Sidor

söndag, januari 01, 2006

Kärlek och bekräftelse

Detta är utan tvivel två av mänsklighetens starkaste drivkrafter. Vi vill känna oss omtyckta. Vi vill passa in. Vi vill ha ett sammanhang som definierar oss och ger oss en trygg identitet.

Jag vill ha det. Du vill ha det. Alla vill ha det. Utan denna trygga identitet kan vi inte fungera normalt.

Men behovet av kärlek och bekräftelse har en baksida. Vårt behov gör att vi blir rädda för att förlora tryggheten. Vi blir rädda för att stötas ut från gemenskapen. Vi skräms av tanken att andras kärlek och bekräftelse ska berövas oss.

Därför är det så svårt för oss att gå mot strömmen. Att bryta normen. Att göra det vi vet är rätt när alla omkring oss gör fel.

Djurutnyttjandet är norm i samhället. Man ska äta kött. Man ska ha läderskor. Man ska acceptera djurförsök och jakt. Om vi ställer upp på normen får vi det vi behöver - kärlek och bekräftelse. Om inte bestraffas vi.

Vi förväntas också ge andra kärlek och bekräftelse på samma villkor. Den som undandrar denna bekräftelse från sin omgivning uppfattas som ett hot. Och sådana hot bestraffas direkt. Speciellt om man uttrycker sitt ogillande över en norm som de flesta är vana att få bekräftelse för att de följer.

Köttätandet är en sådan, oerhört stark, norm. De allra flesta av oss blev matade med kött från djur längre tillbaka än vi kan minnas. Vi har erbjudits djur som mat i de mest intima och identitetsformande sammanhang man kan tänka sig - hos vår närmaste familj när vi var små och i stort behov av närhet och trygghet.

De gemensamma måltiderna är dagliga bekräftelseceremonier, där vi samlas i våra kök, skolmatsalar och lunchrum för att bekräfta för varandra att köttätandet är naturligt.

Jag vågar slå vad om att du aldrig har tänkt på detta om du inte är vegetarian. Man sitter naturligtvis inte kring middagsbordet till vardags och säger att "nu ger vi varandra kärlek och bekräftelse för att vi äter kött". De flesta gör det bara. På det sättet bevarar och återskapar vi köttätarnormen på samma sätt som vi bevarar och återskapar svenska språket varje gång vi pratar med varandra.

Från våra första ögonblick börjar vår omgivning forma vårt beteende genom att belöna eller bestraffa oss för allt vi gör. Gör vi det som är godkänt belönas vi med det vi behöver. Och gör vi sådant som är otillåtet så bestraffas vi - genom att kärleken och bekräftelsen tas ifrån oss.

Det är därför vegetarianen stör. För att han eller hon rubbar cirklar. För att han eller hon inte ger automatisk bekräftelse åt en vana som vi är vana att få bekräftad - tyst godkänd genom alla andras likformiga beteende.

Detta är en av de starkaste psykologiska krafter som verkar mot djurrättslig förändring. För egentligen vet vi ju alla detta: I vårt samhälle gullar vi med hundar och katter, samtidigt som vi slår ihjäl miljoner grisar och kycklingar på löpande band. Helt i onödan, givetvis, eftersom vi alla skulle kunna vara vegetarianer.

Och så försöker vi få hela paradoxen att gå ihop, på ett sätt som kan tillfredsställa både logiken och samvetet. Helst på ett sätt som gör att vi slipper ändra våra (mat)vanor.

Jag tror att det är en sorts överlevnadsstrategi att vi försöker förneka den besvärligaste sidan i hela ekvationen. Nämligen att djuren är upplevande, kännande, medvetna varelser.

När det gäller känslorna hos den egna katten eller grannens hund tvekar vi förstås inte. Men på något sätt måste vi hantera den logiska och känslomässiga motsättningen när det gäller utnyttjandet av djur till mat. ”Hund = gris” är en ekvation vi inte kan acceptera, eftersom likhetstecknet gör oss delaktiga i något vi alla finner fullkomligt avskyvärt - ett massivt utnyttjande av dem som inte kan säga ifrån, inte försvara sig.

Så mycket lättare då att sänka blicken, och hoppas att alla andra ska göra samma sak. Den undermedvetna skamkänslan tystar oss, eftersom vi är osäkra på om vi verkligen kan argumentera för vad vi gör. Och den tystnaden bekräftar samtidigt att det alla andra gör är rätt och riktigt. Så bevaras samhällsnormen, genom en outtalad samvetspakt: "Jag ifrågasätter inte dig, så ifrågasätter du inte mig."

Det är lite grann som i en dokusåpa. Den som bryter pakten riskerar att bli utfryst och utröstad. Alla vegetarianer vet hur den mekanismen fungerar. Man behöver inte ens kommentera maten inför sitt köttätande middagssällskap. Det räcker med ens blotta närvaro för att sända en atmosfärisk störning genom den sociala gemenskapen. Ifrågasättandet av de vegetariska matvanorna kommer som ett brev på posten, eftersom vegetarianens närvaro väcker just den kritiska fråga som ingen köttätare kan eller vill svara på.

Kärlek och bekräftelse. Två av våra starkaste drivkrafter, och källor till så mycket gott. Och samtidigt gör vårt behov av dessa viktiga belöningar oss så sårbara. För att slippa den sociala bestraffningen spelar vi med och låter livslögnen återskapas. Våra egna psykologiska behov gör att vi låter de kritiska tankarna - som alla har - förbli outtalade och obearbetade.

Ändå måste någon säga sanningen, eftersom det är det enda sättet att förändra. Tack alla ni som vågar bryta normen och utsträcker er kärlek till de värnlösa som behöver den mest!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Per Anders!
Du har så rätt, men en sak jag kom att tänka på när jag läste detta är att katten är ett rovdjur, och många av oss har katt. Då djurmat består av det sämsta slakteriavfallet, självdöda djur och allt snusk som kan fylla ut, är vi nog många som skulle vilja ha alternativ. I England finns Vegecat och Vegedog, går ej att få tag i här. En hund kan vara vegetarian, jag har haft en sådan som själv valde det, så jag hade en ursäkt för alla som såg mig som en djurplågare. En katt måste, enligt all expertis, ha vissa ämnen som enbart finns i kött.

Jag har haft mejlkontakt med den amerikanska kokboksförfattarinnan Bryanna Clarc Grogan, hon har gamla katter som levt på vegankost hela sitt liv, de har fin päls och mår bra. Jag mejlade över mitt brev till er på DR i hopp om att någon skulle tycka att detta var intressant och ta tag i frågan (ingen respons). Ni får nu en ny chans att bemöta detta och berätta hur ni ser på kattmaten, kanske skulle ni kunna verka för att vi fick något bättre att erbjuda våra katter än vad de ordinarie kattmatstillverkarna erbjuder.

Unknown sa...

Hej Lina!

Ledssen för att du inte fått svar på ditt mail. Djurens Rätt får tusentals mail varje dag, och det kan ibland hända att vi missar något. Men ett svar om kattmaten kommer här inom kort.

Gott Nytt År!

Weine Berg sa...

Ja dessvärre finns det en utbredd konformism i dagens Sverige som i stor utsträckning är skapt av massmedia med sin pekpinnejournalistik. Förhoppningsvis kommer vi att framöver kunna prata om allt utan att vissa stämplas som suspekta människor.

Anonym sa...

Hej! Jag upplever faktiskt inte att vegetarianer anses såvärst udda idag, snarare tvärtom. Det har gått framåt!

Anonym sa...

Hur kan man vara helt imot något som vi behöver era ##### huliganer!

Anonym sa...

Svärd.... skaffa dig ett liv

Anonym sa...

Ni är kokta i skit!

Anonym sa...

Ja tycker att ni är helt snea i huvudet. ni tycker inte att man ska ta livet av djur. men det har man gjort sen 1000tals år tebax. man har alltid ätit djur.. ja tror ni föddes i en ladugård!! Tänk er om man alldrig skulle ta livet av ett djur. de skulle bli alldeles för många.!! så tänk er för innan ni blir vegeterianer!! Sj så skjuter ja djur för skojjs skull!!! dom e så fula

Anonym sa...

Det börjar gå framåt och bli mer och mer accepterat att vara vegetarian. Men däremot om man som jag är på väg att gå från att vara vegetarian till vegan blir oron hos blandkostarna påtaglig.
Allt från uttalande "men mjölk och ägg är väl ok att äta?" "Du kommer att bli undernärd på vegankost.." samt den klassiska "Men kon tycker om att bli mjölkad, den får ont annars" utan att för ett ögonblick fundera över orsaken till att kon producerar mjölk är för att föda sin kalv inte människor.

Unknown sa...

Tjena Princess!

Jo, det är märkligt det där. Det finns en gammal djurrättsfilm med en scen där en kille försöker dricka mjölk från en kospene. Det ser förstås helt vansinnigt ut.

Nu tror jag inte ett skvatt på teorier som härleder moralen från naturen på något sätt. Sådant är rent nonsens. Men många försvarar ju djurutnyttjandet med att det är "naturligt". Jag fattar bara inte hur de lyckas få det till ett naturligt förhållande att dricka mjölk från en annan art. De flesta vuxna tycker nog att det skulle vara rätt äckligt att ens dricka människomjölk - men hur äckligt är det inte då med utsöndringar från kor!?

Yeeeuuuch!