Sidor

söndag, augusti 03, 2008

Vi förtrycker alltid bättre än dom

Jag känner mig tvungen att kommentera ett djurskyddsligt utspel ifrån förra veckan. Det är journalisten Jeanette Thelander och muséeintendenten/fåruppfödaren Katarina Lindehag-Ekholm som skriver på DN Debatt om hur vissa muslimska och judiska lobbygrupper försöker få slakt utan bedövning tillåten i Sverige.

Genom omfattande vetenskaplig forskning vet man i dag att vid smärta och ångest aktiveras samma funktioner i hjärnan hos får, kor och andra primater som hos människor. Det betyder att slakt utan bedövning är synnerligen plågsamt för högre däggdjur. Det är heller inte tillåtet enligt svensk djurskyddslag. Men den lagen angrips av Judiska centralrådet och Muslimska rådet med stöd från socialdemokraternas kristna Broderskapskaprörelse och delar av folkpartiet. Att slakt utan bedövning innebär djurplågeri har de valt att ignorera. Djurskyddslagen måste upprätthållas, skriver journalisten Jeanette Thelander och Katarina Lingehag-Ekholm, intendent på Malmö Museer.


Känns det inte bara så typiskt att när en djurfråga för en gångs skull får utrymme på DN Debatt, så är det med en vinkling som handlar om att skydda "våra" djur från de där "ociviliserade" djurplågarnas övergrepp? För det är ju precis den sortens berättelse som aktiveras av den här artikeln, alldeles oavsett författarnas försök att förekomma eventuell kritik mot deras (kultur)rasism genom att skjuta in en rad förbehåll.

Istället för att lyfta frågan om djurens rättigheter så normaliserar artikeln istället slakt med bedövning som det acceptabla, normala, icke-kontroversiella förhållningssättet till andra djur. (Och ska man äta vegetariskt så ska det vara för... *trumvirvel* ... miljön!)

Den genomsnittlige köttätaren som läser detta kan knappast få någon annan uppfattning än att hänsyn till andra djur, det handlar om att se till att djuren skärs sönder först efter en rejäl klubba i huvudet - det säger ju till och med djurvännerna själva i Dagens Nyheter. Att det vardagliga äktsvenska köttätandet i termer av lidande säkerligen vida överträffar de judiska och muslimska gruppernas köttkonsumtion många gånger blir också helt osynliggjort.

Ingen förtryckande norm blir det minsta utmanad i den här artikeln. Men däremot fungerar den säkert bra som bränsle för den vardagliga rasismen och speciesismen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar