Thank you for Killing Animals! Om tvivlets propagandistiska psykologi

Jag såg just filmen "Thank you for Smoking". Den handlar om en cynisk lobbyist för tobaksindustrin som har en fantastisk talang för att förvränga sanningen om rökningens skadeverkningar.

Filmen - som jag rekommenderar - fick mig att tänka på... tja, gissa en gång. Djurförtrycksaktivisterna. Alltså de företag, politiker och reklammakare som gör sitt yttersta för att få djurprodukter att framstå som etiskt neutral och okontroversiell "mat".

Det finns flera paralleller mellan med tobaksindustrins PR-ansträngningar och djurförtrycksaktivismens retoriska knep.

Precis som tobaksbolagen varit pressade att få rökning att framstå som ofarligt, så måste djurindustrierna och deras politiska försvarare idag konstruera en bild av att deras verksamhet är acceptabel.

Det finns ett klassiskt internt dokument från tobaksindustrin från 1969 om hur kritiken mot cigarettföretagen skulle kunna hanteras.

Där föreslås följande strategi (min översättning):

Vår konsument har jag definierat som den breda allmänheten, vår produkt som tvivel, vårt budskap som sanning - väl formulerad, och vår konkurrent som de ansamlade anti-cigarettfakta som existerar i allmänhetens medvetande.
(...)
Tvivel är vår produkt, eftersom det är det bästa sättet att tävla med de ansamlade fakta [som kopplar rökning till sjukdomar, min anm.] som finns i allmänhetens medvetande. Det är också medlet för att skapa en kontrovers ... om vi lyckas med att etablera en kontrovers på allmänhetens nivå, så finns det en möjlighet att föra fram korrekta fakta om rökning och hälsa.

Likheten med djurindustriernas agerande behöver knappast pekas ut. Även om livsmedelsindustrierna är mycket större än tobaksindustrin och köttätandet är en mycket stark norm i samhället, så finns det idag en ansamlad medvetenhet bland många människor om att djur utsätts för lidande, och att vegetarism är ett möjligt alternativ.

Djurförtrycksaktivisternas strategi för att tränga undan denna hotande medvetenhet är, liksom tobaksindustrin har gjort, att sprida tvivel. De vet att så länge djurrättsmedvetenheten inte helt tagit över så kommer få människor att ändra sina vanor så länge det finns ett litet tvivel.

I ett relaterat dokument från tobaksindustrin nämns olika delmål i skapandet av tvivel hos allmänheten. Här kommenterar jag likheterna med djurindustriernas agerande, punkt för punkt.

Mål nr 1: Att skjuta åt sidan i miljoners medvetanden den falska övertygelsen att cigarettrökning orsakar lungcancer och andra sjukdomar; en övertygelse grundad på fanatiska antaganden, falska rykten, icke underbyggda påståenden, och ovetenskapliga utsagor och gissningar från publicitetssökande opportunister. (PDF)

Som bekant angrips djurrättsförespråkare ofta som "fanatiska", i syfte att underminera vår trovärdighet i allmänhetens ögon. Nästan all kritik mot djurindustrierna bemöts med svaret att det inte finns tillräckligt med forskning för att avgöra om djuren har en tillfredsställande tillvaro. (Särskilt aktuell har denna strategi varit i de senaste årens debatter om pälsindustrin, där minkars behov av vatten att simma i har ifrågasatts.)

Mål nr 2: Att lyfta cigaretten från canceridentifikationen så snart som möjligt och återställa den till dess rätta plats av värdighet och acceptans i medvetandena hos kvinnor och män på den fria amerikanska företagsamhetens marknad. (PDF)

Genom allehanda reklam och propaganda försöker djurförtrycksaktivisterna tränga undan alla bilder av övergrepp på icke-mänskliga djur som ibland tränger igenom mediafiltret.

Istället för att tänka "fångenskap", "trängsel", "stress", "transporter" och "slakt", när vi ser Scans varumärke, så ska vi se att "Det är något speciellt med riktig mat".

Istället för att se att kor tvångsinsemineras och kalvar dödas för att vi ska få mjölk och smör så ska vi se den idylliska "Bregottfabriken".

Istället för att se att miljoner tuppkycklingar mals ner levande för att vi ska få ägg, så ska vi se hönor som lyckligt sprätter runt på en bondgård från 1800-talet.

Djurrättsaktivister utmålas också ofta som om vi vore emot valfrihet. Vilket förstås är ett allvarligt brott i en kapitalistisk värld, där allt förtryck regelmässigt legitimeras med att det är självvalt av den som blir utnyttjad.

Rent propagandistiskt är det dock ett kraftfullt verktyg. Signalerna som skickas ut är att vi djurrättsaktivister är ute efter att tvinga på andra människor en uppoffrande, asketisk, tråkig, avvikande och ansträngande livsstil genom att beröva dem deras fria val.

(I själva verket sätter vi valfriheten mycket högt. Till exempel tycker vi att det är oerhört viktigt att icke-mänskliga djur får välja. Att inte bli instängda och transporterade till exempel. Eller att inte gå in hus där någon tänker skära halsen av dem. Eller att slippa simma in i nät som kommer att dra upp dem i en atmosfär där de inte kan andas. Men vad spelar det för roll när vi positioneras som några som tänker trycka ner broccoli i halsen på dig mot din vilja?)

Istället för cigaretten på den amerikanska marknaden har vi förstås här Det Svenska Köttet. Den nationella anknytningen är mycket viktig för produktens trovärdighet. Det reflekterar en känsla av äkthet och identifikation som ska ge konsumenten trygghet. Samtidigt gynnar detta den inhemska industrin, vilket erbjuder sysselsättningstillfällen. Och om en industri skapar jobb är det få politiker som kommer att försöka påtvinga den industrin några restriktioner eller undergräva dess konsumentbas.

Tobaksindustrin spelade hårt på hur rökningsmotståndarna hotade den amerikanske tobaksbondens levebröd. Vi hör samma sak här när det gäller djuruppfödande bönder i allmänhet - och pälsdjursuppfödare och "spetskompetenta" djurförsökare i synnerhet.

Mål nr 3: Att avslöja den icke-trovärdiga, tidigare ej förekommande och illasinnade attacken mot cigaretten, som utgörande förtal och ärekränkning i den största omfattning som någonsin begåtts mot någon produkt i den fria företagsamhetens historia.

Mål nr 4: Att avtäcka det bedrägliga och framväxande mönster av attacker mot det amerikanska systemet av fri företagsamhet, en ond plan som långsamt underminerar den amerikanska affärsverksamheten med cigaretten uppenbart utvald som ett av sina testobjekt. (PDF)

Djurprodukter framställs också regelbundet som vilka produkter som helst. Att engagera sig mot djurförtrycket positioneras som icke-trovärdigt, som ytterst motiverat av någon illasinnad impuls. Varje försök att inskränka utnyttjandet av djur framställs som ett hot mot den fria marknaden.

Mål nr 5: Att bevisa att cigaretten har ställts inför rätta av en lynchningslag, skapad och utvecklad av dåligt informerade och oansvariga människor och organisationer för att frambringa och uppvigla rädsla. (PDF)

Kritik mot djurförtrycket avfärdas regelmässigt som ett resultat av falsk information från djurrättsaktivister och de stackars lättlurade människor som lyssnar på deras ogrundade pladder. Information om de verkliga förhållandena för djuren brännmärks som skräckpropaganda från människor som saknar kunskap om verkligheten.

Särskilt dåligt informerade människor är förstås veganer och djurrättsaktivister från storstäderna, som saknar aknytning till lantbrukets realiteter. Detta betyder förstås inte att dessa veganer och djurrättsaktivister är välkomna att filma eller fotografera dessa idylliska realiteter i djurfabriker och slakterier.

Mål nr 6: Att etablera - en gång för alla - att inga vetenskapliga bevis, någonsin har producerats, presenterats eller framlagts som slutgiltigt avgör om cigarettrökning orsakar cancer. (PDF)

Återigen en hänvisning till vetenskapen som auktoritet. Poängen med detta är förstås bara att det alltid finns en studie att hänvisa till som bevisar det man själv vill. Och eftersom syftet aldrig har varit att med hederliga medel bidra till vetenskapens utveckling, utan att så tvivel i människors medvetanden, så räcker några få forskares resultat långt. Speciellt om man har pengar att sprida just de resultat som smickrar den egna ståndpunkten.

Tobaksindustrin har gått till PR-historien för sin "krishantering" från 1950-talet och framåt. Vi har sett de kraftfulla strategier som de utvecklade då återanvändas i oräkneliga sammanhang: för att sälja produkter, för att vinna val, för att osynliggöra förtryck - till och med för att starta krig. Så länge tvivlet kan upprätthållas hos allmänheten kommer bara en begränsad skara människor att mobilisera ett motstånd mot företagen, och dessa människor är som regel så få att de lätt kan avfärdas som avvikande på ett eller annat sätt.

För djurrättsrörelsen utgör förstås dessa strategier ett enormt problem. Å andra sidan kan vi finna mycket förtröstan i att ingen längre har något förtroende för tobaksbolagen.

I tobaksindustrins öde ser vi också djurutnyttjandets framtid.