speciesismen lämnar alltså en miljöorienterad problemformulering i princip öppet för fortsatt djurförtryck. (<a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2010/09/det-handlar-inte-om-miljon-monbiot.html" target="_blank">Jag har tidigare skrivit om detta här.</a>) Och det är just detta vi måste hålla i minnet samtidigt som vi gläds över Way Out Wests köttfrihetsinitiativ: <i>det är ingen slump att ett speciesistiskt samhälle "föredrar" ekologisk kritik framför djurrättslig dito</i>. Den första är fullt förenlig med speciesistiska normer och praktiker, den andra är det inte – och det är just därför som miljödiskursen så ofta mobiliseras för att täcka över djurförtrycket och onödiggöra ett djurrättsligt perspektiv. I ett samhälle utan denna, vi kan kalla det "strukturella vilja", till fortsatt dominans över andra djur skulle animaliekonsumtionens miljöpåverkan inte på långa vägar uppfattas som det primära etiska och politiska problemet i människa/djur-relationen. En allvarligt menad antispeciesistisk ideologikritik bör inte tappa detta faktum ur sikte.</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-86977678598072145232012-08-03T13:48:00.001+02:002012-08-03T14:15:09.678+02:00Ät lyckliga djur med Jonathan Safran Foer<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1jKhvvqDujKWDYQZItO-hhzqiDT82Lae-hun60q5yrmQfVVu6YoVSh6SJjsiITrLJ6nZI13TI5b42PrcO0VJkKbXTfnmHgyIn4SRidpqiEKGqdxJUJoU4OYb21mxMm4u3l9T_/s1600/humanemeat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1jKhvvqDujKWDYQZItO-hhzqiDT82Lae-hun60q5yrmQfVVu6YoVSh6SJjsiITrLJ6nZI13TI5b42PrcO0VJkKbXTfnmHgyIn4SRidpqiEKGqdxJUJoU4OYb21mxMm4u3l9T_/s1600/humanemeat.jpg" /></a></div>
<br />
Okej, jag ska erkänna att jag inte har hunnit läsa Jonathan Safran Foers bok "Äta djur" än. Men för varje artikel som skrivs om den blir jag mindre och mindre sugen och allt mer misstänksam mot boken. Hur kommer det sig egentligen att varenda artikel och krönika som skrivs om boken landar i det gamla vanliga djurskyddandet?<br />
<br />
Man tycker ju att denna bok, så hyllad för sin utmaning av vår okunskap och våra fördomar, borde väcka frågan hos åtminstone någon läsare om det<i> över huvud taget</i> är acceptabelt att vi frihetsberövar, utnyttjar och dödar upp emot 60 miljarder landlevande och många gånger fler havslevande djur varje år – ja, kan det ens vara acceptabelt att begå sådana övergrepp mot <i>en</i> <i>enda</i> kännande, medveten varelse?<br />
<br />
Men tydligen inte. Det tycks inte finnas något i denna värld som är så svårt att ifrågasätta som människans rätt att för all evig tid fortsätta använda andra djur för sina egna syften.<br />
<br />
I dagens <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lidandet-kottets-verkliga-kostnad_7392276.svd" target="_blank">Svenska Dagbladet finns ännu en artikel om boken</a>, och den börjar förvisso lovande. Skribenten, Anna Laestadius Larsson, redogör för lidandet i djurfabrikerna, det ökande köttätandet och lyfter konsumentens moraliska ansvar. Men kommer texten fram till slutsatsen att vi borde sluta exploatera ickemänskliga djur, att deras liv är deras egna, att makt inte ger rätt och att vi borde lämna dem i fred?<br />
<br />
Nix. Slutsatsen blir den typiska, den som alltid dras, och den som det speciesistiska samhället allra mest hoppas på. Vi behöver inte sluta utnyttja djur, vi måste bara göra det lite mindre och på ett mer skonsamt sätt:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white; font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">Vi borde äta mindre kött. Försäkra oss om att det vi äter är producerat på ett schyst sätt. Betala vad det kostar. Och avstå om vi inte har råd. För vårt och djurens bästa.</span></blockquote>
<span style="font-family: georgia, serif;"><span style="font-size: 15px; line-height: 19px;">Är det bara jag eller kan man nästan</span></span> höra läsarna kring köksborden dra en lättnadens suck när slutsatsen presenteras? Inget behöver ändras i grunden trots allt. Köttet förblir ett "det" som inte dödas utan framställs på ett "schyst" sätt. Sedan kan det ätas med gott samvete av de borgerliga bohemer som "har råd" (och är lyckligt omedvetna om hur deras preferenser har formats av djurindustriernas riktade marknadsföring). Arbetarklassen däremot borde ge upp sina billiga industriköttbullarna och broilerkycklingar.<br />
<br />
Trots de kritiska frågorna i artikeln ("<span style="background-color: white; font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">hur mycket lidande får den där köttbiten du lägger på grillen kosta?") lyckas texten alltså bekräfta den köttnormativa föreställningen att kroppsdelar från djur är den mest upphöjda och eftersträvansvärda formen av mat – värt att "betala vad det kostar" att få äta. Samtidigt förskjuts ansvaret för djurplågeriet till de massor som inte kan kontrollera sina lustar utan, som en fårfarmare säger i artikeln, "</span><span style="background-color: white; font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">hellre vill ha mycket och billigt kött vilket som helst, än att betala vad det kött som produceras med omtanke om djuren och naturen kostar".</span><br />
<br />
<span style="background-color: white; font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">Återigen, jag har inte läst Safran Foers bok. Och jag vet att den också har haft ett mer radikalt inflytande på många läsare som – till skillad från författaren själv – har konverterat till veganism. Jag kan alltså vara orättvis när jag nu misstänksamt sitter och blänger på bokhyllan och tycker den gröna ryggen på "Eating Animals" ser både uppblåst och korkad ut i sällskap med all seriös djurrättslig litteratur som omger den. För allvarligt, kan boken verkligen helt undgå att problematisera det som är mest utmärkande för den speciesistiska ideologin idag, </span><a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2008/03/djurfrtryck-utvas-i-djurskyddets-namn.html" style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;" target="_blank">nämligen att den verkar genom att framstå som sin egen motsats, som "djurskydd" och "djurvänlighet"?</a><span style="background-color: white; font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;"> </span>
<span style="background-color: white; font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;"><br /></span><br />
<span style="font-family: georgia, serif;"><span style="font-size: 15px; line-height: 19px;">Mina fördomar mot boken mildras förstås inte heller av att Jonathan Safran Foer nyligen lånat ut sitt namn, sitt ansikte och sin credd som "djurvän" till <a href="http://www.buyingpoultry.com/">www.buyingpoultry.com</a> – en hemsida dedikerad till försäljningen av "high welfare poultry" (kyckling uppfödd med hög djurskyddsstandard).</span></span><br />
<span style="font-family: georgia, serif;"><span style="font-size: 15px; line-height: 19px;"><br /></span></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/O87ROJfj4JM?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<span style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;"><br /></span><br />
<span style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">Om denna insats för djurens bästa har jag inget mer att säga än bloggaren på Veganomaly, en av de som från början inspirerades starkt av Foers bok, </span><a href="http://theveganomaly.com/2012/06/16/extremely-sad-and-incredibly-inconsistent/" style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;" target="_blank">redan har sagt</a><span style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">:</span><br />
<blockquote class="tr_bq">
Even the title of his video is nauseating. An <em style="background-color: transparent; border: 0px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">appeal</em> from Jonathan Safran Foer? An <em style="background-color: transparent; border: 0px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">appeal</em>? He is now appealing to us to eat “happy” chickens?</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
An appeal is worth celebrating when it promotes a just alternative. An <em style="background-color: transparent; border: 0px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">appeal</em> is not what happens when a burgeoning, elitist, niche market wants some hooky campaign to lure in well-intentioned eaters. Out of all the things to make an appeal on behalf of, it’s the “alternative” poultry producers who deserve the benefits of your endorsements, Safran-Foer? ... How about an appeal on behalf of the billions of farmed animals who die needlessly each year? How about an appeal to support the life-saving work of groups like Farm Sanctuary, Vegan Outreach or Igualdad Animal?</blockquote>
<span style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">Och börja inte ens med "men det är väl bra att en känd person som många lyssnar på i alla fall gör något för att förbättra förhållandena inom den fruktansvärda kycklingindustrin". Det enda budskap som Safran Foer sänder ut med sin medverkan här är det redan hegemoniska, nyspeciesistiska "det är okej att fortsätta använda djur bara det sker på rätt sätt". Nej, det är till och med värre, för här kommer budskapet med tillägget: "Se! Till och med den eftertänksamme, välinformerade, intellektuelle djurvännen och succéförfattaren uppmanar dig att äta lyckliga djur!"</span><br />
<span style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;"><br /></span>
<span style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">Kontrasten till nobelpristagaren och djurrättsförespråkaren J.M. Coetzees baksidestext till "Eating Animals" kunde inte vara större:</span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: georgia, serif;"><span style="font-size: 15px; line-height: 19px;">... the case against the people who run the system [is] presented so convincingly, that anyone who, after reading Foer's book, continues to consume the industry's products must be without a heart, or impervious to reason, or both.</span></span></blockquote>
<span style="font-family: georgia, serif; font-size: 15px; line-height: 19px;">Någon dag ska jag nog ändå läsa den där boken. Om inte annat för att försöka utröna vad problemet med författaren och hans speciesistiska läsare egentligen är. Är de hjärtlösa eller oemottagliga för förnuftiga resonemang – eller möjligen bådadera?</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-42430450874517001242012-07-15T17:46:00.001+02:002012-07-15T19:49:35.259+02:00Prokrustessängar och ontologiskt våld: om att titta på andra djur.<a href="http://www.sydsvenskan.se/sverige/bildspecial--for-var-skull" target="_blank">Sydsvenskan publicerar idag en bildserie</a> av fotografen <a href="http://julial.com/index.php?/projekt/forever-apart-work-in-progress/" target="_blank">Julia Lindemalm</a>. Hennes bilder föreställer djur på djurparker i fyra länder och är lika vackra som de är hemsökta av alienation och tristess.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://bks9.books.google.se/books?id=s0P_oQWHKk8C&printsec=frontcover&img=1&zoom=1&edge=curl&imgtk=AFLRE70w0bFY7gIeCCP1Shw5OnXMEAgLtkL7yRHT0qFpSfFU0bIJQLJ6xWFBtOuk3IVPQ_Pn58V3UYwvGbtdh05cvsldCizaiKCoDvUCaR-xmdvw10yLya5_VWOTm03b7aFwDRilC-5U" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://bks9.books.google.se/books?id=s0P_oQWHKk8C&printsec=frontcover&img=1&zoom=1&edge=curl&imgtk=AFLRE70w0bFY7gIeCCP1Shw5OnXMEAgLtkL7yRHT0qFpSfFU0bIJQLJ6xWFBtOuk3IVPQ_Pn58V3UYwvGbtdh05cvsldCizaiKCoDvUCaR-xmdvw10yLya5_VWOTm03b7aFwDRilC-5U" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Critical Theory and Animal Liberation</i>, <br />
John Sanbonmatsu (red.), 2011.</td></tr>
</tbody></table>
Bilderna får mig att tänka på en text av djurrättsaktivisten <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Karen_Davis" target="_blank">Karen Davis</a> som jag läste nyligen. Den heter "Procrustean Solutions to Animal Identity and Welfare Problems" och finns i boken <i><a href="http://books.google.se/books/about/Critical_Theory_and_Animal_Liberation.html?id=s0P_oQWHKk8C&redir_esc=y" target="_blank">Critical Theory and Animal Liberation</a></i>, redigerad av <a href="http://www.zcommunications.org/zspace/johnsanbonmatsu" target="_blank">John Sanbonmatsu</a> (och som ni alla måste läsa!).<br />
<br />
I artikeln använder sig Davis av den mytologiska figuren <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Prokrustes" target="_blank">Prokrustes</a>, eller "Utsträckaren". Denne var en grym bandit i grekisk mytologi som torterade sina offer i en säng som kunde ändra storlek. När Prokrustes såg sina offer närma sig justerade han sängen så att den annalkande personen antingen skulle vara för lång eller för kort. När offret sedan lade sig för att vila i sängen var Prokrustes framme och "anpassade" sin fånge till sängen. Långa människor högg han benen av, och korta människor sträckte han ut tills de passade i sängen. I båda fallen innebar behandlingen en säker död.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqY6B-E7_btZ_ec9yQyDZZN-3h4SoY9J6flwM-psbjlRpdK5wahwm0Xxx_bLXGLKMgQ8FnIUM7GwLjIBTSsAisABxjiI3E-N4FQRt7hevLrAtiRjFDDnasZ1agD5LP3uxIMYEB/s1600/tumblr_lbnim51NCU1qcu8ix.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqY6B-E7_btZ_ec9yQyDZZN-3h4SoY9J6flwM-psbjlRpdK5wahwm0Xxx_bLXGLKMgQ8FnIUM7GwLjIBTSsAisABxjiI3E-N4FQRt7hevLrAtiRjFDDnasZ1agD5LP3uxIMYEB/s320/tumblr_lbnim51NCU1qcu8ix.jpg" width="320" /></a></div>
För Davis är Prokrustes agerande en lämplig metafor för vad som rutinmässigt händer inom djurindustrierna, det vill säga att ickemänskliga djur med våld (både symboliskt och fysiskt) "anpassas" för att tillfredsställa företagens krav på maximal lönsamhet. "Animals", skriver Davis, "are physically altered, rhetorically disfigured, and ontologically obliterated to mirror and model the goals of their exploiters" (s. 35).<br />
<br />
Davis ger många ohyggliga exempel på hur djur omformas och stympas på industrins prokrustessängar. De mest uppenbara exemplen kommer förstås från livsmedelsindustrin och djurförsökslaboratorierna. Men hon tar också upp djurparker som ett exempel på prokrustisk behandling av djur. Här gäller det den påtvingade anpassningen till en miljö som är djuren helt och hållet främmande, och som förvägrar dem att existera, att finnas i världen på deras egna evolutionära villkor. Det handlar om ett våld som närmast kunde<span style="background-color: white;"> kallas ontologiskt och som angriper djurens på nivån av deras identitet eller Vara:</span><span style="background-color: white;"> </span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white;">In <a href="http://books.google.se/books/about/Why_Look_at_Animals.html?id=f3FUPgAACAAJ&redir_esc=y" target="_blank">"Why Look at Animals?"</a> <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/John_Berger" target="_blank">John Berger</a> presents the environment of the zoo as a paradigm of extinction by incarceration, a form of genocidal anthropomorphism, in which a wild animal, with all of that animal's defining traits and activities, is reduced to a mere object in a fabricated, deadening setting. </span><span style="background-color: white;">[---]</span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white;">Animals on display are the objects of blind, and blinding, encounters between a human audience and the animals' human-imposed personas. Zoo-goers do not really <i>see</i> the animals they are looking at, and the animals being looked at have been "immunized to encounter" since "nothing can anymore occupy a <i>central</i> place in their attention," Berger writes. Animals who break out of their phony images are punished (further punished, that is, since the condition of spectacular captivity – captivity for the sake of spectacle – is, of itself, the fundamental punishment) by being beaten, starved, isolated, sold, killed, or all of the above. Zoo animals, so-called, are imprisoned in a world that expresses elements in human nature that no normal animals would voluntarily consent to enter or live in. Animals on display are manikins of their true selves in varying conditions of athropy, apathy, "hysteria," or extinction. </span><span style="background-color: white;">Defenders call zoos the "Noah's Ark" of the modern world. Philosopher Dale Jamieson responds that if zoos are "arks" protecting animals from extinction, then these animals are like "passengers on a voyage of the damned, never to find a port that will let them dock or a land in which they can live in peace." (s. 35–36.)</span></blockquote>
<span style="background-color: white;"><a href="http://julial.com/index.php?/projekt/forever-apart-work-in-progress/" target="_blank">På sin hemsida</a> förklarar Julia Lindemalm själv vad syftet med hennes fotoprojekt är. Även hon understryker hur djurparkerna, där vi tror oss komma "nära" djuren, i själva verket är platser för separation, misskännande och alienation:</span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white;">[W]e are forever separated. The very premise of our existence is that we do not meet. We are the subjects and we make the animals into objects, things to watch, while the world that they really belong to is reduced, bit by bit. </span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white;">So we keep looking. And they try to accept the artificial world in which we have placed them.</span></blockquote>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-89056497591549836552012-07-15T11:44:00.002+02:002012-07-15T11:51:05.757+02:00Den oblodiga revolutionen – veganism på BBC 1976<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRw53x_Sdi7wnwk194edp2DiRJ3CQNxJFXsKErxl-U7oOf6RKVRpFFFKFBCFL4powZe0rG156xvMM3BoalgVPgkZOKMiG2LJVwkJdrmrwxwqL9_hKMFpY5XKb-Z0OevAtDhy_l/s1600/Sk%C3%A4rmklipp.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRw53x_Sdi7wnwk194edp2DiRJ3CQNxJFXsKErxl-U7oOf6RKVRpFFFKFBCFL4powZe0rG156xvMM3BoalgVPgkZOKMiG2LJVwkJdrmrwxwqL9_hKMFpY5XKb-Z0OevAtDhy_l/s320/Sk%C3%A4rmklipp.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Den mångårige djurrättsförespråkaren Kim Stallwood <a href="http://www.kimstallwood.com/2012/04/13/open-door-for-vegans/" target="_blank">skriver på sin blogg</a> om ett tv-program om veganer som BBC sände 1976. Programmet hette "Open Door" och hade som idé att låta olika föreningar göra program om sig själva. En av dessa föreningar var <a href="http://www.vegansociety.com/" target="_blank">Vegan Society</a> som erbjöds möjlighet att presentera veganismen ur sin synvinkel. Stallwood såg programmet tillsammans med sin mor – de var då båda vegetarianer – och de tyckte att veganerna hade en del poänger men att de också var "ganska udda". Ändå måste programmet ha gjort visst intryck, då både mor och son snart blev veganer själva.<br />
<br />
Nu, över 35 år senare, finns veganavsnittet av "Open Door" på Youtube. Det är en halvtimme långt och det är väl värt att se. Med senare tiders djurrättsdebatter i åtanke är det fascinerande att se dessa älskvärda kufar få utrymme att argumentera för sin "oblodiga revolution" på ett så vältaligt och uttömmande sätt. Särskilt intressant är kanske deras tidiga insikter i djurproduktionens miljöpåverkan, en fråga som blivit föremål för större debatt först i samband med vår tids klimathot.<br />
<br />
Samtidigt är det nedslående att det motstånd som dessa pionjärer mötte fortfarande ofta ser likadant ut. En stor del av programmet fick till exempel ägnas åt att bemöta det köttnormativa samhällets övertygelse att det är omöjligt att leva utan att konsumera djurprodukter – en ideologisk fördom som även dagens veganer ständigt måste tampas med.<br />
<br />
Hos mig väcker programmet också intresset för den svenska vegetariska rörelsens historia, ett fält som mig veterligt är ganska dåligt utforskat. Har du tips i det ämnet så meddela mig gärna i en kommentar här nedan!<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
Del 1</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/rNskRUJRnrU?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Del 2</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/2Z4hDu1zN2c?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Del 3</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/545hJgdE-8Y?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-18899711702388531812012-07-12T17:16:00.002+02:002012-07-13T10:32:50.597+02:00Vegetariskt, vegetabiliskt, veganskt – några ord om ord som spelar roll<div>
För några veckor sedan rapporterade <a href="http://www.svd.se/mat-och-vin/quorn-inte-sa-vegetariskt-som-du-tror_7254029.svd" target="_blank">flera</a> <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14927492.ab" target="_blank">tidningar</a> att <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Quorn" target="_blank">Quorn</a>-tillverkaren Marlow Foods har fått en <a href="http://www.reklamombudsmannen.org/uttalande/quorn" target="_blank">tillrättavisning av Reklamombudsmannen för att produkten felaktigt marknadsförs som "vegetarisk"</a>. Personen som anmälde Quorn klagade på att produkten kallas "vegetarisk" trots att den innehåller äggvita av animaliskt ursprung.<br />
<br />
Det finns inga lagar som reglerar detta, men enligt <a href="http://www.slv.se/upload/dokument/livsmedelsforetag/vagledningar/vagledning_markning.pdf" target="_blank">Livsmedelsverkets rekommendationer</a> får en produkt bara kallas "vegetarisk" om den är helt fri från animaliska ingredienser. An<span style="background-color: white;">mälaren har tagit fasta på detta <a href="http://www.reklamombudsmannen.org/uttalande/quorn" target="_blank">när hen skriver</a>: </span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white;">I vardagsspråk är det många som likställer lakto-ovo-vegetarian med vegetarian, samt använder benämningen vegan för någon som intar en (hel-)vegetarisk kost. Att dessa felaktiga förenklingar blivit vanliga är olyckligt, men urskuldar inte felaktig marknadsföring. Den som är vegetarian (oavsett variant) har med största sannolikhet koll på terminologin och förväntar sig därmed att det som anges vara vegetariskt inte innehåller animaliska livsmedel, såsom äggvita. </span></blockquote>
<span style="background-color: white;">Reklamombudsmannen – reklambranschens eget "etikråd" – tycks ha hållit med om detta och prickade reklamen som missvisande. </span><br />
<br />
I artiklarna verkar Quorns företrädare nästan lite förvånade över kritiken – märkligt nog, då Livsmedelsverkets normer länge har sett likadana ut. Ännu märkligare framstår detta då massor av veganer i åratal har tjatat, bönat och bett Quorn om att byta ut äggen i sina produkter. Och konstighetens kulmen når vi om vi betänker att <a href="http://www.pintomagasin.se/vegansk-quorn-burgare-lanseras-i-usa" target="_blank">en äggfri Quorn-burgare redan har lanserats i USA</a>, delvis för att möta de veganska kraven. Det är kort sagt lögn att företaget först nu har insett att många konsumenter har en annan definition av vad "vegetarisk" innebär.<br />
<br />
<b>Vad ska orden betyda?</b><br />
<br />
Hur som helst. På internet ledde nyheten i alla fall till viss debatt om vad orden betyder och vad de borde betyda. En del veganer, frustrerade över alla missförstånd kring vad de äter, ansåg att det var på tiden att "vegetarisk" återfick sin riktiga betydelse som syftande på en kost utan djurprodukter. En del lakto-ovo-vegetarianer å andra sidan ansåg att "vegetarisk" borde behålla sin vardagsspråkliga betydelse där kosthållningen innefattar mjölk och ägg från djur. Helt vegetabiliska produkter kunde med fördel betecknas som "veganska", menade de.<br />
<br />
Som vegan är jag förstås benägen att hävda den förstnämnda ståndpunkten. Det vore helt enkelt praktiskt för mig/oss om "vegetarisk" genomgående betydde "utan djurprodukter". Men även bortom detta är jag kritisk mot det rådande språkbruket. Jag tror nämligen att orden i fråga är ideologiproducerande i en bredare bemärkelse. Framför allt handlar det om att skyla över speciesistiska värderingar och normalisera djurutnyttjandet – ja, till och med att upphöja viss djurexploatering till en etiskt raffinerad ståndpunkt.<br />
<br />
För sanningen är ju, som jag skrivit tidigare, att lakto-ovo-vegetarism både plågar och dödar ickemänskliga djur i stor skala. Det handlar till exempel om att kor och hankalvar systematiskt dödas i mjölkindustrin och att miljoner hankycklingar mals ner levande i äggproduktionen. Om du betalar för ägg- och mjölkprodukter så är det <i>de facto</i> detta du betalar för. Och om jag får gissa <a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2010/10/blev-du-verkligen-vegetarian-for-att.html" target="_blank">så var det inte för att fortsätta plåga och döda djur som du blev vegetarian, eller hur</a>?<br />
<br />
(Vis av erfarenheten från mitt förra inlägg i frågan kastar jag nu omedelbart in en disclaimer. Jag skriver inte detta för att jag, som vissa tolkade det, njuter av att vara nedlåtande mot människor som inte lever upp till mina "elitistiska" normer. Mitt syfte är bara att påpeka för en grupp – lakto-ovo-vegetarianerna – att jag tror att de omedvetet motarbetar vissa ideal som de själva tycker är mycket viktiga. När jag säger till er lakto-ovo-vegetarianer att ni borde blir veganer menar jag alltså inte "ni är usla människor och jag är bättre än ni", utan att jag faktiskt tror att ni inte vill delta i detta djurförtryck i utbyte mot något så futtigt som... en bit ost!? Jag tror att ni redan aspirerar på något mera, jag tror ni tycker detta är viktigt, och jag tror dessutom att övergången till veganism inte borde vara någon större svårighet för någon av er.)<br />
<br />
Som en majoritet bland oss icke-köttätare (eller oss "anti-kreofager" som man ibland sade i den vegetariska rörelsens ungdom) äger ni lakto-ovo-vegetarianer också problemformuleringsföreträdet. "Vegetarisk" kommer, med tiden, att betyda det ni vill att det ska betyda. Och som jag ser det finns det goda skäl till att ordet borde betyda "helt vegetabilisk" eller "animaliefri". Här ska jag gå igenom dessa skäl:<br />
<br />
<b>1. Ordet syftar på växtätande</b><br />
<br />
För det första är själva ordlikheten ett skäl. Vegetarisk och vegetabilisk har utan tvivel gemensamma etymologiska rötter. De syftar båda tydligt på vegetabilier eller grönsaker. Här finns ingen koppling till mjölk eller ägg.<br />
<br />
(I förbigående kan nämnas att det finns en gammal myt om att ordet "vegetarian" skulle vara härlett från latinets "vegetus" som betyder ungefär "livlig", "vital" eller "aktiv" – med implikationen att den som äter vegetarisk kost blir frisk och livlig. <span style="background-color: white;">Ännu idag återges denna definition på <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Vegetarianism#Etymology" target="_blank">Wikipedia-sidan för "vegetarianism"</a>. Enligt <a href="http://books.google.se/books/about/Sins_of_the_Flesh.html?id=uMnubkF5HjAC&redir_esc=y" target="_blank">Rod Preeces bok om den etiska vegetarismens historia</a> finns det dock inga belägg för denna historia. Det verkar mest handla om en ursprungsmyt som hittades på av en kreativ ledamot i Vegetarian Societys styrelse på 1840-talet. </span><span style="background-color: white;">Mer rimligt är att ordet vegetarian kan härledas från engelskans ord för grönsaker, "vegetables". Redan kring sekelskiftet 1800 cirkulerade skrifter som för hälsans skull förordade en "vegetable diet" eller en "vegetable regimen". Det är sannolikt att ordet vegetarian uppstod som en avledning från namnet på denna kosthållning. Men ordvalet var inte självklart. Tvärom var det en källa till klagomål under vegetarismens första tid som etablerat begrepp – många anhängare av växtföda ansåg nämligen att ordet gav fel intryck då de inte alls inskränkte sin kost till vegetables/grönsaker utan åt alla sorters växter. Länge diskuterades alternativ till ordet "vegetarian" som inte på något sätt var ett självklart val. Innan ordet uppfanns användes, här i västvärlden, ofta en hänvisning till livsstilens förmenta "grundare", nämligen den antike filosofen Pythagoras. Många historiska figurer som vi idag skulle kalla vegetarianer gick således länge under namnet "pythagoréer". Och ännu på 1900-talet kunde en vegetarian som George Bernard Shaw förespråka att livsstilen skulle döpas efter en av "grönsakskostens" förgrundsfigurer som poeten Percy Bysshe Shelley och kallas "shelleyanism".) </span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<b>2. Den etiska innebörden skulle förtydligas</b><br />
<br />
De flesta som blir vegetarianer blir det av etiska skäl. En ny definition av "vegetariskt" som "fritt från produkter från kännande varelser" skulle därför ligga mer i linje med idealen om att inte skada och döda, jämfört med den existerande definitionen som tillåter massiv djurexploatering.<br />
<br />
<b>3. "Lakto" och "ovo" är avsteg från det vegetariska</b><br />
<br />
Prefixen "lakto" (mjölk) och "ovo" (ägg) finns till just för att markera <i>avsteg</i> från det i egentlig mening vegetariska. Lakto-ovo-vegetarisk mat är således vegetarisk mat <i>plus</i> några andra saker som inte är vegetariska. Men tyvärr leder den vanliga användningen av termerna i motsatt riktning. Istället för att definiera produkten eller rätten som "ovegetarisk", så kommmer det vegetariska att "färga av sig" på mjölken och äggen. Så kan till exempel en omelett eller en ostbricka presenteras som "vegetarisk" mat i denna mening trots att de är till hundra procent animaliska produkter.<br />
<br />
<b>4. "Vegetabilisk" och "vegansk" är inte samma sak</b><br />
<br />
"Vegansk" är ingen klockren benämning på helt vegetabilisk kost, även om begreppet ofta används så. I själva verket <a href="http://peranderssvard.blogspot.se/2010/11/vart-forhallande-till.html" target="_blank">myntades begreppen "vegan" och "veganism" i mitten på 1940-talet</a> högst medvetet för att markera något mer än bara en kosthållning. <span style="background-color: white;">Ur denna synvinkel räcker det inte med äta vegetabilisk mat för att vara vegan, det krävs också att valet av mat grundas i en medveten etisk livshållning. Brittiska <a href="http://www.vegansociety.com/" target="_blank">Vegan Society</a> definierar fortfarande veganism som ett helt "sätt att leva" i opposition mot exploatering och grymhet: </span><span style="background-color: white;">"Veganism is a way of living that seeks to exclude, as far as possible and practicable, all forms of exploitation of, and cruelty to, animals for food, clothing and any other purpose." </span><br />
<br />
<b>5. Rådande språkbruk marginaliserar veganism och djurrätt</b><br />
<br />
<span style="background-color: white;">Vidare leder det rådande språkbruket till en marginalisering av veganismen som en legitim etisk position</span><span style="background-color: white;">. Så länge vi har utgångspunkten att djurs mjölk och ägg är "vegetariska" produkter framstår veganism närmast som något onödigt. Varför skulle någon vegetarian vägra att äta vegetarisk mat liksom? Vad blir veganism ur detta perspektiv annat än ett utstuderat sätt att krångla för krånglandets egen skull? </span><span style="background-color: white;">Problemet bottnar i att lakto-ovo-vegetarism anses vara uttömmande för alla skyldigheter vi kan tänkas ha mot andra djur. Kort sagt uppfattas det som <i>tillräckligt</i> att sluta äta kött – det finns inget etiskt påbud att göra mer. Att förespråka veganism framstår i ljuset av detta i bästa fall som någon sorts självupptagen övning i renlevnad, och i sämsta fall som en besatthet vid att ge andra människor dåligt samvete.</span><br />
<br />
<b style="background-color: white;">6. Rådande språkbruk döljer djurförtryckets omfattning</b><br />
<br />
<span style="background-color: white;">Den rådande definitionen av ordet "vegetarisk" döljer hur starka och genomgripande de speciesistiska normerna och praktikerna faktiskt är i vårt samhälle. Följande bild från ett reguljärt storköp i Sverige idag kan vara illustrativ för detta:</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b style="background-color: white;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyP9ynLPL262Gpy2QOkfPjzfGa0Dd64OzYsARi2poy-7w-F5S28cPUlmc8HB2Grmysssz0X26OhqU40rOMQLm26ZZg40P9JspPez2J8xIBKXheV8CzR8O1j4bUFL7tWF2nP7Nd/s1600/20120622_144531.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyP9ynLPL262Gpy2QOkfPjzfGa0Dd64OzYsARi2poy-7w-F5S28cPUlmc8HB2Grmysssz0X26OhqU40rOMQLm26ZZg40P9JspPez2J8xIBKXheV8CzR8O1j4bUFL7tWF2nP7Nd/s400/20120622_144531.jpg" width="400" /></a></b></div>
<span style="background-color: white;"><br /></span><br />
På bilden ser vi den relativt välfyllda "vegetariska" delen av frysavdelningen. I förgrunden har jag dock placerat den <i>enda</i> verkligt vegetariska produkten i hela frysen. Allt annat på bilden innehåller djurprodukter. Samma poäng kunde göras med en snabb blick på vilken restaurangmeny som helst; med största sannolikhet innehåller de flesta rätter under rubriken "vegetariskt" animalier i större eller mindre utsträckning.<br />
<br />
Det som händer är att den rådande definitionen av "vegetarisk" osynliggör den enorma omfattningen av vårt djurutnyttjande. <span style="background-color: white;">Den systematiska förvandlingen av vissa djurprodukter till vegetabilier – en spegelomvändning av nattvardsmysteriets transsubstantiering av bröd och vin till kött och blod – gör helt enkelt att vi får färre tankeställare kring vår djuranvändning.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;">Problemet är inte begränsat till en lek med ord. Det handlar om språk med högst materiella effekter. Således döljer den vanliga definitionen av "vegetarisk" att vissa skolbarn aktivt förnekas animaliefri mat i skolan. Bakom restaurangmenyernas "vegetariska alternativ" finns inget alternativ till att stödja djurförtrycket. Sammantaget får vi intrycket att samhället är förhållandevis "vegovänligt" när det i själva verket insisterar på att alla måste delta i djurkonsumtionen.</span><br />
<br />
<b>7. Vem vinner på det rådande språkbruket?</b><br />
<br />
<span style="background-color: white;">Lustigt nog är det svårt att tänka sig motstånd från köttätarhåll till en ny definition av ordet "vegetarisk". Tvärtom skulle nog de flesta välkomna ett klargörande. Mat kan komma antingen från djurriket och vara animalisk eller från växtriket och vara vegetarisk. Check! Ingen mer förvirring inför middagsbjudningar eller på restauranger!</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;">Faktum är att bara två grupper skulle förlora något på ett förändrat språkbruk, och det är också de som är mest kinkiga inför tanken på en förändring. Den första gruppen är lakto-ovo-vegetarianerna, som inte längre skulle kunna göra anspråk på det etiska raffinemang som är inneboende i beteckningen "vegetarian". Här är det </span><span style="background-color: white;">intressant att notera att ett undvikande av djurprodukter anses etiskt högtstående även i vår djupt speciesistiska värld. Som Rod Preece skriver: </span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white;">Today, it is notable that many proudly proclaim they are vegetarians in part, even though they eat chicken or fish. This is an implicit acknowledgment of the vegetarian case. Such people want to proclaim they approximate what they feel implicitly is the virtuous path. </span><span style="background-color: white;">(</span><a href="http://books.google.se/books/about/Sins_of_the_Flesh.html?id=uMnubkF5HjAC&redir_esc=y" style="background-color: white;" target="_blank"><i>Sins of the Flesh: A History of Ethical Vegetarian Thought</i>, 2008, s. 16</a><span style="background-color: white;">) </span></blockquote>
<span style="background-color: white;">Jag tolkar detta som att b</span><span style="background-color: white;">akom alla ideologier och allt struntprat är vår kultur faktiskt medveten om att det är något fel med att åsamka andra djur lidande och död. Och det är förstås bra. Samtidigt är ett viktigt skäl till att begreppet "vegetarisk" har urvattnats att människor gärna vill skylta med denna etiska status utan göra avkall på sina gamla matvanor. Det är därför vi har fått inte bara förleden "lakto" och "ovo", utan även företeelser som "fisk-vegetarianer", "kyckling-vegetarianer", "flexitarianer", "stockholmsvegetarianer" (någon som äter fiskar och kycklingar men inte rött kött), och så vidare. (En personlig favorit är Joel Kinnamans rollfigur som i tv-serien </span><a href="http://www.imdb.com/title/tt1637727/" style="background-color: white; font-style: italic;" target="_blank">The Killing</a> <span style="background-color: white;">utger sig för att vara "lacto-ovo-vegan".) Men som sagt, för denna grupp finns ju alltid möjligheten att bli veganer.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;">Den andra gruppen som tjänar på att begreppet "vegetarisk" tänjs ut till att innefatta animaliska produkter är förstås det djurindustriella komplexet. För dessa industrier är det förstås bara tacksamt – för att inte tala om lönsamt – att så många "vegetarianer" fortsätter att konsumera djurprodukter. Djurkapitalet söker, och konstruerar, hela tiden nya marknadsnischer för att kunna göra profit. Hela trenden med "etiskt" kött, miljö- och djurskyddsmärkningar av djurprodukter, och så vidare, är ett exempel på detta, liksom introduktionen av nyord som "conscientious carnivore", "locavore" och "veggievore" – alla designade för att tillåta fortsatt konsumtion av djurprodukter, fast nu under förment "etisk" flagg. En tydlig gränsdragning mellan animaliska och vegetariska produkter skulle gå emot dessa industriers intresse eftersom det skulle bli tydligare vilka etiska värden som faktiskt står på spel, i produktionen såväl som i konsumtionen.</span><br />
<br />
<b>Det handlar inte om att tolka världen...</b><br />
<br />
Detta blogginlägg kommer inte i sig att förändra det samhälleliga språkbruket. En sådan förändring kommer att ta lång tid, och kräva aktiva insatser av många människor. Kanske är det inte ens värt besväret. Det är mycket möjligt att det är enklare att bara använda ordet "veganskt" för "animaliefritt" och överge begreppet "vegetariskt" helt och hållet till animaliekonsumenterna.<br />
<br />
Samtidigt tror jag att en djurrättslig kritik måste uppmärksamma den reellt existerande vegetarismens delaktighet i upprätthållandet av speciesistiska normer, praktiker och institutioner. <a href="http://filosoferna%20har%20bara%20tolkat%20v%C3%A4rlden%20p%C3%A5%20en%20rad%20olika%20s%C3%A4tt%2C%20men%20det%20g%C3%A4ller%20att%20f%C3%B6r%C3%A4ndra%20den./" target="_blank">Som en klok man formulerade det en gång</a> kan vi inte nöja oss med att tolka hur begreppen används – vår uppgift är också att förändra dem.</div>
<b style="background-color: white;">
</b>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-1133148911548596472012-02-20T15:36:00.012+01:002012-03-15T21:26:38.070+01:00Vad är fel med slaktdebatten?<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFSujWT9s7qJPKXOmR4VEwHoEUvMmLDKPCRyKOkj26I9JuIfXaQwFCWEC0uhpV35KHsNR0e2RYlRziKso91mYDSRWacm9NfvBLi1xDhu_3xAEbuoWLRJePvCFKZ-7OA7nMAAmr/s1600/lurad.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5711223830137167410" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFSujWT9s7qJPKXOmR4VEwHoEUvMmLDKPCRyKOkj26I9JuIfXaQwFCWEC0uhpV35KHsNR0e2RYlRziKso91mYDSRWacm9NfvBLi1xDhu_3xAEbuoWLRJePvCFKZ-7OA7nMAAmr/s400/lurad.jpg" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 400px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /></a><br />
<div style="font-style: normal; font-weight: normal; text-align: left;">
<div>
</div>
Här följer några spridda kommentarer till förra veckans slaktdebatt som följde på <a href="http://svt.se/2.22620/1.2708643/utskriftsvanligt_format" target="_blank">SVT:s nyhet om att många fler djur än vad som tidigare varit känt slaktas utan bedövning i Europa</a>. Vid det här laget har troligen moralpaniken lagt sig och allt återgått till det normala, så jag kanske är lite sent ute. Å andra sidan är min poäng att <a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article11847087.ab" target="_blank">dessa djurplågeriskandaler följer samma mönster år efter år</a>, så det går bra att läsa texten i samband med nästa mediala djurplågerichock istället.<br />
<div>
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
</div>
<span style="font-style: normal; font-variant: normal; line-height: normal;"><span style="border-collapse: separate;"><b>1. "Det är viktigt att djur får leva bra liv" – djurdödandets paradox</b></span></span><br />
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Så låter <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Speciesism" target="_blank">speciesismens</a> röst idag. <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2008/03/djurfrtryck-utvas-i-djurskyddets-namn.html" target="_blank">Det finns inget djurutnyttjande som inte utövas i djurskyddets namn.</a> Alla är överens om om att djur ska leva goda djurliv. Djurskyddsföreningarna, staten, företagen, veterinärerna och konsumenterna – de närmast tävlar om vem som är bäst på djurvänlighet. Samtidigt håller de alla med om att det är acceptabelt att döda djur. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; text-align: -webkit-auto;">
<br /></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Vi står alltså inför den helt öppna men ändå märkligt osynliga motsättningen att alla anser (1) att det är viktigt att djur får leva goda liv,</span> <span style="border-collapse: separate;"><i>samtidigt</i></span> <span style="border-collapse: separate;">som de anser (2) att det är helt oviktigt att djur får leva goda liv. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Men det är ju ohållbart. Om vi nu verkligen anser att det är något gott att kon lever ett bra liv idag, så måste vi rimligtvis tycka att det är bra om det goda livet fortsätter även i morgon. Värdeomdömet att någon lever ett bra liv är alltid ett (</span><span style="border-collapse: separate;"><i>prima facie</i></span><span style="border-collapse: separate;">) argument för att det livet bör få fortsätta. Det är inte ett argument för att det är acceptabelt att avsluta livet ifråga.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Detta är för övrigt en kunskap som vi aldrig tvivlar på när det gäller "sällskapsdjuren" i vår närhet. Ingen säger någonsin: "Titta vad Missan verkar ha det bra där hon ligger och myser i solskenet – ett sådant utmärkt tillfälle att slå ihjäl henne med gott samvete!" Men när köttnormen kräver att vi agerar lydiga subjekt är det som om denna insikt aldrig hade existerat. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span><b><span style="border-collapse: separate;">2. Djurskyddsideologin problematiserar inte dödandet...</span></b> </div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Det ovanstående problemet har förstås sin grund i att djurskyddsideologin aldrig har problematiserat dödandet av ickemänskliga djur. Här är man helt fast i 1800-talsparadigmet om "human behandling" som tar för givet att djur finns till för människor att använda, med den enda begränsningen att de inte får åsamkas "onödigt lidande". (Det hör till saken att "nödvändigt lidande" sällan definieras. Men av 200 års praktik att döma räknas att äta djurprodukter och nästan allt annat som det går att tjäna pengar på som "nödvändigt".) </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Att döda djur uppfattas i detta schema som <i>i sig</i> oproblematiskt. Det enda problem som kan uppstå är att djur utsätts för lidande i samband med att de dödas. Därav det pågående ståhejet om att mycket kött i Europa kommer från djur som fått halsen avskuren utan bedövning.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Men självklart går dödandet som sådant att ifrågasätta. När det gäller människor har vi inte svårt att se varför det är ett moraliskt problem att beröva någon livet. Faktum är att vi närmast universellt utnämner mord till ett av de värsta tänkbara brotten. Som regel anses mord också vara ett värre brott än att "bara" misshandla någon. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Anledningen till detta är tämligen klar. Vi uppfattar mord som en värre moralisk och juridisk förbrytelse än misshandel för att förlusten av livet är något oåterkalleligt, irreparabelt, omöjligt att gottgöra eller kompensera. Om jag "bara" misshandlar dig så kan det brottet (åtminstone till viss del) sonas genom att jag till exempel betalar skadestånd. Men om jag dödar dig kan ingen åtgärd från min eller samhällets sida kompensera din förlust.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Varför skulle då denna värdering – att dödande (som regel) är värre än misshandel – <i>inte</i> gälla för andra djur? Här görs det ofta gällande att ickemänskliga djur på något sätt skulle var<i> oförmögna att lida skada av att dö</i>. De har ju inga uppfattningar om framtiden och därmed inga framtidsplaner som kan gå om intet, sägs det. De har inget begrepp om vad döden är och kan således inte frukta den. Därför kan inte döden utgöra något ont för dem. Ungefär så brukar det låta.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Men detsamma gäller också för många människor. Små barn eller en del människor med svåra hjärnskador, till exempel, har heller inga omfattande preferenser inför framtiden eller något begrepp om vad döden är för något. Om vi nu ska följa principen att det är okej att döda varelser som saknar dessa förmågor så är det ganska många människor som hamnar i samma strykklass som djuren. </span>(Man frestas här att göra tolkningen att när djurrättsrörelsen skälls för att vara "antihumanistisk" och "människohatande" så är det bara en externaliserande projektion av det avgrundsdjupa förakt för svaghet och olikhet som det helt normala, vardagliga djurutnyttjandet bygger på.)</div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">I själva verket är det uppenbart falskt att döden inte skulle innebär någon skada eller förlust för ickemänskliga djur.</span> <span style="border-collapse: separate;"><i>Alla</i></span> <span style="border-collapse: separate;">som dör förlorar</span> <span style="border-collapse: separate;"><i>allt</i>.</span><span style="border-collapse: separate;"> Att ta någons liv är att ta ifrån den individen</span> <span style="border-collapse: separate;">alla</span> <span style="border-collapse: separate;">framtida upplevelser.</span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Att en människa i detta avseende kan ha mer långtgående framtidsplaner än en gris är nog helt sant, men i sammanhanget är det mindre viktigt. Att din kalender är fulltecknad tre år framöver medan jag inte ens har en klar uppfattning om vad jag ska äta till middag ikväll är inte på något sätt ett argument för att döden skulle vara en större förlust för dig än för mig. Och allra minst utgör denna framtidsplanering något argument för att du har någon rätt att döda mig för ett så trivialt syfte som att du gillar smaken av kött.</span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Men som sagt, djurskyddsrörelsen finns inte till för att ta förhållandet mellan människor och djur på allvar. D</span>en finns snarare till för att upprepa löftet att djurutnyttjandet kan fortsätta utan att någon behöver känna moraliska tvivel.</div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><b><br /></b></span></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><b>3. ... och djurrättsrörelsen spelar med</b></span> </span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">När det gäller dödandet så vet förstås djurrättsrörelsen mycket bättre än den gamla djurskyddsrörelsen. Vi har inga problem att se att förringandet av dödandet enbart handlar om att sätta köttätarens intressen framför djurens. Men likväl tenderar djurrättsrörelsen att skjuta frågan om dödandet i bakgrunden, trots att den principiellt erbjuder ett mycket starkare argument mot djurutnyttjandet än kritiken av lidandet. </span></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Anledningen till detta är inget mysterium. Det är helt enkelt jobbigare och svårare att bedriva kritik mot människors matvanor än mot företeelser som är marginella i folks vardagliga liv. </span></span></span>Säg att det är fel att klubba ihjäl försvarslösa sälungar eller testa kosmetikaingredienser på djur och alla håller med dig. Säg att det är fel att döda djur för mat och de blir förbannade. Och förbannade människor öppnar inte plånboken för att stödja eller bli medlemmar i din djurrättsförening.</div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate; font-style: normal;">Så även de organisationer som på papperet är djurrättsorganisationer tenderar att tona ner frågan om dödandet och sätta lidandet i centrum. <a href="http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/djurens_ratt/pressrelease/view/satsa-mer-paa-vegetariskt-i-offentlig-verksamhet-foer-djurskyddets-skull-732382">Djurens Rätts senaste pressmeddelande med anledning av SVT:s slaktavslöjande</a> är illustrativt för detta dilemma. Å ena sidan vill förbundet förklara att vegetarisk mat är alternativet till</span> <span style="border-collapse: separate; font-style: normal;"><i>all</i></span> <span style="border-collapse: separate;">slakt, men å andra sidan kan de inte säga rakt ut att djur har rätt till liv. Och så slutar alltihopa i en problemformulering där vegetarisk mat framställs som det bästa sättet att undvika att djur <i>plågas – </i>inte att de <i>dödas</i>.</span></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Kruxet med denna problemformulering är att den inte utmanar den dominerande djurskyddsdiskursen på något sätt. Djurskyddsideologin lovar nämligen en annan lösning på djurplågeriproblemet som är mycket mer tilltalande för köttätaren, det vill säga <i>bedövningsslakt</i>. För om problemet bara är <i style="font-style: normal;">lidandet</i> och inte <i style="font-style: normal;">dödandet i sig</i> så är ju vegetarism – och än mer veganism! – faktiskt helt onödiga åtgärder. Det räcker ju att se till att alla djur bedövas ordentligt; ingen behöver göra något så "extremt" som att bli vegan. </span></span></span></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Kort sagt: det vårt köttätande och speciesistiska samhälle allra helst "vill" är att veganism ska vara onödigt – och djurskyddsideologin gör allt för att tillfredsställa denna önskan.</span></span></span></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; text-align: -webkit-auto;">
<br /></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; text-align: -webkit-auto;">
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><b>4. Debatten är helt inomspeciesistisk</b></span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Som jag skrev härom året då slaktfrågan också var uppe till diskussion <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/07/vad-ar-fel-med-debatten-om-slakt-utan.html">så handlar det om en helt inomspeciesistisk debatt där den enda rimliga djurrättsliga hållningen är att ta avstånd från båda lägren</a>. </span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">För att kort sammanfatta: </span></span></span><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Debatten är inomspeciesistisk för att både djurskyddarna och religionsfrihetsivrarna är helt överens om att djur kan reduceras till resurser för människor att använda efter eget godtycke. Istället för att vara motståndare spelar de här helt på samma planhalva. Deras oenighet handlar enbart om omständigheterna för detta utnyttjande, och det enda sättet för någon sida att "vinna" debatten är därför att beslå den andra sidan med någon sorts "överskottsspeciesism" – det vill säga att låta påskina att motståndaren accepterar mer djurlidande än vad som är rimligt. </span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Sålunda anser djurskyddaren att slakt utan bedövning leder till "onödigt lidande", medan religionsfrihetens försvarare är snabba att peka ut hur "äktsvenska" företeelser som kräftkokande och jakt orsakar massivt lidande utan att någon reagerar nämnvärt. Ur den senare synvinkeln blir den nationalistiska eller rasistiska snedvridningen av debatten tydlig, men denna insikt kompletteras sällan med sin logiska förlängning – en kritik av speciesismen som sådan. </span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Allra enklast vore det ju att lösa upp hela debatten genom att konstatera att vegansk mat är den självklara lösningen eftersom den bäst uppfyller såväl kraven på att vara <i>kosher</i> och <i>halal</i> som kravet på att minimera lidande. Problem solved, case closed! </span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Men nej! Just det Alexanderhugget genom debattknuten är det sista som deltagarna i debatten vill ha. Detta borde göra det uppenbart att det som står på spel inte är någon allvarligt menad vilja hos någon sida att verkligen realisera de egna idealen. Det viktiga är istället att utmåla motståndaren som ett hinder för dessa ideals förverkligande. Så kan idealet reproduceras i sitt perfekta tillstånd<i> just tack vare att det aldrig realiseras fullt ut</i>. (Mer om detta nedan.)</span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></span></div>
</div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><b>5. De verkliga aktörerna osynliggörs...</b> </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Varför slaktas djur till att börja med? För att människor äter kött. Men diskuteras köttätarna som ett problem i slaktdebatten? Pekas de ut som djurplågare? </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Nej. Det är vanligare med varningar för underkylt regn i helvetet än att det urskiljs någon kausal koppling mellan våld mot djur och det vardagliga bytet av pengar mot djurdelar i snabbköpskassorna. Konsumentens kulturellt invanda smak för kött, mjölk och ägg utgör förstås motorn i hela systemet av djurutnyttjande, men ändå är konsumenten aldrig ansvarig för något djurplågeri.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Om konsumenterna någonsin blir synliga så är det bara när de framställs som offer. Till exempel när konsumenten har lurats att köpa djurplågat kött. När det händer blir konsumenten ledsen. Varför stod det inte tydligt på förpackningen att djuret hade plågats, undrar konsumenten? Varför säger inte farbror jordbruksministern till producenterna att sätta tydliga lappar på produkterna – ska det vara så svårt?</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Av detta beteende skulle man kunna dra slutsatsen att konsumenten mentalt är fem år gammal. Men så är ju faktiskt inte fallet. Konsumenten är inte alls dum. Konsumenten vet mycket väl att konsumtionen av djurprodukter leder till ett ofattbart lidande. Men det är som med kejsarens nya kläder; alla kan se att kejsaren är naken, men eftersom alla omkring oss tycks tro att kejsaren har kläder på sig så spelar vi också med. <br /><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Enligt samma </span><span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">mönster</span> <span style="border-collapse: separate;"><i>tro</i></span><span style="border-collapse: separate;"><i>r</i></span> <span style="border-collapse: separate;">vi inte på djurskyddsideologin så mycket som vi beter oss </span><span style="border-collapse: separate;"><i>som om</i></span><span style="border-collapse: separate;"> vi (och alla andra) trodde på den. Det hela funkar lite grann som när någon i ett sällskap släpper en fis och alla låtsas som om inget hade hänt, trots att alla vet precis vad som hände – och att alla andra också vet – inklusive den väderspände själv. Men så länge inget sägs registreras inte kunskapen i vårt gemensamma betydelsesystem (med Lacans termer: den Store Andre får inget veta</span>) och alla kan fortsätta precis som vanligt utan att någon (kejsaren, fjärtaren, köttätaren) behöver tappa ansiktet och utan att någon behöver vara "jobbig" (barnet i sagan, den som fnittrar åt fisen, veganen vid middagsbordet).</span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; text-align: -webkit-auto;">
<b>6. ... eller byts ut mot en Annan</b></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">När aktörerna inte helt försvinner ur diskursen så byts de ofta ut. Det är inte konsumenten som plågar djur – det är alltid någon Annan. Och påfallande ofta är denna Andre en etnisk, kulturell eller nationell Andre. Denna "djurskyddsnationalism" har en lång och föga ärorik historia som jag ofta har kommenterat här på bloggen (till exempel <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2011/06/den-svenska-djurskyddsnationalismen.html">här</a>, <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2011/03/kottnationalismens-fodelsedag-30-april.html">här</a>, <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2009/03/djurskyddslagen-kottnationalismen-och.html">här</a>, <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/07/vad-ar-fel-med-debatten-om-slakt-utan.html">här</a>, <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2009/11/en-kottatares-bekannelser-ideologiska.html">här</a> och <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/03/djurskyddsideologin-och-kritikens.html">här</a>).</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Även i det aktuella fallet med slakt utan bedövning placeras skulden för djurplågeriet förutsägbart nog utomlands. Grunden till hela debaklet framställs som att vissa religiösa och kulturella grupper – underförstått muslimer och judar – har för stort inflytande på lagstiftningen i många länder. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Sedan har några samvetslösa företag, också utomlands, profiterat på detta genom att sätta i system att slakta alla djur på samma sätt. Om allt detta har de svenska importörerna och konsumenterna (som verkligen brinner för att alla djur ska behandlas väl och att ingen ska behöva få halsen avskuren utan att först slås riktigt hårt i huvudet) varit helt ovetande.</span></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Men var det verkligen så det gick till? Är det inte närmare sanningen att säga att konsumenterna var helt nöjda med att äta det djurplågade köttet utan att ställa en enda kritisk fråga så sent som dagen innan SVT avslöjade dess ursprung? Är det inte snarare så att konsumentens vardagliga beteende <i>redan från början</i> underbyggs av en tyst pakt som säger att varje missförhållande som avslöjas kommer att skyllas på någon Annan? Finns det över huvud taget någon konsumtion av djurprodukter idag som inte redan är strukturerad i relation till antagandet att konsumenten kommer att beviljas ansvarsfrihet?</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; text-align: -webkit-auto;">
<br /></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">I slutändan är förstås rangordningen mellan olika folkgrupper i termer av deras djurvänlighet helt irrelevant som ett argument för fortsatt djurutnyttjande bland "oss". Det spelar ingen roll om alla dina grannar slår sina barn oftare och hårdare än du slår dina – det är fortfarande fel av dig att slå dina barn. Men den starka benägenheten</span> att peka ut någon Annan som orsak till de avslöjade problemen måste ändå uppmärksammas. Härvidlag påminner den svenska konsumenten om <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jacques_Lacan">Jacques Lacans</a> exempel med den svartsjuke äkta mannen. Det första vi måste förstå om denne man är att det är helt irrelevant om hans hustru har en affär eller ej – mannens svartsjuka <i style="text-align: -webkit-auto;">är patologisk i vilket fall som helst</i> <i style="text-align: -webkit-auto;">och måste behandlas som sådan</i>. Analogt är det helt ointressant om den Andre åsamkar djur mer eller mindre lidande än svensken gör – <i style="text-align: -webkit-auto;">det är ändå något sjukt med vår beredvillighet att tillskriva den Andre en speciellt djurplågande läggning</i>. Här framträder rasistiska och nationalistiska impulser som är viktiga problem <i style="text-align: -webkit-auto;">i sig</i> och måste uppmärksammas som sådana.</div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Det mest omedelbara praktiska resultatet av den problemformulering som råder för tillfället är förstås att de inhemska djurindustrierna jublar. För på samma sätt som det är säkert att konsumenten aldrig plågar djur så är det säkert att inga djur plågas i Sverige. Rubriksättningen på SVT:s hemsida när "nyheten" släpptes reflekterade tydligt denna förförståelse. "Kött från plågade djur säljs i svenska butiker" och "Kött från plågade djur säljs i Sverige" är två exempel. (Ja, för en stund fanns till och med den smått fantastiska rubriken "Djur som slaktats levande [<i>sic</i>] kan säljas i svenska butiker" på hemsidan!) Dessa rubriker är alltså tänkta att signalera nyheter, vilket förstås bara är möjligt om vi delar antagandet att inget djurplågeri döljer sig i de svenska köttdiskarna till vardags.<span style="font-style: normal;"><br /></span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8CO7gUBrl3WrrfRgZ6f0Yg_F_GnH0jgGKktkfi6_jutvqgNDE7lv2jntssdb93Tr43j_N-FHkzYBxy8tAIl704PSyCsgRnJsja7G_z4W4lVM59rC-Ye0WC509utjaGNNJgCLQ/s1600/slaktaslevande.JPG" style="font-style: normal; text-align: left;"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5709286855444754210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8CO7gUBrl3WrrfRgZ6f0Yg_F_GnH0jgGKktkfi6_jutvqgNDE7lv2jntssdb93Tr43j_N-FHkzYBxy8tAIl704PSyCsgRnJsja7G_z4W4lVM59rC-Ye0WC509utjaGNNJgCLQ/s400/slaktaslevande.JPG" style="cursor: pointer; display: block; height: 400px; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center; width: 352px;" /></a><span style="font-style: normal;">När det går som längst leder denna nationalspeciesistiska problemformulering till slutsatsen att ätande av "svenskt kött" är en sorts "aktivism" </span><i>för</i><span style="font-style: normal;"> </span><span style="font-style: normal;">djuren. Som om du gör något bra och "hjälper" djur när du köper köttbullar från Scan. Inte undra på att de svenska djurindustrierna älskar djurskyddet. De har miljoner skönt klingande skäl att göra det.</span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Samtidigt är det uppenbart att det verkliga engagemanget för dessa svenska produkter är mycket lågt. Ingen köttätare säger någonsin: "Jäklar vad svårt det var att hitta vegansk lunch i Spanien när jag var där på tjänsteresa!", eller "Ja, vi ska ju flytta till Danmark nu så hela familjen kommer ju att bli veganer." </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">En viktig anledning till att snacket om svenskt kött är så populärt är just att det bara är snack. Berättelsen om de svenska djurskyddet är något vi kan berätta för varandra om och om igen, för att bekräfta och ryggdunka och dränka tvivel, för att förskjuta problemen till någon Annan – och för att slippa tala om vad som egentligen händer och hur vi själva varje dag gör oss delaktiga.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><b>7. Att ljuga genom att tala sanning</b></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Ideologisk mystifikation behöver inte handla om rena lögner. Ibland kan den ideologiska mystifikationen finnas mitt i sanningen. Filosofen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Slavoj_%C5%BDi%C5%BEek">Slavoj </a><span style="background-color: white; color: #222222; line-height: 16px;"><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Slavoj_%C5%BDi%C5%BEek">Žižek</a></span> tar exemplet med en stormakt i Väst som ingriper militärt i något land i Tredje världen under förevändning att de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Detta kan vara sant så till vida att det faktiskt förekommer svåra rättighetskränkningar i landet ifråga. Det kan till och med vara sant att interventionen förbättrar respekten för de mänskliga rättigheterna i landet. Men likväl är det fråga om en ideologisk förvrängning, eftersom det verkliga motivet för interventionen inte alls är omsorg om mänskliga rättigheter, utan snarare handlar om att ta kontroll över naturresurser och vinna militärstrategiska fördelar. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">I speciesismens fall finner vi motsvarande ideologiska konstruktion i djurskyddstanken. Genom djurskyddsreformer, sägs det, förbättrar vi hela tiden villkoren för djuren. Vi minskar lidandet och ökar deras välbefinnande. Och detta kan vara helt sant – djuren kan mycket väl få det lite bättre efter en given reform än de hade det innan (som till exempel i fallet med bedövningsslakt). </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Ändå är det en ideologisk lögn att djurskyddet finns till för att göra det bättre för djuren. Djurskyddsideologin är helt inställd på att till varje pris bevara djurutnyttjandet genom att upprepa det speciesistiska löftet att det på något sätt <i>går</i> att döda miljarder djur på ett moraliskt anständigt sätt. Om inte idag, så i morgon när tekniken förfinats och ytterligare en reform har genomförts. Djurskyddsideologin lovar alltså att ingen av oss behöver ändra våra mat- och konsumtionsvanor – för allt är ju redan på väg att lösa sig av sig själv. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Att djurskyddsideologin regelbundet bryter samman i dessa uppmärksammade djurplågeriskandaler behöver i sammanhanget inte vara något problem för en lyckad ideologisk lögn. Tvärtom kan föreställningen om att någon yttre faktor ständigt "hindrar" eller "blockerar" den ideologiska utopins fulla genomförande vara precis vad som behövs för att undvika kritiska frågor om utopins eget funktionssätt. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; text-align: -webkit-auto;">
<br /></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><b>8. Nödvändiggörandet av det tillfälliga och tillfälliggörandet av det nödvändiga</b></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">Två rörelser är kännetecknande för ideologiska konstruktioner. </span></span><span style="border-collapse: separate;">Den första rörelsen, och den som är lättast att känna igen, är <i style="font-style: normal;">när ett tillfälligt, kontingent, historiskt specifikt förhållande eller fenomen framställs som något evigt, oföränderligt, transhistoriskt</i>. Som till exempel när vi tar dagens marknadssamhälle för givet och tror att dess vinstmaximerande logik alltid varit styrande för människors beteende i alla tider. Eller när vi tror att dagens genushierarkier och -skillnader reflekterar ett "naturligt" förhållande mellan män och kvinnor (istället för att se hur de historiskt uppbyggda hierarkierna <i>skapar</i> föreställningen om två "naturliga" kön med inbyggda skillnader och komplementära roller till att börja med). Denna ideologiska rörelse handlar, som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Roland_Barthes">Roland Barthes</a> skrev redan på 1950-talet, om att förvandla</span> <span style="border-collapse: separate;"><i>historia</i></span> <span style="border-collapse: separate;">(och</span> <span style="border-collapse: separate;"><i>makt</i></span><span style="border-collapse: separate;">) till</span> <span style="border-collapse: separate;"><i>natur</i></span><span style="border-collapse: separate;">.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;"><br /></span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="border-collapse: separate;">När det gäller den speciesistiska ideologin är det uppenbart att människors användning av djur framställs som något evigt och "naturligt" (oavsett hur mycket denna användning av djur förändras i verkligheten – dagens djurfabriker och djurförsök har till exempel ingenting gemensamt med jakten på djur på stenåldern).</span></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Men det finns också en annan ideologisk operation som ofta är svårare att se. Det är <i>när den inneboende nödvändigheten i ett förhållande eller fenomen förbises och istället uppfattas som en ren tillfällighet eller avvikelse från det "vanliga" eller "normala"</i>. Som till exempel när borgerliga ekonomer misslyckas med att se hur kapitalismen själv genererar sina återkommande kriser och istället tvingas skylla dem på tillfälliga omständigheter. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">I speciesismens fall handlar den ideologiska missuppfattningen om att fall av djurplågeri bara uppfattas som tillfälliga avvikelser istället för som något som systematiskt produceras av systemet självt. Det handlar, återigen, om att misslyckas med att se hur ett kött-, mjölk- och äggkonsumerande samhälle producerar – och <i>måste</i> producera –lidande och död på löpande band. </span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Istället skylls problemen med djurhållningen på enskilda individer eller "avvikande" personer: några enstaka slarviga anställda, en handfull alkoholiserade bönder, ett par psykiskt sjuka djursamlare, och så vidare. Eller så finns problemet någonstans långt borta, i utlandet, hos folk med en annan kultur. På så sätt förnekar ideologin effektivt att det är något fel med vårt eget förhållningssätt till djur.</span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><br /></span></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;">Sociologen <a href="http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/13569319908420796">Glyn Daly</a> berör detta när han skriver att den ideologiska reaktionen på avslöjade samhällsproblem ofta organiseras som en deckare – en "<i>Whodunnit?</i>" Här konstruerar ideologin en bild av ett i grunden harmoniskt och problemfritt samhälle där det naturliga lugnet plötsligt störs av upptäckten av ett fruktansvärt brott. Och så är jakten igång: v</span>em var det som begick brottet? Vem är den skyldige?</div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
Parallellen till dramaturgin i de senaste dagarnas slaktskandal är uppenbar. Lika uppenbar är utelämnandet av den kritiska frågan: vilken sorts samhälle är det vi lever i som systematiskt producerar dessa brott? (Det vanliga skämtet om tv-serien Morden i Midsomer – att det efter alla dessa säsonger inte borde finnas någon i bygden kvar vid liv – är en exemplarisk illustration. Trots det dagliga mördandet av oskyldiga är det ingen som anar att något är i grunden fel. Folk flyr inte i panik. Tvärtom fortsätter alla ivrigt att iscensätta bilden av en harmonisk landsbygdsidyll.) Istället för att se att <i style="text-align: -webkit-auto;">både</i> "normaltillstånd" och "avvikelse" <i>är precis lika naturliga produkter av ett givet samhälle</i> så fixeras vår uppmärksamhet vid avvikelserna, samhällets "excesser". </div>
<div style="font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;">
<span style="border-collapse: separate;"><span style="font-style: normal;"><br /><span style="border-collapse: separate; font-style: normal;">Men som </span></span> <span style="background-color: white; color: #222222; font-style: normal; line-height: 16px;">Žižek</span><span style="border-collapse: separate; font-style: normal;"> påpekar är det är just i de förmenta excesserna som den verkliga sanningen om vårt samhälle uttrycks. Istället för att konfrontera det faktum att våra attityder till andra djur är en komplett soppa av motstridiga och ofta motbjudande attityder, normer och intuitioner, </span><span style="border-collapse: separate;"><i>så externaliserar och inkarnerar vi motsättningarna i en yttre skurk eller syndabock</i></span><span style="border-collapse: separate; font-style: normal;">. I denna syndabock koncentreras sedan alla de otrevliga egenskaper som karaktäriserar samhällets eget systematiska djurutnyttjande. </span></span>Denna fantasi om en fiende som står i vägen för, blockerar, ett harmoniskt förhållande mellan oss och de djur som vi utnyttjar är det perfekta sättet att tränga undan insikten att vårt samhälle aldrig var särskilt djurvänligt till att börja med.</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-5698607462641658272012-01-03T22:20:00.011+01:002012-01-03T22:39:27.424+01:00Djurens rättigheter – en introduktion<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi42IgWz04_Dszc3pQpJqi-AEGIvNEvET4gKF2xI_GmcfvGuSk4U8hhhs14O7q6O4yBjpAYfwfhkZMVSjCE0Um_vPcBZ5RFwxpX1cw4iwno2aTiv52jQq9gImK-ZTsgmKINZ-lb/s1600/Starting-Line1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi42IgWz04_Dszc3pQpJqi-AEGIvNEvET4gKF2xI_GmcfvGuSk4U8hhhs14O7q6O4yBjpAYfwfhkZMVSjCE0Um_vPcBZ5RFwxpX1cw4iwno2aTiv52jQq9gImK-ZTsgmKINZ-lb/s400/Starting-Line1.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5693522551095587938" /></a><span ><br /></span><div><span >N<span>u var det länge sedan jag uppdaterade bloggen. Jag har haft fullt upp med avhandlingsarbetet under den senaste tiden. För att fira in det nya året kommer här ändå en flera år gammal introduktionstext om djurrätt som jag hittade i gömmorna. Har du tio minuter över och vill få ett grepp om vad djurrätt är och vad djurrättsrörelsen går ut på, så är detta i alla fall en början.</span></span></div><br /><b>Bakgrund: Människors förhållande till andra djur </b><br /><br /><div>Djurrättsrörelsen är en rörelse av människor som drivs av idén att andra djur har rättigheter som måste respekteras.<br /><br /></div><div>Detta är förstås något som många till en början är beredda att skriva under på. De flesta människor inser att vi inte kan göra vad som helst med andra djur, utan att det finns moraliska gränser för vad som är acceptabelt i vårt samröre med andra levande varelser.<br /><br /></div><div>Djurrättsrörelsen vill dock gå längre än så. Vi vill gå till botten med problemet.<br /><br /></div><div>Djurrättsrörelsen menar att verklig moralisk respekt för djuren kräver mycket mer än bara små förändringar i de förhållanden som djuren lever under idag. Vi menar att hela grunden för vårt traditionella sätt att tänka kring djur och etik är felaktig. Vi menar att människor i dagens samhälle har omfattande fördomar mot andra djur. Vi menar att dessa fördomar får oss att rutinmässigt bortse från djurs intressen och behov, vilket gör att miljoner och åter miljoner djur utsätts för ett ofattbart lidande.<br /><br /></div><div>Det handlar om ett enormt antal djur som varje år faller offer för de här fördomarna. Bara i Sverige dödas varje år omkring 80 miljoner djur i lantbruket, över en miljon djur på pälsfarmer, ca en halv miljon djur i experiment – och antalet fiskar kan kanske räknas i miljarder.<br /><br /></div><div>Det handlar kort sagt om djur som till största delen betraktas som "varor" eller "produkter" som människor kan tjäna pengar på, istället för att ses som upplevande varelser med egna liv som är viktiga för dem själva.</div><div><br />Jag ska gå in på hur fördomarna ser ut lite senare. Men för att förstå hur det har blivit på det här sättet behöver vi allra först titta bakåt i tiden.<br /><br /></div><div>Människor och andra djur har existerat sida vid sida genom hela historien, och människor har alltid haft något slags förhållningssätt till djur. Beroende på vilken kultur de har tillhört har människor haft olika attityder, men att människor tänkt på andra djur och försökt definiera sitt förhållande till dessa genom hela historien är tydligt.<br /><br /></div><div>Redan i de första kända religionerna spelar olika djur viktiga roller: i det gamla Egypten hade gudarna djurhuvuden och skalbaggar och katter kunde vara heliga djur. I det gamla Grekland fanns det gott om djurliknande gudar och sagoväsen som kentaurer och fauner. I gamla fabler och sagor framställs ofta andra djur som människors och gudars ställföreträdare i olika sedelärande berättelser.<br /><br /></div><div>I vår kultur har dock de andra djuren länge haft en mycket låg status. Det har sin grund i två traditioner som färgat vårt samhälle väldigt mycket. Det är dels den grekiska filosofin och dels den kristna religionen som haft ett enormt inflytande på hur vi tänker och hur våra moraluppfattningar ser ut.<br /><br /></div><div><b>Grekisk filosofi</b><br /><br />Om vi börjar med den grekiska filosofin så kan vi konstatera att den var väldigt starkt baserad på ett framhävande av förnuftet. Inget fel med det förstås – det är ändå förnuftet som är grunden för allt tänkande, filosofi och vetenskap. Problemet med den gammalgrekiska förnuftsuppfattningen var att den var extremt elitistisk. De ledande tänkarna på den tiden såg världen som en hierarki där växter och djur befann sig längst ner. Sedan kom slavar och kvinnor, och högst räknades de "fria männen". Allt och alla som befann sig längre ner i den här kosmiska hierarkin ansågs finnas till enbart för dem som stod högre upp. Centralt för det här tänkandet var just förnuftets betydelse. Ens ställning i världen var kopplad till ens förnuft, och eftersom djuren uppenbarligen inte var lika förnuftiga som de grekiska filosoferna så betraktades de som varelser utan något större värde.<br /><br /></div><div>I det antika Rom togs den här traditionen vidare och fick sina mest otäcka uttryck. Slavar, krigsfångar och djur kunde plågas och dödas som ren underhållning i gladiatorspel inför publik på stora arenor.<br /><br /></div><div>Här finns förstås också en koppling till pengar och makt – i det här samhället hade redan vissa grupper och individer skaffat sig stora ekonomiska intressen i djurhållning och handel med djurprodukter, precis som vissa hade ett egenintresse i att slaveriet och handeln med slavar fortsatte. Därför gjorde de också allt för att bevara den rådande synen på slavar och djur som mindre värda – helt enkelt för att det var en god affär för dem själva.<br /><br /></div><div>Från den här tiden har många idéer och attityder mot djur gått i arv till vår tid, speciellt den om förnuftets betydelse för om en individ ska räknas moraliskt eller inte. Detta präglar ännu idag vårt samhälle i väldigt stor utsträckning.<br /><br /></div><div><b>Religiösa traditioner</b><br /><br /></div><div>Det andra viktiga källsprånget till vår västerländska kultur är den judisk-kristna traditionen. Det som utmärkte de här religionerna var tron på en enda gud, och att den guden hade givit människor odödliga själar.<br /><br /></div><div>Det var det som skilde människor från djur – att vi har själar. Och eftersom det var på det viset så konstaterade den katolska kyrkans filosofer och skrifttolkare att man inte kunde begå någon synd mot ett djur. Synda kunde man göra mot sin medmänniska, sig själv eller mot gud – men mot andra djur kunde man egentligen inte begå något moraliskt fel. Därför fick människor också behandla andra djur i princip hur som helst.<br /><br /></div><div>Kristendomen innebar förvisso ett stort humanitärt framsteg eftersom den konstaterade att människornas själar tillhörde gud, och att det därför var fel att döda andra människor. Att döda människor började följaktligen uppfattas som ett intrång på Guds egendom. Det var därför kristendomen ledde till ett slut för såväl slaveriet som gladiatorspelen i Rom (och för träldomen i Norden när asatron försvann). Däremot fortsatte de grymma skådespelen med andra djur – och ännu idag har vi kvar några av dessa former av "underhållning" – som till exempel tjur- och tuppfäktningar i vissa länder.<br /><br /></div><div>Den katolska kyrkan blev den största maktfaktorn i Europa under många hundra år, och den har starkt format vårt tänkande kring djur som mindre värda varelser – ja, som själlösa kreatur helt enkelt.<br /><br /></div><div>Man skulle kanske ha hoppats att det vetenskapliga genombrottet skulle ha ändrat på detta, men så blev inte fallet. Istället byggde den tidiga vetenskapen vidare på de gamla föreställningarna om djur. Filosofer som Isaac Newton och Réne Descartes såg universum en stor maskin som kunde beskrivas med matematiska beräkningar. På samma sätt såg deras efterföljare på djur: som maskiner eller apparater utan egna inre upplevelser.<br /><br /></div><div>I takt med att medicinen och biologin utvecklades som egna vetenskaper började man också använda allt fler djur i experiment. Några större moraliska betänkligheter om detta ansåg man inte att man behövde ha – å ena sidan hade man kyrkans stöd för detta, och för det andra såg man alltså djur som maskiner som inte upplevde något. Ett djurs skrik på grund av ett knivstick i ett laboratorium var egentligen inte något uttryck för en upplevelse, utan bara en automatisk respons på yttre stimulans – ungefär på samma sätt som en läskautomat "reagerar" på att någon stoppar in ett mynt genom att direkt spotta ut en burk läsk.<br /><br /></div><div>Det var förstås inte alla som gick med på det synsättet. Ju fler djur som började användas i experiment desto fler människor var det som reagerade mot djurplågeriet. Det började bildas djurskyddsorganisationer och några av de första sekulariserade moralfilosoferna (som till exempel Jeremy Bentham) tog ställning även för djurens intressen. För Bentham var det till självklart att djur också kunde känna smärta och lidande, och att vi borde ta hänsyn till detta av samma anledning som vi bör ta hänsyn till andra människor – för att det spelar roll för oss hur vi behandlas.<br /><br /></div><div>Men traditionen var, och är, fortfarande stark. Religiösa föreställningar levde kvar, och idén att just det överlägsna förnuftet gav människan som art en speciell moralisk särställning var också gängse.<br /><br /></div><div><b>Den darwinistiska revolutionen</b><br /><br />Det var inte förrän vid mitten av 1800-talet som en stor förändring kom, en förändring som ännu inte fått genomslag fullt ut, men som ändå är revolutionär i sin förlängning. Det var förstås Darwins upptäckt att vi människor härstammar från andra djurarter som funnits före oss själva. Detta har förändrat väldigt mycket i vår bild av oss själva om människor. Speciellt religionen har trängts tillbaka eller fått anpassa sig till detta under de senaste 150 åren.<br /><br /></div><div>Efter Darwin har biologin, zoologin och etologin – läran om djurs beteende – utvecklats enormt. Vi vet nu inte bara att vi härstammar från andra djur – vi vet också att andra djur genom evolutionen utvecklat fantastiska förmågor som de i många fall delar med oss. Vi vet att många andra djur kan uppleva världen omkring sig och att de kan interagera med sin miljö och påverka den på många sätt – ibland till och med verktyg. Vi vet att andra djur utvecklat förmågan att känna smärta som en varningssignal som hjälper dem att undvika faror och bättre kunna överleva. Vi vet också att andra djur utvecklat avancerade sätt att kommunicera med varandra inom sina flockar, att de lär sig av varandra och kan utveckla egna sociala strukturer – ja, man skulle till och med kunna tala om "kulturer" hos flera djurarter. Speciellt då hos våra närmaste släktingar aporna, vars intellektuella kapacitet har visat sig vara mycket större än vi kunnat ana. Det finns apor som använder verktyg, som använder en mängd olika läten för att kommunicera. Schimpanser och gorillor har till och med lärt sig mänskligt teckenspråk och kan behärska flera hundra eller till och med tusentals ord för att prata med oss.<br /><br /></div><div><b>Utmaningarna mot den traditionella etiken<br /></b><br />Vi vet kort sagt att djuren är mer lika oss själva än tidigare generationer trott. Inte helt lika givetvis – men tillräckligt lika för att vår traditionella moral måste granskas.<br /><br /></div><div>Den fråga vi måste ställa oss nu är om vi kan försvara vårt traditionella djurutnyttjande, som gör miljarder djur till offer i djurfabriker, på pälsfarmer och i laboratorier.<br /><br /></div><div>Faktum är ju att om en enda människa skulle behandlas på samma sätt som vi idag behandlar miljarder djur, så skulle det uppfattas som ett fruktansvärt brott. Om vi ska kunna försvara vår behandling av djur måste vi alltså hitta ett bra argument som kan visa vad det är för skillnad mellan oss och andra djur som gör att det är acceptabelt att utnyttja djur på de här sätten, samtidigt som vi anser att det skulle vara ett barbariskt brott att utnyttja en enda människa på samma sätt.<br /><br /></div><div>Ofta hör man tre typer av argument som svar på den frågan.<br /><br /></div><div><b>1. Traditioner och vanor<br /></b><br /></div><div>Det första handlar om tradition. "Människor har alltid utnyttjat djur och därför är det rätt", säger man. Men det är ett ganska ihåligt argument som kan användas för att försvara alla typer av övergrepp som har en tradition eller en lång historia: som krig, mord eller andra övergrepp på mänskliga rättigheter.<br /><br /></div><div><b>2. Arttillhörighet</b><br /><br /></div><div>Det andra gäller arttillhörigheten. Då säger man att "djur är djur och människor är människor och vi kan använda två helt skilda moraliska skalor för att bedöma handlingar som drabbar djur och handlingar som drabbar människor".<br /><br /></div><div>Men vad har arttillhörigheten egentligen för moralisk betydelse? Art är bara ett koncept som biologer använder för att visa vilka individer som är besläktade med varandra genom historien. Vi kan också göra en mängd andra indelningar för att beskriva djur och människor. Efter längd, hudfärg eller kön till exempel.<br /><br /></div><div>Men när vi gör sådana indelningar och till exempel säger att "jag är man och du är kvinna", eller "jag är vit i skinnet och du är brun i skinnet", så är det bara ett uttalande om våra fysiska eller biologiska skillnader, och säger ingenting moraliskt om hur vi bör behandlade, eller vilka rättigheter vi har.</div><div><br />Om någon säger att hudfärg eller kön ska vara avgörande för hur någon ska behandlas så är det ett utryck för godtycklig diskriminering – kort sagt rasism eller sexism. Så varför ska då arttillhörighet vara avgörande? Skulle vi säga till utomjordingar som landar på vår planet att vi kan använda dem till föda eller till experiment bara för att de tillhör en annan art? Nej, det verkar oacceptabelt. Arttillhörighet är ett sätt att klassificera varelser efter deras naturhistoriska släktskap, men det har ingen direkt moralisk betydelse när vi frågar oss hur vi bör behandla andra.<br /><br /></div><div><b>3. Rationalitet/intelligens/förnuft</b><br /><br /></div><div>Det sista argumentet brukar då lyda: "Visst – arttillhörigheten är inte det viktiga, men vi människor är ju ändå unika. Vi har en oöverträffad intellektuell kapacitet. Vi kan tänka rationellt, resonera moraliskt, vi har ett avancerat språk och vi kan bygga kulturer och civilisationer som är mycket mer avancerade än någon annan djurart vi känner till. Därför är vi överordnade djuren och kan använda dem för våra egna syften." </div><div><br />Kärnan i detta argument påminner om den gamla grekiska föreställningen att de mindre förnuftiga finns till för de mer förnuftiga. Vad man säger är kort sagt att intelligenta varelser har rätt att utnyttja mindre intelligenta varelser.<br /><br /></div><div>Men är det en hållbar princip? Nej, tittar man närmare på saken så upptäcker man att det i så fall inte är alla människor som har rättigheter heller. Det finns ju människor som saknar rationellt tänkande, språkförmåga eller förmåga att resonera moraliskt. Små barn eller människor som blivit hjärnskadade i olyckor eller på grund av sjukdomar kan sakna en eller flera av dessa förmågor.<br /><br /></div><div>Den som säger att vi kan utnyttja djur till föda eller experiment på grund av att de är mindre intellektuellt utrustade säger alltså samtidigt att vi skulle kunna utnyttja mindre intelligenta människor till föda och experiment. Det är ett djupt antihumanistiskt tankesätt och skulle inte accepteras i något annat sammanhang – fast här beror det ju på att vi är blinda för våra egna fördomar och på att djuren inte kan tala för sin egen sak.<br /><br /></div><div>Men faktum kvarstår – om man anser att det är acceptabelt att spärra in och döda en ko eller en gris för att få produkter från deras kroppar, så måste man också anse att det är acceptabelt att spärra in och döda människor som har en upplevelseförmåga som motsvarar kons eller grisens.<br />Hur vi än sätter gränsen för vår moraliska hänsyn i form av intellektuella kriterier kommer vi alltså att finna att det finns vissa människor som blir av med sina rättigheter, medan vissa djur uppenbarligen får rättigheter. Är till exempel inte schimpanser tillräckligt språkligt och intellektuellt begåvade för att få rättigheter om spädbarn anses ha rättigheter?<br /><br /></div><div>Om så är fallet – och så verkar det vara – så är den traditionella moralen upplöst. Om vi anser att alla människor har rättigheter så måste också många djur tillskrivas rättigheter.<br /><br /></div><div>Så istället för att hänvisa till traditionen, arttillhörigheten eller våra intellektuella kapaciteter för att försvara människors rätt att utnyttja djur, så borde vi titta på andra saker för att bestämma vem eller vilka som har rättigheter. Och det finns några kriterier som är grundläggande i alla moderna moraliska teorier: det gäller upplevelseförmågan.<br /><br /></div><div>Förmågan att känna smärta och lidande – förmågan att ha ett liv som spelar roll för en själv. Djur är inga maskiner, utan varelser med skarpa sinnen och starka behov. En filosof har uttryckt det så att djuren inte bara har en <i>biologi</i>, de har också en<i> biografi </i>– de har egna liv som är viktiga för dem och det spelar roll för dem själva ("inifrån" sett) hur de behandlas.<br /><br /></div><div>I det avseendet är djur och människor mycket lika. Det spelar roll för oss alla hur vi behandlas. Och om vi måste ta hänsyn till människors upplevelser på grund av detta, så måste vi även ta hänsyn till djurs upplevelser på ett jämlikt sätt.<br /><br /></div><div>Det vore helt enkelt fördomsfullt att säga att ett djurs lidande är mindre viktigt än en människas lidande (om smärtupplevelsen är lika stark hos båda arterna vill säga). Därför kan vi inte godtyckligt diskriminera djurens upplevelser och liv i vårt moraliska tänkande. Om vi gör det sätter vi oss i samma position som rasister eller sexister, som säger att färgade människors eller kvinnors upplevelser är mindre viktiga än vita människors eller mäns upplevelser.<br /><br /></div><div>Det djurrättsliga synsättet innebär förstås på intet sätt att man sätter djuren "över" människan för att så att säga vända på den traditionella kakan. Det handlar bara om att tillämpa våra traditionella etiska uppfattningar på ett konsekvent sätt, utan att låta gamla fördomar komma i vägen.</div><div><br /><b>Varför lever djurutnyttjandet kvar?<br /></b><br />Det finns alltså inget rationellt skäl för att utnyttja djur som vi människor gör idag. Ändå fortsätter vi göra det. Skälen till detta är många. Dels lever det kvar gamla föreställningar som berörts tidigare, dels är djurutnyttjandet idag en storindustri. Och där det finns pengar att tjäna finns det också många som är villiga att profitera på djurförtrycket.<br /><br /></div><div>Även om de flesta tycker att det finns gränser för vad man kan göra med djur accepterar majoriteten av befolkningen att djur används för mänskliga syften. Till stor del beror detta på att den omoraliska behandlingen av djur ofta är dold för oss själva. Dels för att laboratorier, slakterier och djuruppfödare helst inte vill ha någon offentlig insyn i sin verksamhet, men också för att vi psykologiskt döljer det omoraliska för oss själva.<br /><br /></div><div>Vi vill förstås inte tänka på oss själva som omoraliska individer, utan vill helst tro att det vi gör är rätt och välmotiverat. Det är framför allt genom att forma språket vi använder som vi döljer djurutnyttjandet och våra fördomar mot djur för oss själva.<br /><br /></div><div>Till exempel pratar vi ofta om djur som om de inte vore individer – forskaren säger att han ska göra experiment på "hund" eller på "råtta" istället för på "hundar" och "råttor". Jägaren dödar eller dräper inte en individ, han "nedlägger ett byte". Vi säger inte att vi äter "djurkroppar", utan vi pratar om "hamburgare" och "kotletter". En fiskare mäter inte sin fångst i antal kvävda individer utan i "ton". Vi pratar inte om att vi klär oss i djurs döda hudar, utan om "läder", och så vidare.<br /><br /></div><div>Vi har helt enkelt sorterat bort det språkbruk som skulle kunna göra oss uppmärksamma på vad vi faktiskt gör med andra upplevande varelser. Det är begripligt ur psykologisk synvinkel, för annars skulle vi alla uppleva att vi var delaktiga i ett fruktansvärt brott. Men ur moralisk synvinkel måste dessa försvarsmekanismer granskas och kritiseras.<br /><br /></div><div>Och ur moralisk synvinkel finns som sagt inget sådant försvar. Om djurs rättigheter ska erkännas fullt ut kommer det att innebära stora förändringar i vårt samhälle. Det kommer att påverka våra matvanor, hur vi klär oss, hur vi bedriver forskning och så vidare.<br /><br /></div><div>Det handlar inte om något mindre än en revolution i samhällsmoralen. Många kommer helt säkert att göra motstånd mot en sådan utveckling. Men som jag visat här går det inte att rationellt försvara utnyttjandet av djur. Filosofins och etikens mest grundläggande principer talar helt till djurens fördel. För eller senare måste därför det verkligt rationella förhållningssättet att få genomslag i form av rättigheter och respekt för alla kännande varelser.<br /></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-78909663849854206152011-07-20T09:38:00.016+02:002011-07-20T13:37:01.214+02:00Ska vi ge upp redan innan vi börjat?För några år sedan fick jag frågan i radio om vad jag tyckte om djurrättsrörelsens utveckling sedan 1990-talet. Jag svarade att i mina ögon har djurrättsrörelsen inte börjat än – i alla fall inte om man med en djurrättsrörelse menar en rörelse som sätter upplysning om djurs rättigheter i första rummet.<br /><br />Läget är snarare tvärtom. Inom rörelsen ses djurrätt – i ordets verkliga bemärkelse – ofta som ett problem. En stor majoritet av de organisationer, grupper och individer som idag gör sig till representanter för djuren har nämligen uppfattningen att det enda som kan uppnås är mindre reformer av djurhållningen, och att vi därför bör tona ner alla idéer om rättvisa, frihet och jämlikhet.<br /><br />Varför? För att folk i allmänhet ändå inte kommer att förstå dem. Ibland kan man till och med få höra att allmänheten (som vi själva en gång tillhörde innan vi lärde oss mer om djurs rättigheter) är så oförstående inför detta budskap att våra resonemang om avståndstagande från våld mot oskyldiga och försvarslösa varelser bara kommer att skrämma bort folk.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">När provade vi egentligen det där med djurrätt nu igen?</span><br /><br />Det finns åtminstone två stora problem med detta synsätt. För det första är det fel att avvisa något som vi aldrig har provat. Faktum är att vi som rörelse aldrig har drivit en konsekvent djurrättslinje. Enskilda grupper har förstås gjort ansträngningar för att främja veganism på olika sätt, men ett avskaffande av djurexploateringen har aldrig varit rörelsens huvudbudskap.<br /><br />Istället har den dominerande strategin inom den "nya djurskyddsrörelsen" sedan sent 1970-tal varit att hitta "enkla" frågor att få med sig människor på (päls som lyxprodukter, långa djurtransporter, plågsamma djurförsök, kosmetikatester, klubbning av sälungar, etc.) för att <span style="font-style:italic;">senare</span> – när folk blivit medlemmar – utöka deras medvetenhet i en mer radikal djurrättslig riktning. Så har i alla fall de ledande skikten i Djurens Rätt (tidigare Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök) sett på saken i flera decennier.<br /><br />Och det låter ju klokt. Baksidan är dock att de organisationer som arbetar på detta sätt kommer att bygga upp en medlemsbas som inte alls är antispeciesistisk utan snarare "nyspeciesistisk" på så sätt att den tror att lösningen på djurhanteringens problem är reglering, inte avskaffande. För det är ju precis det budskapet som organisationernas experter alltid pumpar ut i sina enfrågekampanjer. Och skulle organisationerna till äventyrs fatta mod och driva frågan om djurrättslig veganism lite hårdare så möter de snart motstånd från stora delar av de egna leden.<br /><br />Resultatet? Tillbaka till mer av samma enfrågekampanjer och reformkrav, annars riskerar organisationen att förlora medlemmar och pengar. Så fastnar rörelsen i en ond cirkel där det radikala budskapet ständigt marginaliseras och reglering skjuts i förgrunden som det "rimliga" sättet att förhålla sig till djurförtrycket.<br /><br />Det viktigaste som går förlorat här är den potentiella kraften hos de många djurrättsaktiva som gärna skulle vilja arbeta för ett avskaffande av djurförtrycket men som känner sig isolerade och utan andra organisatoriska alternativ än att haka på djurskyddskampanjerna. (Vilket i sin tur gör dem ännu mer isolerade och minskar deras alternativ, osv.) Jag vet inte hur många människor detta rör sig om men det är i alla fall många hundra, kanske ett par tusen, i Sverige idag. Och bland dem finns en stor del av den engagerade kärna som hållit rörelsen igång i årtionden – dock ofta under ständig självcensur av rädsla för att "skrämma bort" människor från rörelsen och vara "splittrare".<br /><br />Naturligtvis är denna grupp en minoritet inom djurrörelsen i stort, men det som saknas i antal kan de väga upp i engagemang och kunskaper. Och så har det länge varit. En minoritet inom den traditionella djurskyddsrörelsen ville alltid gå längre och driva en djurrättslig linje, men de trodde de var ensamma och såg inga alternativ än att sälla sig till regleringsrörelsen. Tänk om de istället, redan från början, hade valt att följa sin egen väg. Hade de fortfarande varit en minoritet? Helt säkert. Hade de fortfarande kallats "splittrare"? Helt säkert. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att de skulle ha haft möjlighet att under många årtionden sprida och fördjupa djurrättstanken betydligt mer än vad som nu blivit fallet.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Det veganska paradgimskiftet</span><br /><br />För det andra ignorerar denna strategi just det som fått oss själva att bli djurrättare, nämligen att vi, vid någon tidpunkt, har exponerats för idéerna om djurrätt och för den möjliga identiteten som djurrättsförespråkare. Det är förstås helt riktigt att denna identifikation inte skedde över en natt för någon av oss, men utan en kontakt med dessa idéer och utan kontakt med andra människor som ideologiska förebilder så hade det inte hänt alls. <br /><br />Om du själv är inblandad i djurrättsrörelsen så har du säkert många gånger ställt dig denna fråga: "Varför fattade jag inte detta tidigare?" Svaret brukar vara enkelt: "Jag fattade inte för att jag aldrig under min uppväxt kommit i kontakt med något alternativt synsätt på djur/människa-relationen. Jag var som alla andra och gjorde som alla andra och såg ingen anledning att problematisera hur jag levde." Men sedan hände något, eller hur? Från ett oproblematiskt förhållningssätt till djurexploateringen gick du på något sätt genom ett paradigmskifte där djur slutade vara saker och förvandlades till medvetna varelser som förtjänar att respekteras och lämnas i fred. <br /><br />Den resan – det paradigmskiftet – kan påbörjas på många olika sätt, inte sällan just i en djurskyddslig eller ekologisk medvetenhet. Men paradgimskiftet till djurrättslig veganism är också något annat och något mer. Troligen läste du något eller inspirerades av någon som gjorde ett djurrättsligt ställningstagande. Plötsligt fanns en alternativ identitet tillgänglig, ett annat sätt att vara. Den smög sig långsamt på dig, och en dag (som filosofen Tom Regan skriver) såg du dig i spegeln och en djurrättsförespråkare tittade tillbaka.<br /><br />Den poäng jag vill göra är att denna process – som, återigen, inte går över en natt (men det gör inga djurskyddsreformer heller) – kan påskyndas. Som djurrättsförespråkare kan vi föra paradigmskiftet närmare genom att göra alternativ tillgängliga för människor på ett mer aktivt sätt än våra föregångare gjorde. Det där du läste – det kan du också göra tillgängligt för någon annan. Den där förebilden du hade – den kan du själv vara för någon annan. Istället för att vara marginaliserad i en majoritet där djurrätt är ett problem som skrämmer bort folk kan du vara en del av en stark minoritet som ser djurrätt som något viktigt och inspirerande. Om du, som jag, känner frustration över att du inte förstod det enkla djurrättsbudskapet från början – hjälp då andra att slippa den känslan genom att förklara det för dem tidigare och sluta hoppas att de kommer att komma fram till det själva via de krångliga omvägar som djurskyddsstrategin lägger ut. <br /><br />Självklart kommer ingen att förändra hela sitt liv över en natt, men du kan alltid förändra det sätt på vilket andra tänker på dessa frågor. Du kan ge djurrättsliga perspektiv, fakta och argument som ofrånkomligen kommer att finnas i andra människors minne nästa gång de tvingas fundera över djurexploateringen. Du kan bli den lilla veganen i deras huvuden som säkert ofta väcker förargelse, men som också säger en hel del kloka saker. Så smyger sig paradigmskiftet på, precis som det en gång smög sig på dig. För den väg du gick kan även andra gå, och det väntar en djurrättsförespråkare även i andra speglar än din egen.<br /><br />Alternativet är förstås att ge upp på förhand och anta att bara små reformer är möjliga, eller att det enda vi kan göra är att uppmuntra en mer "ansvarstagande" djurkonsumtion. Men det vore att brista i ansvar och förminska problemet och allvaret med djurförtrycket. Dessutom har det hänt förut att omfattande förtryckssystem har utmanats och övervunnits. Kampen mot slaveriet – på sin tid ansett som helt naturligt och omöjligt att avskaffa – är kanske det mest uppenbara exemplet. Oddsen för denna kamp var helt enkelt hopplösa, men så var lösningen också att strunta i de odds som verkligheten erbjöd och istället erbjuda en annan verklighet med andra odds.<br /><br />I föreläsningen nedan – <a href="http://www.humanemyth.org/letsnotgiveup.htm" target="_blank">och i den tillhörande artikeln som du hittar här</a> – diskuterar den amerikanske djurrättsaktivisten James LaVeck just hur detta gick till och vad djurrättsrörelsen kan lära av den processen. Titeln är just: Let's Not Give Up Before We Even Get Started.<br /><br /><iframe src="http://player.vimeo.com/video/26451789" frameborder="0" height="225" width="400"></iframe><p><a href="http://vimeo.com/26451789">Let's Not Give Up Before We Get Started, Part 1 of 4</a> from <a href="http://vimeo.com/tribeofheart">Tribe of Heart</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.</p><br /><iframe src="http://player.vimeo.com/video/26475478" frameborder="0" height="225" width="400"></iframe><p><a href="http://vimeo.com/26475478">Let's Not Give Up Before We Get Started, Part 2 of 4</a> from <a href="http://vimeo.com/tribeofheart">Tribe of Heart</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.</p><br /><iframe src="http://player.vimeo.com/video/26481730" frameborder="0" height="225" width="400"></iframe><p><a href="http://vimeo.com/26481730">Let's Not Give Up Before We Get Started, Part 3 of 4</a> from <a href="http://vimeo.com/tribeofheart">Tribe of Heart</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.</p><br /><iframe src="http://player.vimeo.com/video/26501559" frameborder="0" height="225" width="400"></iframe><p><a href="http://vimeo.com/26501559">Let's Not Give Up Before We Even Get Started, Part 4 of 4</a> from <a href="http://vimeo.com/tribeofheart">Tribe of Heart</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.</p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-21744356456141627772011-06-16T11:02:00.008+02:002011-06-16T12:31:51.773+02:00Grisrättegången: Vad är det egentligen vi har bevittnat?<span class="Apple-style-span" ><div><span class="Apple-style-span" ><iframe src="http://player.vimeo.com/video/16470503?title=0&byline=0&portrait=0" width="400" height="320" frameborder="0"></iframe><p><a href="http://vimeo.com/16470503">Ny utredning av Blackstaby Gris AB</a> from <a href="http://vimeo.com/user2671649">Djurrättsalliansen</a> on <a href="http://vimeo.com">Vimeo</a>.</p></span></div><div><br /></div>Nu har rättegången mot <a href="http://grisvittnena.se/">Djurrättsalliansens "grisvittnen"</a> börjat. År 2009 gick dessa gräsrotsaktivister ut med det kanske största avslöjandet någonsin av förhållandena i den svenska djurindustrin. Ett stort antal grisfarmer filmades och fotograferades i smyg och materialet släpptes till massmedia lagom till julskinkesäsongen.</span><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" >Resultatet blev en omfattande mediauppmärksamhet under ett par veckor, och hård kritik riktades mot grisköttsbranschen. Förundersökningar om djurplågeribrott inleddes, men lades ner så snart mediachocken var bortglömd. Grisindustrin återtog sedan initiativet och en av de avslöjade grisbönderna passade på att dra två av aktivisterna inför rätta. De senare står nu inför hotet om dagsböter och skadestånd på närmare en miljon kronor. </span></div><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" >Denna djurförtrycksaktivism kan dock komma att visa sig tveeggad. Hoppet är förmodligen att knäcka Djurrättsalliansens aktivister och avskräcka från framtida försök att föra ut information om "världens bästa djurhållning". Samtidigt är det uppenbart att Djurrättsalliansen har det moraliska överläget. Grisindustrin är alltjämt skurken i allmänhetens ögon, och skurkaktigheten blir bara ännu mer uppenbar i och med åtalet.</span></div><div><span class="Apple-style-span" ><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" >Man skulle kunna säga att idag är vi alla grisvittnen. För vem kan låta bli att vara upprörd över branschens moraliska korruption och den rättsskandal som åtalet är? Bredden i upprördheten återspeglas gårdagens <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/efter-rattsskandalen-bojkotta-griskott_6246184.svd">debattartikel i Svenska Dagbladet</a> som skrivits under av en rad kända personligheter:</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="line-height: 19px; "><span class="Apple-style-span" ><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "></p><blockquote><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; ">Det är något som är riktigt snett i djurindustrin. Har vi blivit så avtrubbade att vi inte ser och kan erkänna när ett djur lever i misär?</p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; ">Nu är grisbönderna i kris och vädjar desperat till konsumenterna: köp svenskt, köp inte från utlandet. Köp inte alls, säger vi. Det håller inte att stänga in djur i en minimal box på betonggolv, låta dem stå i sin egen avföring i sex månader, intensivutfodra och sen skicka det på en sista ångestfylld resa till döden. Och dessutom använda det ”svenska” sättet att plåga livet ur djuren som försäljningsargument.</p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><span style="font-style: inherit; ">Det får vara nog nu. Att rättssystemet dömer budbärarna men låter djurskyddsbrott passera gör konsumenternas makt till hoppets sista utpost. Använd den makten. Bojkotta griskött.</span></p></blockquote><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><span style="font-style: inherit; "></span></p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><span style="font-style: inherit; ">Det är förstås mycket som är riktigt i den här beskrivningen, men jag skulle ändå säga att den skjuter bredvid målet. Argumentationen låter hård och kompromisslös, men den utmanar egentligen inte det speciesistiska paradigmet. Problemformuleringen spelar fortfarande på djurförtryckets planhalva: problemet som beskrivs handlar om </span><i>hur</i><span style="font-style: inherit; "> djuren används, istället för att ifrågasätta </span><i>att</i><span style="font-style: inherit; "> de används; huvudskurken blir (delar av) djurindustrin och inte det djurutnyttjande samhället som sådant; griskött är värt att bojkotta, men inte djurprodukter i allmänhet. </span></p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><span style="font-style: inherit; ">"Jaja", invänder den pragmatiske djurrättaren, "men det är väl ändå bra att någon säger detta? Visst borde alla bli veganer egentligen, men om vi säger det så är det ju ingen som lyssnar, eller hur?" </span></p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><span style="font-style: inherit; ">Visst, bättre lite diskussion än ingen alls. Men för de flesta läsare tror jag budskapet snarast blir "köp inte griskött förrän grisuppfödarna bättrar sig". Det vill säga ännu en återupprepning av det speciesistiska löftet att djurutnyttjandet </span><i>kan</i><span style="font-style: inherit; "> göras etiskt okontroversiellt - att en harmonisk djurexploatering </span><i>är möjlig</i><span style="font-style: inherit; "> bara vi övervinner några av de mindre problem som står i vägen.</span></p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><span style="font-style: inherit; ">Djurindustrins svar på kritik av denna typ är också given. Det ska göras fler utredningar och processerna ska kontinuerligt utvärderas och förbättras. Finns det något problem så beror det på enskilda rötägg, inte på industrin som sådan. Och dessutom är det fortfarande bättre i Sverige än i alla andra länder. Så har det låtit i djurdebatten sedan slutet av 1800-talet, och det har fungerat. Det är därför djurindustrierna älskar begrepp som "djurskydd" och "djurvälfärd". Så länge debatten förs utifrån dessa koordinater framstår nämligen begrepp som "djurrätt" och "veganism" onödiga eller till och med "extremistiska". </span></p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "><span style="font-style: inherit; ">Att säga att grisindustrin har fallerat och svikit djurskyddet är förvisso sant, utifrån den allmänna uppfattningen om vad djurskydd bör vara. Men denna anklagelse medför samtidigt att grundtanken bevaras: det </span><i>kan</i><span style="font-style: inherit; "> finnas en grisindustri där djur "skyddas" och där vår ängslan över djurhanteringen en gång för alla kan avskaffas. Och det är just det löftet som djurindustrin till varje pris vill bevara intakt.</span></p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; ">Det betyder att det vi bevittnat om grisarna måste förminskas till en hanterbar djurskyddsfråga, en mindre avvikelse som enkelt kan korrigeras. Eller så måste det vi bevittnat förkastas som en manipulation av illvilliga djurrättsaktivister med en dold agenda. I båda fallen bevaras den speciesistiska fantasin och djurförtrycksaktivisterna behåller problemformuleringsinitiativet.</p><p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; ">Givetvis måste vi nu stödja grisvittnena efter bästa förmåga. Jag har skickat en slant - gör det du också: <a href="http://grisvittnena.se/">här finns kontoinformation</a>. Men vi måste också anstränga oss för att ställa frågan om <i>vad</i> det är vi har bevittnat: är det bara en tillfällig avvikelse från det goda svenska djurskyddet, eller har vi i själva verket bara fått en skymt av den helt vardagliga speciesismen som vi själva återskapar varje dag genom konsumtionen av djurprodukter?</p></span></span></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-56273935247643838462011-06-10T21:04:00.027+02:002011-06-11T19:44:16.798+02:00Att döda djur<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRy4dENYo92x2y85hBh3jbpdOZSw1x6W271ioR6U1uQF6KYtQLrISXYdK8xpiPZmeTURPe4SUX_b4IJIDhr0_IQQIRJcmXgm-bAocdTRW-kRMRkfV_POrJcj5ToJaCkIgBLwgj/s1600/Do-not-eat-geese---they-fly-like-family-brothers-sisters.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 474px; height: 369px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRy4dENYo92x2y85hBh3jbpdOZSw1x6W271ioR6U1uQF6KYtQLrISXYdK8xpiPZmeTURPe4SUX_b4IJIDhr0_IQQIRJcmXgm-bAocdTRW-kRMRkfV_POrJcj5ToJaCkIgBLwgj/s1600/Do-not-eat-geese---they-fly-like-family-brothers-sisters.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><div>Peter Nilsson skriver intressant på <a href="http://djurensratt.blogspot.com/2011/06/en-fundering-kring-mark-zuckerbergs.html" target="_blank">Djurens Rätts blogg</a> om det här med att döda djur. Alltså att <span style="font-style:italic;">själv</span>, genom en direkt handling, döda de djur man tänker äta.</div><br />Nilsson tar sin utgångspunkt i <a href="http://postcards.blogs.fortune.cnn.com/2011/05/26/mark-zuckerbergs-new-challenge-eating-only-what-he-kills/" target="_blank">nyheten om att Facebooks grundare Mark Zuckerberg bestämt sig för att under 2011 bara äta djur han dödat själv</a>. Enligt Zuckerberg har detta lett till att han nu lever nästan helt vegetariskt (lakto-ovo-<a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/10/blev-du-verkligen-vegetarian-for-att.html" target="_blank">"vegetariskt"</a> förmodar jag, det framgår inte av texten). Anledningen är Zuckerbergs idé att varje år utmana sig själv med ett större projekt (till exempel lära sig ett nytt språk, och så vidare). Det här med att själv döda de djur han äter kom han att tänka på förra året:<br /><blockquote>I started thinking about this last year when I had a pig roast at my house. A bunch of people told me that even though they loved eating pork, they really didn't want to think about the fact that the pig used to be alive. That just seemed irresponsible to me. I don't have an issue with anything people choose to eat, but I do think they should take responsibility and be thankful for what they eat rather than trying to ignore where it came from.</blockquote>Det finns en hel del att säga om detta. Den uppenbara invändningen är förstås att fullt ansvarstagande tycks kräva mer än att man själv dödar djuren. Resultatet tycks ju bli precis detsamma. Borde vi inte snarare <span style="font-style:italic;">låta bli</span> att döda djur om vi menar allvar med att "ta ansvar" för våra handlingar? (Oh ffs Mark u n00b – go vegan already!)<br /><br />Men det tycks inte funka riktigt så. Som Peter Nilsson noterar är det en ganska vanlig föreställning att det på något sätt är "bättre" att själv döda ett djur än att låta någon annan göra det. Det är liksom någonting "genuint" och "äkta" över det hela. Både Peter och jag har länge förespråkat veganism, men ändå har vi ibland funnit oss själva sägandes saker som "om man nu ska äta djur så borde man väl åtminstone döda dem själv". Antagandet att det ändå är "bättre" och "riktigare" att själv döda ett djur – trots att konsekvenserna för djuret blir precis desamma – smyger sig liksom på oss ändå, djurrättare som vi är.<br /><br />Och det är inte bara vi. Kändiskocken Jamie Oliver uttryckte det typiskt när han för något år sedan dödade ett lamm i tv: "A chef who has cooked 2,000 sheep should kill at least one, otherwise you're a fake." Liknande scener har utspelat sig i kocken Gordon Ramsays tv-program, och här i Sverige går tankarna lätt till skådespelaren, jägaren och kocken Per Morberg (<a href="http://djurensratt.blogspot.com/2011/04/vi-laser-magasin-morberg.html" target="_blank">som Peter har skrivit om tidigare</a>). Själv har jag <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/01/avatar-naturen-och-djuren.html" target="_blank">tidigare skrivit</a> om kulturkritikern Po Tidholms hemslakt av får, som han beskrev så här i DN:<br /><blockquote>Jag tycker förstås inte om att döda djur, men känner på något sätt att själva handlingen legitimerar konsumtionen. Hemslakten gör mig delaktig i en tradition där relationen mellan människa och djur inte är bruten, där det finns en direkt koppling mellan djuromsorg och mat. Jag tror också att en tillbakagång till mindre gårdar, gamla metoder och ett mer ursprungligt förhållningssätt till djuruppfödning är vägen ut ur det industrialiserade jordbrukets järnhårda grepp.</blockquote>Att ta ansvar och vara tacksam, att inte vara fejk, att vara medveten om var (inte "vem") maten kommer ifrån, att ha en obruten relation med djuren, att uppleva en direkt koppling mellan omsorg och mat, att ha ett ursprungligt förhållningssätt – det tycks vara vad det egenutförda dödandet representerar.<br /><br />Det är förstås något skumt med denna jakt på "äkthet". Man anar att föreställningen om "det ursprungliga" mest är en projektion av dagens normer på det förflutna. Eftersom vi idag tar köttätande för något givet så utgår vi från att det var en självklarhet även tidigare. Och eftersom vi ofta upplever den industrialiserade moderniteten som ett alienerat och rotlöst tillstånd föreställer vi oss att det någonstans under den konstlade ytan finns ett mer självklart, ursprungligt och oförmedlat sätt att förhålla sig till världen. När vi slår ihop dessa föreställningar får vi lätt en (van)föreställning om den "ädle vildens" förhållande till djur och natur. Hos denna oförvanskade människa, inbillar vi oss, finns en direkt kontakt eller närhet med naturen, en närhet som vi på något sätt känner <span style="font-style:italic;">borde</span> finnas även hos oss men som har gått förlorad.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Speciesismens ideologiska fantasi</span><br /><br />I lacansk psykoanalys talar man om "subjektets brist" för att beskriva denna känsla av förlust. Bristen hos subjektet har sin grund i att vi är språkliga varelser. Den mänskliga individen är tvungen att uttrycka sig genom språket, men finner sig alltid i dilemmat att språket inte räcker till för att fånga hela verkligheten. Det är alltid något som fattas oss, något med vår existens som undflyr orden och inte riktigt går att beskriva (<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Jacques_Lacan" target="_blank">Jacques Lacan</a> kallar denna dimension för <span style="font-style:italic;">det reala</span>, det som inte kan tämjas av <span style="font-style:italic;">det symboliska</span>, språket).<br /><br />För att hantera denna ofrånkomliga brist (den går inte att avskaffa) frammanar vi olika <span style="font-style:italic;">fantasier</span> om hur bristen skulle kunna hävas så att vi kan uppnå harmonisk helhet igen. Ett exempel på en sådan fantasi finns i rasistiska tankegångar. Rasisten gör den helt korrekta iakktagelsen att samhället plågas av en massa problem som arbetslöshet, kriminalitet, våldtäkter, och så vidare. Men istället för att se att dessa problem systematiskt produceras av <span style="font-style: italic;">vårt eget</span> kapitalistiska och patriarkala samhälle så träder fantasin in och "förklarar" problemen med att <span style="font-style: italic;">någon annan</span> – invandraren, juden, muslimen – har kommit hit för att sabotera vårt sätt att leva.<br /><br />I detta fantasiscenario framhålls löftet om att samhällets harmoni kan återställas "om vi bara blir av med invandrarna". På detta sätt hålls samhällets egna grundläggande brister och motsättningar på avstånd. Vi kan föreställa oss att samhället "egentligen" fungerar rätt bra och att problemen vi ser bara är "avvikelser" som beror på den andres illvilliga sabotageförsök. Kort sagt: syndabocken "förklarar" varför samhället inte tycks funka, men håller också fram löftet att det <span style="font-style:italic;">kan</span> funka som det "borde" den dag syndabocken undanröjs. (Jag har skrivit mer om rasismens ideologiska fantasier på <a href="http://www.dagenskonflikt.se/per-anders-svrd/rasismens-ideologiska-fantasi/">Dagens Konflikt</a> och i <a href="http://www.tidskriftenarena.se/index.php?sid=5&pid=91&dc_id=135">Arena 1/2011</a>, samt i kommande nummer av <a href="http://www.fronesis.nu/">Fronesis</a>.)<br /><br />Något liknande tycks gälla för föreställningen om det förlorade ursprunliga förhållningssättet till djur. Här möter vi känslan att industrialism och kommersialism har kommit emellan oss och närheten till djuren och naturen. Sociologen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Max_Weber" target="_blank">Max Weber</a> noterade redan i det tidiga industri- och byråkratisamhället hur moderniteten ledde till en "avförtrollning av världen" (<span style="font-style: italic;">Entzauberung der Welt</span>), det vill säga en känsla av existentiell rotlöshet och brist på närhet till det mystiska och andliga.<br /><br />Det är denna avförtrollning som fantasin vill övervinna, och dess slagord blir därför "Tillbaka till naturen!" Tanken är att om vi bara tar bort alla påtvingade lager av det artificiella, maskinella, teknologiska, instrumentella, byråkratiska, kommersiella, andefattiga, rationella och kyligt beräknande som den moderna civilisationen fört med sig, då kan vi återförenas med naturen och djuren på det sätt som "det var tänkt att vara". Då kan vi äntligen möta djuret som en frände samtidigt som vi kramar avtryckaren eller för eggen mot dess strupe, allt på det där genuina, oförvanskade – ja, alldeles, alldeles <span style="font-style: italic;">förtrollade</span> – sättet som man gjorde förr i tiden eller fortfarande gör på landet, men som vi moderna stadsvarelser har glömt eller "tappat kontakten med".<br /><br />Fantasistrukturen här är tydlig: Vi känner ångest över djurhanteringen och vår delaktighet i den (vi anar just <span style="font-style:italic;">bristen</span> i berättelsen om vår egen djurvänlighet). Men för att undvika en fullständig kollaps av meningssystemet griper fantasin in och "förklarar" problemet med en extern faktor (vi har fjärmats från djur och natur på grund av alla nymodigheter!). På så sätt bevaras föreställningen om en grundläggande harmoni mellan oss och våra offer. Harmonin <i>finns där</i>, men är bara <i>tillfälligt blockerad</i>. Fantasin framhåller också löftet om att den förlorade harmonin kan återvinnas om vi bara tar bort det som har förfalskat och korrumperat den ursprungliga relationen.<br /><br />Saken är förstås bara den att det inte hjälper ett skvatt att "återvinna" den där harmonin. För det var aldrig någon harmoni, bara våld, smärta och dödande – med samma vidhäftade moraliska problematik som alltid. <span style="font-style: italic;">Men</span> – och här ligger det ideologiska tricket – det behöver vi inte hantera så länge fantasin finns där och upprätthåller stadgan i den speciesistiska "verkligheten".<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Slaktandets närvarometafysik</span><br /><br />Ett annat sätt att förstå föreställningen om "närhet", "ursprunglighet" och tanken om att man inte är "fejk" om man själv dödar de djur man tänker äta utgår från filosofen <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Jacques_Derrida" target="_blank">Jacques Derridas</a> begrepp "närvarons metafysik". Med detta begrepp menade Derrida att det västerländska tänkandet historiskt varit präglat av begäret att finna en yttersta grund för tillvaron, att ge ett svar på den gäckande frågan: <span style="font-style: italic;">vad finns?</span> Och svaret på den frågan har ofta varit någon form av "närvaro". Det verkliga är det som är fullt ut närvarande: det som vi kan se, höra och känna; tidens "här och nu", och så vidare.<br /><br />Den fulla närvaron kan också finnas i något som inte finns för handen för tillfället. Som till exempel när någon säger "idag lever vi inte i en verklig demokrati", eller "du är ingen riktig man", och därmed antyder att den fulla närvaron av demokratins eller manlighetens ideal existerar som en evig och oföränderlig måttstock, även om idealet inte är fullt ut realiserat i dagens samhälle eller i den enskilde mannen.<br /><br />Redan hos Platon, menade Derrida, visade sig närvarons metafysik i läran om de eviga idéerna som ligger bakom alla verkliga ting. I dialogen <span style="font-style: italic;"><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Staten_%28Platon%29">Staten</a></span> använder Platon <i>sängens idé</i> som exempel. En verklig säng är för Platon bara en blek avspegling av denna idé. Den verkliga sängen är en säng som så att säga gjort avsteg från sitt himmelska ursprung, den är en degenererad, fallen, icke-autentisk säng – en dålig kopia helt enkelt. Och en målning som föreställer en säng är ännu sämre – den blir ju bara med samma tankesätt en ofullkomlig kopia av en redan ofullkomlig kopia. (Av detta skäl ansåg Platon att bildkonstnärerna borde kastas ut ur den välordnade staten eftersom de, sakligt sett, bara var bedragare som producerade dåliga bilder av andra bilder!) Kort sagt: den verkliga sängen är ett fjärmande från den absoluta sängens <span style="font-style:italic;">närvaro</span>.<br /><br />Derrida observerar att det är typiskt för vårt västerländska tänkande att formulera binära motsatspar (själ/kropp, man/kvinna, människa/djur, förnuft/känsla, ljus/mörker, kultur/natur, tal/skrift, och så vidare) och att samtidigt utnämna den ena delen av motsatsparet till bärare av den fulla närvaron, medan den andra termen representerar ett "fall" bort från densamma. Sålunda har mannen ansetts vara en mer fullt utvecklad människa än kvinnan, förnuftet har ansetts överordnat kroppens enklare drifter, och männskan har förklarats vara överordnad djuret.<br /><br />En närmare titt visar dock att det inte är så enkelt. I själva verket är den privilegierade termen – den som anses bära den fulla närvaron, den platonska idén – helt beroende av sin underordnade motsats. Den privilegierade termen, som vi trott varit besjälad av full närvaro alldeles på egen hand, visar sig vara helt meningslös utan den underordnade termen mot vilken den förstnämnda kan avteckna sig som mer fullständig. Den "sämre" delen av motsatsparet är alltså inte skild från den "bättre". Det "sämre" är redan närvarande i, och utgör en förutsättning för, det "bättre". (Att vara "man", till exempel, framstår som en <span style="font-style: italic;">positiv</span> identitet, som något en person <span style="font-style: italic;">är</span> alldeles av sig själv. Samtidigt skulle innebörden av "mannen" ändras totalt om han inte ställdes i relation till "kvinnan". Plötsligt framstår identiteten som <span style="font-style: italic;">negativ</span> istället. "Mannen" definieras utifrån vad han <span style="font-style: italic;">inte</span> är, och hans självklara identitet bryter samman.)<br /><br />Handlingen att själv döda de djur man tänker äta faller in i detta närvarometafysiska mönster. För det första genom betonandet av den egna, fysiska, direka aktiviteten hos jägaren eller hemslaktaren. Vad kan vara mer "äkta" än att själv sikta med geväret, greppa lammet och blotta dess hals?<br /><br />För det andra privilegieras närvaron i framhävandet av den direkta kontakten med djuret. Hemslakten och jakten händer "här och nu", djuret och dess baneman är båda närvarande i stunden. Detta skiljer sig från att köpa anonymt kött i affären, dödat av en okänd person på en okänd plats och vid en tidpunkt som bara uttrycker sig som ett datorprintat "styckningsdatum". (För att jämföra med Derridas centrala problemställning är hemslakt som tal (<span style="font-style: italic;">logos</span>), medan industrislakt är som skrift. Talet är det genuina, direkt närvarande språket. Skriften är bara en blek kopia av detta språk, ett försök att avbilda den omedelbara, talade tanken.) Att "ta ansvar" för vad man äter blir med detta synsätt att ta <span style="font-style: italic;">direkt</span> ansvar genom att själv utföra den handling som folk vanligen betalar andra för att utföra. Resultatet må vara precis detsamma, men närvarons metafysik upphöjer ändå den direkta handlingen till något "ädlare" än den indirekta.<br /><br />Men likt de andra binära motsatsparen kan även dikotomin mellan hemslakt/jakt kontra industriell köttproduktion dekonstrueras. De förstnämnda aktiviteterna privilegieras och upphöjs till "bättre" bara för att de ställs i relation till den "sämre" masslakten. Den industriella slakten framstår på ytan som ett fall bort från den mer "genuina" hemslakten, men i själva verket konstrueras hemslakten som genuin bara i relation till industrislakten. På det sättet är industrislakten <span style="font-style: italic;">alltid redan</span> närvarande i hemslakten som dess förutsättning. Hemslakten representerar ingen ren närvaro. Tvärtom är den redan kontaminerad av just det som den uteslutit för att konstituera sig själv som "ren".<br /><br />När vi sett detta kan vi också se att ingen av slaktformerna på allvar lyckas hantera den centrala etiska frågeställningen: <span style="font-style: italic;">bör vi döda djur? </span>Denna fråga blir helt enkelt osynliggjord, eller snarare omvandlad till (den tämligen perversa) frågan <span style="font-style: italic;">hur bör vi döda djur?</span> Föreställningen om en dikotomi mellan den äkta och oförvanskade slakten å ena sidan, och den degenererade, urartade slakten å den andra, låser tanken vid tillvägagångssättet istället för resultatet och dess etiska implikationer.<br /><br />Och så rusar vi vidare i jakten på det "riktiga", "äkta", "genuina" slaktsättet som hägrar vid horisonten. Bara en förbättring till, bara en till reform, bara lite mer medkänsla, bara lite mer småskalighet, bara lite mer närhet till djuret... Så badar vi i blod i tron att det gör oss rena.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-54510298425009770742011-06-02T12:16:00.011+02:002012-08-28T11:16:53.996+02:00Den svenska djurskyddsnationalismen<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmbG99APfapGtmc-YZCGK8_bKIwU7O0H5wIRnfs-yxG51VAKLMqyE2u4X0tnqz1c7We9dvuDn9xvasnaOSGA6xLxmc0Y3SIm7SS2mHQzvu2t78iG0k1Vcb1fy4NHUnVS7qcYif/s1600/sk%25C3%25A4nda+flaggan+2" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613573440134881554" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmbG99APfapGtmc-YZCGK8_bKIwU7O0H5wIRnfs-yxG51VAKLMqyE2u4X0tnqz1c7We9dvuDn9xvasnaOSGA6xLxmc0Y3SIm7SS2mHQzvu2t78iG0k1Vcb1fy4NHUnVS7qcYif/s400/sk%25C3%25A4nda+flaggan+2" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 400px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 288px;" /></a><span style="font-size: 85%;">Denna text publicerades i tidningen <a href="http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=tn3b6n6c&gInitPage=34" target="_blank">Djurens Rätt nr 2/11</a>. (Bild fritt efter Carl Johan De Geer.)</span><br />
<br />
<a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2011/05/veganen-som-skrev-manus-till-kottreklam.html" target="_blank">Är du ett ickemänskligt djur i knipa? I så fall borde du flytta till Sverige!</a> Här finns nämligen världens bästa djurskyddslag, och vi svenskar är världsbäst på att vara djurvänliga.<br />
<br />
Ungefär så skulle man kunna sammanfatta den svenska djurskyddsnationalismen. Det är en mycket vanlig världsbild bland svenska politiker, företag och djurvänliga själar i allmänhet.<br />
<br />
Som jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) skrev vid sitt tillträde 2006 ses det som en självklarhet att ”Sverige är och ska vara ett av världens bästa länder vad gäller djurskydd” (<a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article11015825.ab" target="_blank">Aftonbladet 14/12-2006</a>). Djurindustrierna uttrycker sig ofta på liknande sätt. Från Arla till Kronfågel, från Svenska ägg till Lantbrukarnas riksförbund – alla lovprisar de den svenska djurskyddslagen på sina hemsidor. Enligt köttjätten <a href="http://www.scan.se/sitebase/scan/allt-om-kott/svenskt-kott.aspx" target="_blank">Scan</a> är det till och med så att "svenskt kött gör söndagssteken och falukorven lite godare" eftersom konsumenterna då kan vara säkra på att "djuren behandlats väl".<br />
<br />
Den svenska djurvänligheten togs också för given när djurskyddslagen från 1988 skrevs. I förarbetena står det att "I vårt land har djurskyddet en bred och djup förankring i människors medvetande. Som en viktig del av vårt kulturarv ingår att djur skall garanteras skydd." (<a href="http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GB0393" target="_blank">Proposition 1987/88:93</a>)<br />
<br />
I en rapport från Djurens Rätt har Cecilia Mille och Eva Frejadotter Diesen satt fingret på vad dessa uttalanden egentligen handlar om:<br />
<blockquote>
Det skrivs aldrig rakt ut, men formuleringen i texten lämnar läsaren med en känsla av att djurskydd är viktigare för svenskar än för människor i andra länder. … Denna 'djurskyddsnationalism' är förstås ett smart retoriskt knep för att förmedla till allmänheten att de svenska animaliska produkterna är bättre än andra, och att de tryggt kan fortsätta att konsumera dem. (<a href="http://www.djurensratt.se/sites/default/files/varldens_basta_djurskydd.pdf" target="_blank">Världens bästa djurskydd: Myten om Sverige granskas, 2009</a>)</blockquote>
<br />
Och detta gäller inte bara Sverige. Som Mille och Diesen påpekar finns det flera andra länder som hävdar att de har världens bästa djursomsorg. I samtliga fall underblåses föreställningen om det djurvänliga hemlandet gärna av inhemska företag som vill säkra sina vinster och politiker som inte vill riskera jobbtillfällen.<br />
<br />
Sakligt sett är det förstås nonsens att någon viss nation skulle ha en extra djurvänlig folksjäl. Ändå är det tydligt att argumentet går hem, och att det har använts länge.<br />
<br />
Redan 1844, när en lag mot djurplågeri första gången föreslogs i Sveriges riksdag, kom invändningen att sådana regler inte behövdes i Sverige. Till exempel fastslog G. F. Ekholm i borgarståndet att "ingen lärer, med hopp om framgång kunna påstå, att i Svenska folkets lynne ligger en sådan benägenhet till misshandling af husdjur, att behofvet kräfver en lag deremot" (Borgarståndets protokoll, 1844, första bandet).<br />
<br />
När djurförsöken – eller "vivisektionen" som det hette då – kritiserades år 1900 tog riksdagsledamoten Leonard Grundberg djurförsökarna i försvar. Han medgav att många forskare hade gjort sig skyldiga till svåra övergrepp – men det var utomlands, och i Sverige såg det helt annorlunda ut. Detta ansåg Grundberg bero på "en större medkänsla hos oss nordbor för djur, än som finnes hos andra folk." I Tyskland och Österrike, förklarade han, spändes små hundar framför tunga grönsakskärror, medan italienarna överlastade sina åsnor och slog dem med spetsiga påkar. Och i Spanien var förstås "de grymma tjurfäktningarna rigtiga folknöjen".<br />
<br />
Att det förekom grymma djurförsök på kontinenten var därför inget mysterium för Grundberg. I Sverige däremot, var djurvänligheten en självklarhet: "Jag anser denna större humanitetskänsla, som utan tvifvel finnes hos oss, vara en oskrifven lag, som är det bästa korrektiv mot grymhet mot djuren." (Första kammarens protokoll, 1900:29) Därför behövdes heller inga regler kring djurförsöken i vårt land. Redan för över hundra år sedan låg alltså en sorts moralisk geografi till grund för djurskyddsdebatten; ju längre från Sverige, desto mindre djurvänlighet kunde man vänta sig.<br />
<br />
Men även minoriteter inom Sverige kunde utpekas som djurplågare. Inte sällan var det judar och samer som kom i skottgluggen för att de slaktade djur utan bedövning. Till saken hör förstås att slakt utan bedövning var vanlig även bland den bredare befolkningen (ända tills ett förbud infördes 1937). Men i den politiska debatten pekades minoriteterna, sin ringa storlek till trots, ofta ut som huvudproblemen. Judar och samer framställdes ofta som representanter för en primitiv djursyn medan svenskarna stod för upplysning och modernitet.<br />
<br />
<a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2011/03/kottnationalismens-fodelsedag-30-april.html" target="_blank">År 1927 gjordes den svenska djurvänligheten för första gången till ett direkt försäljningsargument för djurprodukter.</a> Då debatterades slaktmetoderna vid de svenska exportslakterierna där bacon producerades för den engelska marknaden. På exportslakterierna hissades obedövade grisar upp i ena bakbenet och stacks sedan i bröstet så att de förblödde. Slaktmetoden ansågs av många som plågsam, men baconproducenterna ville inte ha någon lag om obligatorisk bedövning vid slakt eftersom de ansåg att köttkvaliteten blev sämre. Om bedövningsslakt blev ett lagstadgat krav skulle Sverige förlora i konkurrensen (och vips så skulle dansken sko sig istället).<br />
<br />
Mot detta scenario invände riksdagsledamoten och högermannen Georg Bissmark. Det var ett misstag av slakterierna att motsätta sig bedövning, menade han: <br />
<blockquote>
<br />
<span style="font-style: italic;">Tvärtom tycker jag, att det skulle vara mycket lämpligt för de svenska slakthusen att driva en motsatt agitation och säga: "Köp endast fläsk av svin, som är slaktade efter en djurskyddsvänlig metod!"</span> Jag tror att en sådan agitation skulle hava större utsikter till framgång än de andra. (Första kammarens protokoll, 1927:26, min kursivering.)</blockquote>
<br />
Och visst har denna "agitation" rönt framgång! Idag används Bissmarks försäljningstips av så gott som alla svenska djurindustrier. Att köpa djurvänligt är att köpa svenskt – och tvärtom.<br />
<br />
Djurskyddsnationalismen är idag så dominerande att mer djupgående kritik av djurförtrycket ofta blir närapå omöjlig. För vad finns att ändra på i världens bästa land? Borde inte djurrättsaktivisterna ägna sig åt viktigare saker än att ifrågasätta svenskens matvanor? Sker inte det verkliga djurplågeriet på Kinas djurmarknader, i Danmarks djurfabriker eller på Kanadas isar?<br />
<br />
Detta är just detta som är djurskyddsnationalismens viktigaste ideologiska funktion: <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2009/03/djurskyddslagen-kottnationalismen-och.html" target="_blank">att den förskjuter alla moraliska problem till någon annan</a>. Det är aldrig "vi" som skadar djur – det är alltid "dom". Djurskyddsnationalismen står alltid redo att peka ut djurplågare någon annanstans, men här hemma ser vi bara skäl att dunka oss själva i ryggen. Och så blir de viktiga frågorna heller aldrig ställda i den offentliga debatten:<br />
<br />
Varför tror vi egentligen att vi har rätt att utnyttja andra djur?<br />
Borde vi inte sluta betala för djurprodukter över huvud taget?<br />
Är vi egentligen “bäst i världen” på något annat än att blunda för vårt ansvar?<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="300" src="http://www.youtube.com/embed/OgKUkKiQoME" width="500"></iframe>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-5864721780420443122011-05-18T10:42:00.007+02:002011-05-18T11:41:02.971+02:00Vanligt att slakta utan anledning<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTQk95UH9pCf3PRltvXq2aTvax7llrCq6AiEDXr1ojh1nwY43ZsqjTmqetCsHyReLVBnXvA5P34tb2007PF0ArM5Ay0w41pEnm5VlEMlaJzVrKqrXc8ymQBT4jQi1mXuDzvND9/s1600/veganpolice_white_shirt_1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 330px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTQk95UH9pCf3PRltvXq2aTvax7llrCq6AiEDXr1ojh1nwY43ZsqjTmqetCsHyReLVBnXvA5P34tb2007PF0ArM5Ay0w41pEnm5VlEMlaJzVrKqrXc8ymQBT4jQi1mXuDzvND9/s400/veganpolice_white_shirt_1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5607983291253791106" border="0" /></a><span style="font-weight:bold;"><br />Onödig slakt av djur är mycket vanligare inom EU än vad som varit känt. En ny rapport från EU-kommissionen visar att upp till 100 procent av djuren slaktas helt i onödan. Nu kräver Europas veganer en obligatorisk märkning så att konsumenterna kan se att djuren slaktats utan anledning.</span><br /><br />En rapport från EU-kommissionen visar att den onödiga slakten inom EU är mycket större än vad som kan motiveras i termer av barmhärtighetsdödande av svårt sjuka eller skadade djur. I realiteten utgör den onödiga slakten upp till 100 procent av all slakt i hela Europa.<br /><br />Siffrorna är betydligt högre än tidigare bedömningar som talat om att bara slakt utan bedövning skulle betecknas som "onödig". Följden är att konsumenter över hela Europa riskerar att ovetandes äta kött från djur som slaktats helt i onödan.<br /><br />– Kommissionen har gjort en utredning som visar på ett stort överutnyttjande av onödig slakt över hela Europa. Förklaringen är uppenbarligen att det är lönsamt för slakterierna. Dessutom slipper konsumenterna ta moraliskt ansvar när de kan <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/07/vad-ar-fel-med-debatten-om-slakt-utan.html" target="_blank">flytta skuldbördan till religiösa eller etniska minoriteter</a>, säger Sveriges veganminister.<br /><br />Ministern förklarar att hen vill se ett radikalt avskaffande av onödig slakt och kommer därför att kräva märkning i samtliga EU-länder.<br /><br />– Det här är en <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2008/03/djurfrtryck-utvas-i-djurskyddets-namn.html" target="_blank">djurrättsfråga</a>. Avlivning är den yttersta åtgärd vi kan utsätta djuren för och avlivning är självklart onödig så länge människor har tillgång till vegetabilisk föda. Jag har läst böcker om djuretik och sett filmer som filmats av modiga aktvister i smyg. Det är oerhört påfrestande och smärtsamt att detta inte tas på allvar trots att alla innerst inne inser att det är fel, säger veganministern.<br /><br />(Läs även: <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vanligt-att-slakta-utan-bedovning_6172463.svd" target="_blank">Vanligt att slakta utan bedövning</a>, Svenska Dagbladet 18/5 2011.)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-7176216104732960102011-05-16T11:20:00.012+02:002011-06-02T13:30:39.042+02:00Veganen som skrev manus till köttreklamI nästa nummer av <a href="http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/tidningen" target="_blank">tidningen Djurens Rätt</a> skriver jag om <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2011_03_01_archive.html" target="_blank">djurskyddsnationalismen</a>. Texten börjar så här:<br /><blockquote><br />"Är du ett ickemänskligt djur i knipa? I så fall borde du flytta till Sverige! Här finns nämligen världens bästa djurskyddslag, och vi svenskar är världsbäst på att vara djurvänliga."</blockquote><br />Mitt syfte var förstås att ondgöra mig över hur unken nationalism ständigt blandas med föreställd "djurvänlighet" på ett sätt som låter djurförtrycket fortgå utan kritik.<br /><br />Tyvärr hade jag glömt att satiren är död. När jag satt där och tyckte att jag var fyndigt sarkastisk så skrev jag i själva verket manuset till den senaste reklamfilmen från City Gross.<br /><br />I filmen flyr en gris från ondskefulla slaktare någonstans i det betonggrå östeuropa för att få komma till Sverige och... nej, det finns helt enkelt inget mer att säga. Se filmen istället.<br /><br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/OgKUkKiQoME" allowfullscreen="" width="500" frameborder="0" height="300"></iframe><br /><br />(Vill man se hur grisar lever i verklighetens Sverige kan man med fördel klicka sig över till <a href="http://www.ettlivsomgris.se/" target="_blank">Djurrättsalliansens sajt Ett liv som gris</a>.)<br /><br />Nå, mitt i den skrattblandade gråten får man väl glädja sig åt att det pågår andra processer där speciesismen ibland blir ifrågasatt. Den 15 maj sände till exempel God morgon världen i P1 ett kritiskt inslag om köttätandet, och jag fick vara med på ett hörn. <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4503598" target="_blank">Lyssna på programmet här.</a> Dagen innan diskuterades kristendom och djuretik i P1-programmet Människor och tro, med bland andra djurrättsaktivisten och författaren <a href="http://www.pellestrindlund.se/" target="_blank">Pelle Strindlund</a>. <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=4498638&play=3089915&playtype=Ljudklipp" target="_blank">Klicka här för att lyssna på det.</a><br /><br />Uppdatering 20 maj 2011: Djurens Rätt KO-anmäler nu City Gross reklamfilm. <a href="http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/djurens_ratt/pressrelease/view/djurens-raett-ko-anmaeler-city-gross-foer-reklamfilm-om-griskronan-637309" target="_blank">Läs pressmeddelandet här.</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-35359971426765094102011-04-17T21:09:00.002+02:002011-04-18T09:43:59.245+02:00Varghatets omvända klassresaIdéhistorikern Karin Dirke skriver om rovdjursjaktens historia i <a target="_blank" href="http://www.fof.se/tidning/2011/3/varghatets-omvanda-klassresa">Forskning och Framsteg</a>: <br /><br /><blockquote>Att utrota rovdjuren blev under 1700-talet en viktig del av den offentliga maktens politik. Rovdjuren var köttätande djur som tycktes ifrågasätta den givna maktordningen, där människan, mannen, den adlige eller rent av kunglige mannen, hade ensamrätt på viltkött. Denna rättighet försvarades ihärdigt av adelsståndet under riksdagens strider om jakträtten. Adeln ville reservera jakten på finare, matnyttigt vilt för eliten och låta vanligt folk jaga bort rovdjuren. Allmogen ville å sin sida inte ha rovdjur på sina gårdar, men deras motivation för att driva ut dem ur riket var låg.</blockquote><br /><br /><a target="_blank" href="http://www.fof.se/tidning/2011/3/varghatets-omvanda-klassresa">Läs hela texten här</a> och se reportaget på SVT Play:<br /><br /><object width="416" height="258"><param name="movie" value="http://svt.se/embededflash/2300654/play.swf"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><param name="allowfullscreen" value="true"></param><param name="allowScriptAccess" value="sameDomain"></param><embed src="http://svt.se/embededflash/2300654/play.swf" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="sameDomain" width="416" height="258"></embed></object>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-8582217393858360382011-04-13T19:51:00.009+02:002011-04-13T20:20:23.742+02:00Antispeciesistiskt forum 27–29 maj<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.antispec.se/wp-content/uploads/2011/02/ban2.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 175px; height: 69px;" src="http://www.antispec.se/wp-content/uploads/2011/02/ban2.png" alt="" border="0" /></a><span style="text-decoration: underline;"><br /></span>På <a href="http://www.antispec.se/" target="_blank">Antispeciesistiskt forum</a>, som anordnas av <a href="http://www.antispec.se/" target="_blank">Antispeciesistisk aktion</a> utanför Norrtälje den 27–29 maj, ska jag prata om följande (lördag 28 maj):<br /><br /><blockquote>FÖRTRYCK AV MÄNNISKOR OCH ANDRA DJUR<br />– OCH DJURRÄTTSRÖRELSENS UPPGIFTER<br /><br />Kapitalism, rasism, (hetero)sexism, speciesism – våra samtida samhällen präglas av en rad system, hierarkier och ideologier som främjar vissa gruppers intressen på andras bekostnad. Men hänger dessa maktordningar och förtrycksformer också ihop? Och i så fall hur? Bidrar också djurrättsrörelsen ibland till att främja djurförtrycket genom kampanjer som förminskar problemet eller får djurutnyttjandet att framstå som något naturligt? Kan djurförtrycket avskaffas genom djurskyddsreformer, eller bör djurrättsrörelsen fokusera på propaganda för djurrätt och veganism?</blockquote><br />Eller ja, det lär väl bli svårt att svara på alla dessa (retoriska) frågor, men någon sorts introduktion blir det i alla fall. Sedan innehåller programmet flera mer djupgående föredrag om feminism och djurrätt, etnicitet och djurrätt, drogfrihet och djurrätt – ja, kort sagt en massa viktiga grejer + djurrätt. Därtill blir det debatt om förändringsstrategier, matlagningsworkshop, megafonträning och – underhållning!<br /><br />Gå till <a href="http://www.antispec.se/" target="_blank">hemsidan</a> eller <a href="http://www.facebook.com/event.php?eid=172127272839664" target="_blank">facebooksidan</a> för mer uppdaterad information om lägret. (Senaste anmälningsdag 6 maj.)<br /><br />Missa inte heller <a href="http://www.fria.nu/artikel/87681" target="_blank">denna intervju med Majja Solanas Carlsson från Antispeciesistisk aktion i Fria Tidningen</a>. Ur innehållet:<br /><br /><blockquote>– Vi tycker att det är lite mycket djurskydd inom djurrättsrörelsen. Djurskydd kan snarare möjliggöra djurförtryck, genom att människor tänker att bara djuren har det bra och dödas på ett humant sätt så är det bra. Djurskyddet blir ett alibi för att fortsätta att konsumera djur. <p>Nätverket menar tvärtom att det oavsett förhållandena aldrig är acceptabelt att exploatera, utnyttja, konsumera och döda någon.</p> <p>– Vi vill inte ha förbättringar utan radikala förändringar där djur ska ha rätten till sitt eget liv fullt ut. Därför förespråkar vi veganism framför vegetarianism, och tomma burar framför större burar, säger Majja Solanas Carlsson.</p></blockquote>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-7306350757123955862011-03-11T18:44:00.024+01:002011-03-14T16:09:38.604+01:00Köttnationalismens födelsedag: 30 april 1927<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs_OT229yDXqnGQdS9WlHi_xqNpVKsWBJYRawSt7h-MOJ6CIhJaUiel3QKf21qXRmy1MFwNcmN3SEG4OGzbLj-cOoOFlzqsjwxVmNz7EeciF8nFriUexMaPlD_0Kt88W0NkNq1/s1600/cincinnati.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 303px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs_OT229yDXqnGQdS9WlHi_xqNpVKsWBJYRawSt7h-MOJ6CIhJaUiel3QKf21qXRmy1MFwNcmN3SEG4OGzbLj-cOoOFlzqsjwxVmNz7EeciF8nFriUexMaPlD_0Kt88W0NkNq1/s400/cincinnati.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5583144602772956802" /></a><br /><div style="text-align: left;">"Djurskyddsnationalismen" eller <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2009/03/djurskyddslagen-kottnationalismen-och.html" target="_blank">"köttnationalismen"</a> <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/07/vad-ar-fel-med-debatten-om-slakt-utan.html" target="_blank">har ofta diskuterats</a> <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2009/11/en-kottatares-bekannelser-ideologiska.html" target="_blank">som ett problem</a> <a href="http://peranderssvard.blogspot.com/2010/03/djurskyddsideologin-och-kritikens.html" target="_blank">här i bloggen</a>. Ni vet, när problemen med djurhållningen alltid förskjuts någon annanstans, bort från Sverige, bort från de svenska konsumenterna, bort från våra egna tallrikar. Denna ideologiska manöver är ett av de vanligaste sätten att legitimera djurexploateringen här hemma. Genom att placera problemet någon annanstans eller hos någon annan förminskas de moraliska problemen med vad vi själva gör mot icke-mänskliga djur.</div><br />Nu tror jag också att jag har hittat fenomenets födelse – i alla fall första gången då ett köttnationalistiskt argument uttryckligen formuleras på den lagstiftande politiska nivån i Sverige. <div><br /></div><div>Den 30 april 1927 debatterade riksdagens första kammare en regeringsproposition om att införa en speciell slaktlag. I den debatten var det tre frågor som speciellt upptog politikernas och den allmänna opinionens intresse: <span style="font-style:italic;">skäktning</span> (dvs. slakt utan bedövning "enligt judisk ritus" som man ofta uttryckte sig), <span style="font-style:italic;">den dansk-amerikanska slaktmetoden</span> (där grisar hissades upp i ena bakbenet och fick halsen avskuren utan bedövning), samt <span style="font-style:italic;">slakt av renar</span> bland den samiska befolkningen (också utan bedövning, vanligen genom stick i nacken eller hjärtat).</div><div><br /></div><div>Som framgår redan av denna korta lista är det tydligt att de problematiska slaktmetoderna var <i>någon annans. </i>Judarna, samerna, och till viss del den obildade svenska landsbygdsbefolkningen, var de grupper som oftast pekades ut som problem för djurskyddet i tidens slaktdebatter. </div><div><br /></div><div>Men det är också intressant att den slaktmetod som användes på nästan alla svenska exportslakterier genomgående kallades för "dansk-amerikansk". Visserligen hade metoden tagit sin inspiration från den tidigt industrialiserade slakteri- och köttpackningsbranschen i USA, och den tillämpades redan i stor omfattning i lantbrukslandet Danmark – men jag tror inte att kritikerna höll fast vid denna benämning bara för att förklara metodens härkomst. Beteckningen hjälpte också till att skapa distans, den förvandlade metoden till något främmande, något som inte "hörde hemma" här hos oss – trots att det handlade om svenska företag som hade infört den, nyttjade den och tjänade pengar på den. Även denna slaktmetod var så att säga "någon annans".</div><div><br /></div><div><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiClF2VFZai5pFaeHGvi3OZHNUH4G7yDQql8ZYorrwQNr34x8V9BTecz9NH0j8sQGG_2Q7c77OddoJcIpwqI972q-5P_BVq13Wc-klxHToqYerVx01ytIzxJuPVEOjPvIsfxDXO/s400/armours_cooling.jpg" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 205px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5583142294836739666" /></div><div style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span"><i>Bild från Armours slakteri- och köttpackningsindustri i Chicago, 1896. </i></span></div><div style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span"><i>Från USA kom inspirationen till de slaktmetoder som de svenska exportslakterierna använde.</i></span></div><div><br /></div><div>Jag får förhoppningsvis återkomma och skriva lite mer om hela denna debatt (och hur den var oproportionerligt fokuserad på sådant som utpekades som icke-svenskt). Här ska jag bara säga något om den "dansk-amerikanska" slaktmetoden som tillämpades på de så kallade "exportslakterierna". </div><div><br /></div><div>På exportslakterierna dödades grisar för att förvandlas till bacon som såldes framför allt på den engelska marknaden. Men slaktmetoderna var kontroversiella och hade så varit en längre tid. Redan 1887 hade det rests politiska krav på reglering av slaktprocedurerna, och sådana förslag återkom sedan i riksdagen med jämna mellanrum under flera årtionden. Det var dock först 1927 som regeringen kom med en proposition (nr 85) där det föreslogs att större djur skulle bedövas före blodavtappningen (mindre djur kunde halshuggas istället). </div><div><br /></div><div>Lagförslaget innehöll dock en möjlighet för regeringen att besluta om undantag för just skäktning, renslakt, och den dansk-amerikanska metoden. Det sistnämnda undantaget var en ganska genomskinlig eftergift för den exporterande köttindustrin som fruktade att reformen skulle göra produktionen ineffektiv och leda till ökade kostnader. Branschen hävdade också att köttkvaliteten skulle försämras om blodavtappningen föregicks av bedövning. Allt detta sammantaget skulle göra att svenskt bacon inte skulle kunna stå sig i konkurrensen med framför allt den danska fläskproduktionen. </div><div><br /></div><div><b>"Köp endast fläsk av svin, som är slaktade efter en djurskyddsvänlig metod" </b></div><div><br /></div><div>Mot denna eftergift protesterade högermannen <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Georg_Bissmark" target="_blank">Georg Bissmark</a> (som var borgmästare i Halmstad och skulle bli justitieminister följande år). Bissmark menade att det inte fanns något bevis för att fläskets kvalitet blev sämre vid bedövningsslakt – tvärtom fanns det redan vissa slakterier som hade gått över till sådana metoder. Dessutom, menade Bissmark, var rädslan för att exportmöjligheterna skulle gå förlorade kraftigt överdriven:</div><div><blockquote>Det säges nu här, att även om ingen som helst anledning föreligger att underkänna det fläsk, som erhålles efter bedövningsslaktmetoden, så kan man i alla fall befara en agitation mot sådant fläsk, och folk skulle vara så konservativa, att en dylik agitation hade utsikt att vinna effekt i England. Det förhåller sig dock så, att man där redan förtär kött av djur, som äro slaktade efter bedövningsmetoden. Men dessutom äro såvitt jag vet engelsmännen liksom svenskarna ett starkt djurskyddsvänligt folk, och jag undrar, om det icke äro ren skuggrädsla att tro, att en agitation i England från dansk sida i nämnd riktning skulle hava någon framgång när den totalt saknar alla rimliga skäl. <i>Tvärtom tycker jag, att det skulle vara mycket lämpligt för de svenska slakthusen att driva en motsatt agitation och säga: "Köp endast fläsk av svin, som är slaktade efter en djurskyddsvänlig metod!"</i> Jag tror att en sådan agitation skulle hava större utsikter till framgång än de andra. Enligt min mening äro farhågorna för vår fläskexport alldeles grundlösa, och man kan snarast anse dem bottna i skuggrädsla. </blockquote><blockquote style="text-align: right;">(Protokoll från sammanträde i riksdagens första kammare,<br />lördag 30 april 1927, sid. 23, min kursivering.) </blockquote></div><div>Här är det tydligt att djurskyddsargumentet dels kopplades till en nationell djurvänlighet, och dels föreslogs som ett försäljningsargument. Redan 1927 var alltså Bissmark inne i tankebanor som liknar dagens svenska köttnationalism – inte minst synen på djurskydd och djuromsorg som ett av "de svenska mervärdena" som den nationella djurexploaterande industrin kan använda för att konkurrera. Tanken var knappast helt ny och knappast Bissmarks egen; den svenska djurvänligheten hyllades regelbundet av riksdagsmännen redan på 1800-talet. Men så vitt jag vet är detta det första i riksdagskällorna förekommande exemplet på att djurskyddet förvandlas till ett direkt försäljningsargument för svenska djurprodukter. I riksdagspolitisk mening kan vi därför säga att den svenska köttnationalismen föddes för snart 84 år sedan, den 30 april 1927. </div><div><br /></div><div>(Hur det gick med förslaget? Jo, regeringens proposition om slaktlag föll efter att ha avstyrkts av lagrådet och efter att de båda kamrarna inte kunnat enas. Det var först 1937 som bedövning av större djur blev obligatorisk. Men den historien – som också innehåller en hel del köttnationalism – får vi återkomma till en annan gång.)</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-27185575177417254892011-01-24T14:01:00.006+01:002011-02-04T11:58:18.589+01:00Digital bokcirkel om "Jordens Herrar"<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.karnevalforlag.se/images/generated/w240/4a56cbf2303243.jpg?1294911101"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 345px;" src="http://www.karnevalforlag.se/images/generated/w240/4a56cbf2303243.jpg?1294911101" alt="" border="0" /></a><br />Den mångårige djurrätts- och fredsaktivisten <a href="http://www.pellestrindlund.se/" target="_blank">Pelle Strindlund</a> har precis kommit ut med en ny bok betitlad <a style="font-style: italic;" href="http://www.karnevalforlag.se/bocker/jordens-herrar" target="_blank">Jordens herrar: Slaveri, djurförtryck och våldets förnekande</a>. Peter Nilsson som är redaktör för Djurens Rätts blogg startar nu en digital bokcirkel för alla som vill läsa boken och diskutera den med andra. Fint initiativ! <a href="http://djurensratt.blogspot.com/2011/01/valkommen-till-var-bokcirkel-om-jordens.html" target="_blank">Läs mer om bokcirkeln här.</a><br /><br />Tillägg: Pelle skriver själv om boken <a href="http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1364340/Djuren-ar-var-tids-slavar.html" target="_blank">här i Sydsvenskan</a>.<br /><br />Tillägg 2: Idag (4 feb) börjar bokcirkeln! <a href="http://djurensratt.blogspot.com/2011/02/bokcirkeln-jordens-herrar-kapitel-1.html" target="_blank">Läs mer på Djurens Rätts blogg.</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-88073791532965104642010-12-16T09:54:00.003+01:002010-12-16T09:58:10.538+01:00Folkhögskolekurs om djurrättDet kom ett mail om en djurrättskurs på Kvarnby folkhögskola. Jag lägger ut hela här för den som är intresserad. Sprid gärna vidare.<br /><br /><blockquote>"I sommar ordnar Kvarnby folkhögskola i samarbete med Djurrättsalliansen en kurs i djurrätt. Anmäl gärna dig själv och tipsa alla andra du känner som kan vara intresserade! Kursen är CSN-berättigad.<br /><br /><a href="http://www.folkhogskola.nu/Sok-kurser/Skane-lan/Kvarnby-folkhogskola/Kurser/2011VT/Djurratt/" target="_blank">Klicka här för mer info om anmälan.</a><br /><br />Djuren, industrin och etiken<br /><br />Är du intresserad av att lära dig mer om hur djurindustrin är uppbyggd i Sverige?<br />Vill du analysera djurförtrycket och djurskyddslagen utifrån ett filosofiskt och praktiskt perspektiv?<br />Är du nyfiken på etologi (läran om djurs beteende)?<br />Vill du diskutera djurrättsrörelsens strategier för framtiden?<br />Vill du bli bättre på retorik och öva dig på att möta media?<br />Är du ny inför djuretiken och vill veta mer eller har du varit<br />djurrättsaktiv ett tag men längtar efter fördjupning?<br />Då är det här en kurs för dig.<br /><br />Vi vänder oss till dig som är intresserad av djurrättsfrågor – både ur ett filosofiskt och praktiskt perspektiv. Vi tar upp tongivande filosofier och perspektiv inom fältet, djupdyker in i svenska djurindustrin och dess institutioner, analyserar djurskyddslagen och diskuterar strategier och verktyg för förändring.<br /><br />Kursen genomförs på fyra veckor (13/6-8/7), varav de tre första på distans. Där varvas intensiva självstudier i form av böcker, artiklar och filmer med diskussioner på Internet. Deltagarna förväntas läsa mycket och löpande föra loggbok över sina reflektioner kring studierna. Den fjärde veckan träffas vi i Malmö för föreläsningar, övningar och diskussioner.<br /><br />Avgift: 750 kr. I avgiften ingår uppkopierat kursmaterial, utskick och utgifter för inbjudna föreläsare. Under veckan i Malmö ingår frukost och lunch (vegansk) samt eventuellt boende i sovsal."<br /></blockquote>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-4091045467002094752010-12-12T19:03:00.003+01:002010-12-12T19:11:08.336+01:00Föredrag i Uppsala tisdag 14 decemberPå tisdag 14 december anordnar Djurrättsalliansen i Uppsala veganfika, och jag ska hålla föredrag på följande tema: <br /><blockquote><br />DJURFÖRTRYCK I DJURSKYDDETS NAMN<br /><br />Vi har aldrig haft mer djurskydd än vi har idag. Ändå utnyttjas fler ickemänskliga djur mer intensivt än någonsin. Hur kommer det sig att djurförtrycket så lätt kan utövas i "djurvänlighetens" namn? Hur går det till när förtrycket görs osynligt? Och vad kan djurrättsrörelsen göra åt det?<br /></blockquote><br />Tid: Tisdag 14 december. Föredraget börjar kring kl. 19.00.<br />Plats: Drabanten, Café Mumrik, Bangårdsgatan 13, Uppsala.<br />[<a href="http://www.facebook.com/home.php?#!/event.php?eid=144712378914559" target="_blank">Facebook-event</a>]Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-11998427.post-90675439346343899572010-12-08T17:13:00.007+01:002010-12-08T17:36:26.524+01:00"Jag vill icke här tala om samhällets bildade classer..."<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgMsNZKHkbR4jriiKfcf1nBPR7wr7orRdvx6q_SUE4dJA80Hg_466rutuLAnrL9BzTWbQDGzlJRnxceahc86O9KdgTeAevy3voim0ZhKbu5OAJecrsRaU9WaUlbb9Z9b4f93g-/s1600/hogarth.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 329px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgMsNZKHkbR4jriiKfcf1nBPR7wr7orRdvx6q_SUE4dJA80Hg_466rutuLAnrL9BzTWbQDGzlJRnxceahc86O9KdgTeAevy3voim0ZhKbu5OAJecrsRaU9WaUlbb9Z9b4f93g-/s400/hogarth.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5548348784760424898" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;">The Second Stage of Cruelty - Gravering av W. Hogarth, 1751. Bilden föreställer våld mot djur på stadens gator och reflekterade en föreställning om att underklassens råhet och vildhet skulle leda till våld mot både människor och djur om den inte tyglades. Att skydda djur var på så sätt detsamma som att skydda civilisationen (som den uppfattades ur borgerligt perspektiv).<br /></span><br /><span style="font-weight: bold;">"Jag vill icke här tala om samhällets bildade classer..."<br /></span><br />Så lät det i den första djurskyddsmotionen i Sveriges riksdag, framlagd av Nicolaus Torsten Roos i adelsståndet 1844. Jag har skrivit om hur det gick till när Sverige fick sin första djurskyddslag i en artikel som presenterades på en konferens tidigare i år. Artikeln har nu publicerats av Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi. <a href="http://nsfk.org/Page/tabid/63/ctl/ArticleView/mid/383/articleId/347/Research-Seminar-Report-52.aspx" target="_blank">Hela rapporten kan laddas ner här.</a> Mitt bidrag finns på sid. 49-64.<br /><br /><blockquote><span style="font-style: italic;">Abstract</span><br />This article deals with the debates over animal protection in the Swedish riksdag of estates 1844-1858. The focus is on the political problem representation: What or whom was considered the cause of animal cruelty? From the standpoint of post-Marxist discourse theory and Lacanian psychoanalysis, the article offers an interpretation of the mid-nineteenth debates as attempts to depoliticize speciesist norms and uphold social control. This was done by pointing out certain groups from the lower classes as typical perpetrators of animal cruelty. At the same time the vast bulk of animal use exercised by society in general was elided from view, rendering systematic animal exploitation invisible and beyond political critique.</blockquote>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11639851765091409798noreply@blogger.com0