Det gäller djurens rättigheter

Den här artikeln skickades till tidningen Land Lantbruk 2005-10-10, efter att en ledarartikel där gått till hårt och osakligt angrepp på Djurens Rätt. Som av en händelse publicerades aldrig svaret. Läs själv och fundera gärna på varför.

Kycklinguppfödning i Skara, för Kronfågels räkning. Foto: Jens Holm/Djurens Rätt 2002.

Har djur rättigheter? Få frågor är idag så brännande aktuella. Desto tråkigare då att Kerstin Davidson försöker sopa den frågan under mattan i sin ledare den 7 oktober. Istället ägnar hon sig åt att misstänkliggöra den demokratiska organisation som gjort mest för att lyfta denna fråga, nämligen Djurens Rätt.

Jag ska inte kommentera Davidsons antydningar om olagliga djurrättsaktiviteter i Djurens Rätts skugga. Det är solklart att Djurens Rätt tar avstånd från allt vad våld heter och enbart arbetar med lagliga metoder. Så har vi gjort sedan 1882, och det fortsätter vi med. Det jag vill kommentera är istället det som Davidson helt utelämnar, men som borde vara kärnan i diskussionen – nämligen vårt samhälles blindhet för djurens rättigheter.

Ett ofantligt antal djurindivider plågas, skadas och dödas av människor varje år. De smittas med sjukdomar på laboratorier och pressas samman i djurfabriker. De kvävs i fiskenät och gasas ihjäl på pälsfarmer. De förtvinar i hönsburar och misshandlas på slakterier. Dagens djurindustrier bygger på en systematisk exploatering av miljarder röstlösa individer över hela världen. Om djur skulle befinnas ha rättigheter till liv och frihet kan ingen förneka att vi står inför ett moraliskt problem av gigantisk omfattning.

Djurens Rätt tvekar inte att ge svar på den frågan. Vi hävdar att djur har rättigheter av samma skäl som människor har rättigheter. Nämligen av det skälet att vi alla är medvetna, kännande individer vars liv och upplevelser är viktiga för oss själva.

Förmågan att uppleva – till skillnad från andra egenskaper som till exempel ras, kön, intelligens eller kapacitet för moralisk tänkande – är den enda grund som behövs för att tillskriva en individ moraliska rättigheter. Alla upplevande individer har därför ett moraliskt värde. Som tänkande människor har vi en skyldighet att ta hänsyn till allas liv och upplevelser, oavsett om de går på två eller fyra ben.

Insikten att även andra djur bör tillskrivas grundläggande rättigheter är en moralisk revolution. Det är en minst lika omvälvande upptäckt som den att slaveriet var etiskt oförsvarbart. Och precis som det tog tid att avskaffa slaveriet, så har det tagit tid för djurrättstanken att få genomslag i vårt samhälle. Här betraktas andra djur fortfarande som ”saker” eller ”varor” som finns till för människor att använda efter eget godtycke. Ändå är det ett logiskt nästa steg i det mänskliga samhällets etiska utveckling att utsträcka moralens skydd även till många andra djur.

Men när vi svarar på frågan om djur har rättigheter ställs också mycket på spel. Framför allt utgör vårt svar ett direkt hot mot de oerhört starka ekonomiska intressen som finns i exploateringen av djur.

De djurfabrikskramare som vill förneka tyngden i djurrättsrörelsens argument har därför gjort det till rutin att baktala Djurens Rätt. Det är strategiskt smart. Våra argument är mycket riktigt det största hotet mot djurutnyttjandets framtid. Och kan man inte bemöta argumenten i sak är det förstås lockande att ta till smutskastning för att skydda profiterna och förhala utvecklingen av ett djuretiskt hållbart samhälle.

Det är synd att Kerstin Davidsons ledare närmar sig denna låga nivå. Den förnuftiga debatten borde inte få trängas undan av fördomar och pengaintressen. Land Lantbruk skulle kunna vara ett utmärkt organ för att lyfta den här glödheta frågan till den nivå den förtjänar. Vi tror att vi kan göra rätt bra ifrån oss i den debatten. Testa oss gärna.

Per-Anders Svärd
Förbundsordförande
Djurens Rätt