Sidor

tisdag, november 01, 2005

För djurens rätt och människans värdighet

När Djurens Rätt år 1982 publicerade en minnesskrift över organisationens första sekel fick den undertiteln ”En hundraårig kamp för djurens rätt och människans värdighet”.

Detta uttryck är typiskt för den anda i vilken organisationen grundades. Det var inte bara ”det vetenskapliga djurplågeriet” man vände sig mot. Nej, grundarnas ambitioner var större än så, förklarar minnesskriftens författare: ”här gällde det kampen för det sant mänskliga”.

De högljudda debattörer som idag hävdar att rättigheter för djur är ett hot mot människovärdet borde kanske fundera lite över dessa ord. För vad är djurrättsrörelsens mål, om inte erövrandet av alla djurs rätt och värdighet – inklusive människans!

Idag är vi mycket långt från dessa ideal. Övergrepp på djur tillhör vardagen på djurfabriker och laboratorier. Trenden är dock att dessa missförhållanden allt oftare debatteras och väcker ogillande i samhället.

Mindre ofta pratas det om de ständiga kränkningar av människors värdighet som djurutnyttjandet för med sig. Dessa kränkningar förekommer i två olika former.

För det första kränks vår värdighet av de ihärdiga fördomar som gör att många människor aldrig ifrågasätter sina attityder till djur som föda och verktyg för forskningen. Vilken värdighet och självrespekt kan en människa känna som bara är en slav under traditionen, och som låter djur lida av ren okunskap?

För det andra kränks vår värdighet av det faktum att tusentals människor tvingas försörja sig genom att utnyttja djur. Hotet om arbetslöshet tvingar många människor till sysselsättning i djurfabrikerna, ofta med usla löner och anställningsvillkor. Till detta kommer en lång rad huvudlösa politiska beslut. EUs planerade kemikaliepolitik kräver till exempel att kvalificerad laboratoriepersonal måste slösa sin tid på att förgifta miljontals djur till döds.

Vad gör detta med en människa? Avtrubbning, givetvis. Förnedring och självförakt. Kan detta sägas vara en människovärdig tillvaro? Att tvingas tjäna sitt levebröd på andras lidande och död?

Detta ska inte läsas som ett fördömande av de människor som jobbar i dessa branscher, tvärtom. Det rör sig inte om några ondskefulla individer. Så länge dessa branscher finns kvar kommer några människor att bli tvungna att jobba i dem.

Tvärtom bör vi uppmana dem att göra motstånd mot ett system som utnyttjar både människor och djur för snöd vinning. Vägra vara lojala. Strejka. Slå larm. Det är en mänsklig rättighet att slippa plåga djur!

2 kommentarer:

eyerouge sa...

...debattörer som idag hävdar att rättigheter för djur är ett hot mot människovärdet borde kanske fundera lite över dessa ord.

Ska kanske påpekas att dessa inte får någon gehör inne på de relevanta institutionerna på universiteten, även om de tjoar bland folkets UR á la tv3 och står med i tabloider som har tvivelaktigt vetenskapligt värde.

För vad är djurrättsrörelsens mål, om inte erövrandet av alla djurs rätt och värdighet – inklusive människans!

Är medveten om att man inte ska läsa en blogga som en uppsats, men väljer att komplettera ovanstående med att man kan vara "djurrättare" utan att förespråka rättigheter, som som t.ex. de flesta utilitarister är. Nu vet du ju redan detta, men kanske är det till glädje för andra.

För det första kränks vår värdighet

Oj oj. Nu låter det lite Alf Svensson här ;) Skämt å sido: Att tala om "värdighet" kan bli väldigt invecklat om någon ber dig förklara vad det är, hur du kommer fram till det, o.s.v. Det låter också lagom dogmatiskt, åtminstone i mina öran, och det språket går nog mer hem hos äldre personer än de som mer sannolikt kommer agera för djuren. Av det skälet väljer jag att själv undvika tala om det i samband med dr-frågor, men hey - vad vet jag? ;)

Per-Anders Svärd sa...

Hej Eyerouge!

Tyvärr tenderar tabloiderna att påverka samhällets attityder på ett mer direkt sätt än de vetenskapliga institutionerna. Jag vet förstås att Per Svenssons och Ingemar Nordins anti-djurrättsböcker skrattas ut på de filosofiska institutionerna, men de totalsågningarna är ju inget som kvällstidningsjournalisterna och krönikörerna tycker är intressant. Däremot är det tacksamt att sparka neråt och förlöjliga djurrättskraven.

Mediamakten är i och för sig inte akademikernas fel, men samtidigt skulle det ju inte skada om fler av dem öppet tog ställning för djuren. Faktiskt tror jag det är en förutsättning för att djurrättsrörelsen snabbare ska höja sin status.

Jag tycker förresten inte att det är tveksamt att tala om "värdighet" i det här sammanhanget. Jag anser att det är djupt förnedrande, ovärdigt, för en människa att tvingas arbeta med något som han/hon inte förstår de etiska implikationerna av. Det är raka motsatsen till att leva ett medvetet, etiskt reflekterande liv.
Men så är det ju. Samhället gör rätt hemska saker med oss.

Tack för kommentaren i alla fall! Kämpa på!