The Second Stage of Cruelty - Gravering av W. Hogarth, 1751. Bilden föreställer våld mot djur på stadens gator och reflekterade en föreställning om att underklassens råhet och vildhet skulle leda till våld mot både människor och djur om den inte tyglades. Att skydda djur var på så sätt detsamma som att skydda civilisationen (som den uppfattades ur borgerligt perspektiv).
"Jag vill icke här tala om samhällets bildade classer..."
Så lät det i den första djurskyddsmotionen i Sveriges riksdag, framlagd av Nicolaus Torsten Roos i adelsståndet 1844. Jag har skrivit om hur det gick till när Sverige fick sin första djurskyddslag i en artikel som presenterades på en konferens tidigare i år. Artikeln har nu publicerats av Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi. Hela rapporten kan laddas ner här. Mitt bidrag finns på sid. 49-64.
Abstract
This article deals with the debates over animal protection in the Swedish riksdag of estates 1844-1858. The focus is on the political problem representation: What or whom was considered the cause of animal cruelty? From the standpoint of post-Marxist discourse theory and Lacanian psychoanalysis, the article offers an interpretation of the mid-nineteenth debates as attempts to depoliticize speciesist norms and uphold social control. This was done by pointing out certain groups from the lower classes as typical perpetrators of animal cruelty. At the same time the vast bulk of animal use exercised by society in general was elided from view, rendering systematic animal exploitation invisible and beyond political critique.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar