Jag vill bara säga TACK till alla er som kämpar för djurens rättigheter. Jag är så stolt över er alla och så glad över att vara en del av denna rörelse.
Det händer ofta att djurrättsförespråkare utpekas som "människofientliga" knäppskallar i medierna. Men efter över tio år i den här rörelsen vet jag att verkligheten är annorlunda. Djurrättsrörelsen består av intelligenta, kunniga och engagerade människor vilkas solidaritet sträcker sig över alla påhittade och fördomsfulla gränser.
Varför är det egentligen så fult att ta ställning för rättvisa för alla?
Tänk på saken. En god förälder betraktas som fantastisk. En politiskt aktiv person betraktas som idealistisk. En människorättsaktivist ses som osjälvisk i sitt engagemang.
Och givetvis ska det vara så. Men är det inte så att det redan förväntas av oss alla att vi ska bry oss om andra människor? Hur fantastiskt är det då inte att vissa aktivister har så stora hjärtan att det rymmer ett engagemang för både människor och andra djur?
Och detta engagemang behövs verkligen: Varje minut dygnet runt dödas 90 000 djur för att bli till människoföda här på jorden. Trots att vi vet att inspärrningen och massdödandet leder till ett oöverträffat lidande. Trots att vi vet att djur har starka behov som inte kan uppfyllas i dagens djurfabriker. Trots att vi vet att människor kan leva gott på vegetarisk mat.
Att leva i det här samhället känns ibland som att ha ramlat in i en skruvad mardröm. Hur kan detta ohyggliga lidande få fortsätta när vi alla innerst inne vet att det är onödigt, grymt, blodigt och i grunden fruktansvärt fel? Och hur kan den lilla, lilla rörelse som faktiskt försöker uppmärksamma tortyren och väcka vårt kritiska tänkande bli så förtalad och häcklad?
Sanningen är att i behandlingen av andra djur och i den vettlösa kritiken mot djurrättsrörelsen ser vi hur starkt hyckleriet är i vårt samhälle. Vi som säger "stoppa våldet mot de försvarslösa" blir över en kam utpekade som "terrorister", medan de som driver djurplågande företag och stiftar lagar som dömer miljoner indivder till lidande och död betraktas som "respektabla".
Skäms på er alla låtsashumanister som vränger all mening ur ord som "rättigheter", "jämlikhet" och "respekt" och gör dem till något som bara gäller människor.
Skäms på er politiker som pratar om ideal men sviker när det verkligen gäller.
Skäms på er företagare som tjänar storkovan på att spilla oskyldigt blod.
Ni sparkar vilt på de som redan ligger och ni begriper det inte ens. Det är för ynkligt.
Djurförtrycket är vår tids mest påträngande moraliska fråga, och kan bara jämföras med forna tiders rasistiska slaveri. Djurrättsförespråkarna är vår tids slaverimotståndare - förtalade av sina motståndare idag, men pionjärer och hjältar i morgon när samhällets ögon har öppnats för förtrycket.
Djurförtrycket måste stoppas. Och det kommer att stoppas. Tack vara alla er som vågar ta ställning mot det meningslösa våld som drabbar våra systrar och bröder i päls, fjädrar och fjäll.
Var stolta över det och låt ingen trycka ner era krav på rättvisa!
