R.I.P. Yoda (199?-2007)

Sista gången jag såg dig var jag förfärligt bakfull. Men det visste ju inte du, när du lapade i dig vattnet som jag ställt bredvid sängen.

Och inte hörde du väl mina förbannelser när jag schasade iväg dig därifrån heller. Så döv verkade du ha blivit. Men om jag sa något elakt så hoppas jag att du förstår att jag inte menade det.

Så märkligt det nu känns att det skulle vara samma gammelkattstörst som drev dig ner till ån på dina ostadiga små ben.

Önskar jag hade varit där för att säga till valkyriorna att det inte var dags att hämta dig än. "Åttahundra enhärjare kan gå skuldra vid skuldra genom Valhalls portar", skulle jag ha sagt. "Men Yoda är större än så."

Samtidigt är det på något sätt passande att du försvann som du kom. Oväntat. Egensinnigt. Svartkattslikt. Från en container i Göteborg till det sista spåret i snön vid stranden av en liten å i Hälsingland.

Jag är glad att jag hann lära känna dig lite däremellan.

Må Kraften vara med dig.