Vegan Freak Radio!

Är du vegan? Är du ett freak? Självklart är du det!

Då måste du spana in Vegan Freak Radio. Bob och Jenna Torres veganska och politiska podcast i min mp3-spelare har räddat min mentala hälsa på många långa resor på sistone. Du kan också lyssna direkt från sajten i din dator.

Kolla också in Vegan Freaks-forumet där några av de mest intressanta diskussionerna i rörelsen pågår just nu.

Bloggen tillbaka (plus Roger Yates om resursmobiliseringsteori)

Sedan jag slutat som förbundsordförande i Djurens Rätt är min privata blogg tillbaka här. Tidigare inlägg i ordförandebloggen hittar du via länken i förra inlägget.

Dagens bloggtips: Sociologen Roger Yates bloggar mycket intressant om djurrätt, abolitionism och samhällsteori. Läs hans senaste observationer om djurrättsorganisationernas dilemman här.

Inledningsanförande på Djurens Rätts riksstämma i Borlänge 2007

Kära vänner,

När Djurens Rätt nu inleder denna riksstämma i Borlänge är vi inne på vårt 125:e år som organisation. Bakom oss ligger en lång och fascinerande historia av flera generationers kamp för att förändra samhället och utvidga den mänskliga moralen. Det är en historia som vi under detta jubileumsår kommer att uppmärksamma på många olika sätt.

Varför är den historien viktig? Jo, utan den historien hade ingen av oss suttit här idag. Utan våra föregångare, inget Djurens Rätt idag. Utan deras kamp, ingen grund för oss att stå på idag. Utan deras inspirerande glöd, ingen eld i våra hjärtan idag.

Om pionjärerna inom vår rörelse kom tillbaka idag de skulle säkerligen förfäras över att så mycket återstår att göra efter 125 år. Men de skulle säkerligen också glädjas över att se vad som händer idag, när djurrättsrörelsen är en av de livaktigaste systemkritiska sociala rörelserna, inte bara här, utan i hela världen. De skulle säkerligen rysa av stolthet över allt det fantastiska arbete som ni, deras andliga barn och arvtagare, utför i kampen för ett samhälle som inte förtrycker djur.

Så sträcker sig över seklerna en djupt känd samhörighet mellan motståndsrörelsens alla frivilliga soldater. Som Margaret Atwood skriver kan vi välja att se tiden, inte som en utsträckt linje med enskilda händelser, årtal och milstolpar, utan som en serie bilder som läggs ovanpå varandra, som en serie genomskinliga diabilder möjliga att se tillbaka genom, som genom en vattenyta, och som skapar en rikare och med komplicerad bild för varje lager som läggs till.

Generationer har redan arbetat på det magnifika konstverk som idag är djurrättsrörelsen. Och för varje erfarenhet som gjorts i kampen har ett ytterligare penseldrag berikat bilden, ytterligare ett mejselhugg förfinat skulpturens detaljer, ytterligare en stämma satts till frihetssymfonin.

Och liksom våra föregångare har lagt grunden för den rörelse som vi utgör idag, så kommer vi att lägga grunden för framtidens djurrättsrörelse. Vi släpar fördomarna som stenar från den bördiga marken och sår för att våra efterkommande ska kunna skörda jämlikhet. Vi borrar och bryter speciesismens urberg idag, för att de ska nå den gyllene ådern av rättvisa. Vi river artförtryckets fängelser och murar för att de ska kunna andas frihet.

Mellan oss och djurens frigörelse, ligger en ännu okänd epok. Men det är en epok som vi är med och formar. I varje dag, i varje aktivitet, lever vi den dröm som vi ärvt från våra föregångare, så att våra arvtagare en dag kan vakna och finna att drömmen är verklighet. Varje gång vi delar ut ett flygblad, blir det ett mindre flygblad för framtidens aktivister att dela ut. För varje affisch vi sätter upp, blir det en mindre för våra systrar och bröder i framtiden. För varje aktion, en mindre för dem.

När historien om djurens frigörelse en dag skrivs kommer det att bli ett omfattande verk. Den historien kommer att handla om segrar och nederlag, om glädje och sorg, om lite tur och mycket skicklighet.

Men framför allt kommer den historien att handla om den tid, då ett beslutsamt fåtal slöt sig samman för att hävda sin arts högsta ideal. Den kommer att handla om dem som, mot överväldigande odds, vågade ta strid för alla de andra varelser som inte kan tala eller strida för sin egen sak. Den kommer att handla om deras kamp för djurens rätt och människans värdighet.

Den historien kommer att handla om er.

Ni är de levande bokstäverna som en dag kommer att sammanfogas till historien om djurens frigörelse. Genom våra handlingar formar våra bokstäver ord. Genom vårt samarbete bildar vi meningar som för handlingen framåt. I kampen för våra mål skriver vi stycken och kapitel.

Tillsammans stavar vi oss mödosamt fram genom det monumentala verk som en gång ska symbolisera mänsklighetens övervinnande av sig själv, och förverkligandet av vår potential för förnuft och medkänsla.

Här, på vår riksstämma, kommer vi att diskutera hur nästa stycke i denna historia ska utformas. Det är här vi tillsammans kommer att fråga oss vad vi kan göra för rusta framtidens aktivister för de kamper de kommer att behöva föra. Det är här vi tillsammans tillverkar de vapen som deras strider måste utkämpas med. Och det är här vi tillsammans anstränger oss för att se till Djurens Rätt aldrig ska behöva fira sitt 175-årsjubileum.

Det är här det börjar: Det sista kapitlet i djurförtryckets historia.

Så,

Det är med förhoppning om att ni ska få en trevlig och givande riksstämma,
Det är med förhoppning om att vårt arbete ska ge framtidens djurrättsaktivister många lata dagar,
Det är med förhoppning om att ni, som jag, känner en brinnande stolthet i vår kämpande gemenskap,
Och det är med den djupaste tacksamhet för det stora personliga äventyr som jag fått uppleva under mina år som förbundets ordförande,

Som jag har privilegiet att förklara Djurens Rätts riksstämma i Borlänge 2007 för öppnad.

Veganer svälte sitt barn till döds?

"Veganer svälte sitt barn till döds", skriver Expressen idag. Det handlar om en sex veckor gammal pojke i Georgia, USA, som bara fått sojamjölk och äppeljuice att dricka. Följaktligen dog pojken av undernäring. Föräldrarna har nu dömts till livstids fängelse.

Självklart är det en tragedi när ett barn plågas ihjäl på ett sådant utstuderat sätt. Samtidigt är det extremt irriterande - men typiskt - att nyheten får en så tydligt veganfientlig vinkel.

1. Ey, vadå "veganer"?

Bara så att det är klart från början. Föräldrarna är inte alls veganer. De är kriminella tokskallar. Veganer svälter inte någon till döds. Punkt.

2. Veganism är en ideologi, inte en kost.

Expressen-journalisten behandlar veganism som om det i första hand handlade om en kost. Men i själva verket är veganism en ideologi baserad på ickevåld och respekt för andra varelser.
Detta var en självklar grundtanke för grundarna av Vegan Society år 1944. Donald Watson (1910-2005), som myntade ordet vegan - "början och slutet av vegetarian" som han själv mångtydigt uttryckte det - uppfattade veganismen så här:

"Om det veganska idealet om icke-exploatering når allmänt erkännande, skulle det medföra den största fredliga revolutionen någonsin."

Veganer vill med andra ord inte förtrycka andra - varken människor eller andra djur.

Veganer bojkottar därför produkter som innebär att djur utnyttjas, skadas och dödas - så som kött, mjölk, ägg, läder, med mera.

Men eftersom de djurförtryckande vanorna är en så stark norm i samhället finns det ingen förståelse för att detta är veganismens grund. Istället uppfattas valet att leva på en helt vegetabilisk kost som något avvikande och udda.

Dessutom är veganismen ofta provocerande för människor som äter kött. Bara det faktum att någon i närheten är vegan gör att ett dåligt samvete väcks hos köttätaren. Och ett bättre motiv för att marginalisera och utdefiniera veganer som konstiga och knasiga får man ju leta efter.
Istället för att få tillfälle att diskutera det viktiga - att valet av mat är en politisk och ideologisk rättvisekamp för miljarder förtryckta och röstlösa individer - så får vi veganer därför ofta finna oss i att definieras som ett gäng knäppisar som är ovanligt petiga med maten.

3. Renhetsmyten

Följden blir att veganism kommer att uppfattas som ett konstigt, halvreligiöst renhetsideal, där huvudpoängen är att inte få i sig minsta molekyl av animaliskt ursprung.

Det är väl här någonstans som Expressens reporter - eller hennes källor på någon internationell nyhetsbyrå - blandar ihop koncepten rejält. Det framställs i artikeln som om det skulle vara den yttersta konsekvensen av veganism att barn inte skulle få dricka bröstmjölk!

Det känns nästan lite löjligt att behöva påpeka detta, men mänskliga mödrar brukar som regel frivilligt mata sina barn med sin egen bröstmjölk. Elementet av exploatering i denna relation är obefintligt. (Till skillnad från situationen när kor stängs in, tvångsinsemineras, får sina kalvar skickade till slakt och sedan själv dödas i förtid när de efter fyra år inte producerar tillräckligt med mjölk för att vara lönsamma för Milko och Arla - en situation som veganer naturligtvis bestämt tar avstånd ifrån. Tyvärr har animaliekonsumtionsnormen fortfarande en sådan styrka att människor är benägna att uppfatta komjölk - en körtelutsöndring som är evolutionärt anpassad för att få en kalv att växa ett par hundra kilo på ett par år - som en sorts "naturlig" föda för människor. Hallå, eller!? Inga andra djur lider av vanföreställningen att de bör dricka en annan arts bröstmjölk ända upp i vuxen ålder. Men det kanske beror på att djuren inte är lika mottagliga för Bregott- och Arla-reklamen.)

Det är också vid det här laget väl belagt att människobarn klarar sig alldeles utmärkt på vegetabilisk föda efter amningen. Med andra ord: Det finns inte längre något tungt vägande argument för att människor ska utnyttja och döda andra djur till mat. Miljarder djur lider och dör helt i onödan, men var och en av oss kan göra något åt det genom att sluta betala djurindustrierna för vår mat.

Busenkelt. Om det inte vore för att medierna fortsätter att pumpa ut dumheter som misstänkliggör veganismen.

Redan för ca tio år sedan hade Aftonbladet en löpsedel med orden "VEGANER LÄT SITT BARN SVÄLTA". Senare beklagade chefredaktören för Aftonbladet detta och konstaterade att det troligen är den mest misslyckade löpsedeln som tidningen har producerat. (Fast det avståndstagandet stod förstås inte på en löpsedel utan i en liten notis i någon årsrapport som knappt någon såg. Skadan var redan gjord.)

Och nu upprepas misstaget av Expressen. Kanske av en journalist vars fördomar om veganer grundlades genom läsandet av Aftonbladets löpsedel eller liknande för tio år sedan - vad vet jag?

4. Stigmatisering av veganer

Expressens rapportering om dråpet på den sex veckor unga pojken har alltså ingenting alls med veganism att göra. Människor som är veganer svälter inte barn till döds. Detta är motsatsen till veganism. Get it?

Ändå passerar denna stigmatiserande nyhetsvinkel det pressetiska filtret, sannolikt för att vi veganer ännu är ganska få och eftersom köttnormen är så stark.

Min gissning är att det finns ganska många barn som skadas av sina föräldras sinnesförvirring eller okunnighet om lämplig kost. Men det leder inte till några kategoriserande löpsedlar där det står

"KÖTTÄTARE LÄT SITT BARN SVÄLTA",

"DIREKTÖRSSON DOG AV UNDERNÄRING",

eller

"KRISTNA GAV SINA BARN KÖTT - ORSAKADE DIABETES".

Naturligtvis ser vi inga sådana löpsedlar. Av det enkla skälet att det att vara köttätare, direktör eller kristen inte i sig är en orsak till att någon låter ett barn svälta eller bli sjuk av dålig mat. Vem som helst fattar att den verkliga orsaken måste ligga någon annanstans - det vill säga i psykisk sjukdom eller extrem okunnighet.

Veganer är däremot lovligt villebråd för vilda spekulationer om konstigt och avvikande leverne.

Vi och Paris Hilton liksom.

Wow.

5. Man ska inte tvinga på sina barn sina egna uppfattningar

I kommentarerna till Expressen-artikeln dyker den här gamla slitna klyschan upp igen. Trots att detta är ungefär det enda som föräldrar gör, hela tiden. (Om någon minns hur det var att vara tonåring så förstår ni vad jag menar...)

Let's face it: Föräldrar tvingar på sina barn en massa saker: Att bära det namn de själva väljer, att lära sig föräldrarnas språk, att städa sina rum, att lägga sig i tid, att inte se hemska filmer på tv, att gå till skolan, att åka på husvagnssemester, och så vidare.

Då kallas det dock "uppfostran" och anses vara ett fullt rimligt agerande för att socialisera in barnet till att fungera i samhället.

Att lära sig äta kött, mjölk och ägg är en central del av denna uppfostran för nästan alla i vårt samhälle. Många barn reagerar med avsky mot köttätande när de först får reda på att köttbullarna i själva verket är levande djur som de identifierar sig med och känner empati för. Men föräldrarna får genom lirkande, lögner eller rent tvång snart ungarna att vänja sig vid detta också.

Av någon underlig anledning uppfattas det alltså som tvång att uppfostra sina barn till att inte skada eller döda någon genom sina matvanor, medan det inte uppfattas tvång att uppfostra sina barn till att göra just detta. (Hmm, var det någon som sa "köttnormens osynlighet"?)

I själva verket borde det väl vara rimligare att uppfostra alla barn veganskt, och sedan i vuxen ålder låta dem välja om det verkar vara klokt att tiotusentals djur ska dö helt i onödan för hamna på deras tallrikar.

Men det är klart, då skulle de ju inte välja det.