Kycklinguppfödning i Skara, för Kronfågels räkning. Foto: Jens Holm/Djurens Rätt 2002.
Har djur rättigheter? Få frågor är idag så brännande aktuella. Desto tråkigare då att Kerstin Davidson försöker sopa den frågan under mattan i sin ledare den 7 oktober. Istället ägnar hon sig åt att misstänkliggöra den demokratiska organisation som gjort mest för att lyfta denna fråga, nämligen Djurens Rätt.
Jag ska inte kommentera Davidsons antydningar om olagliga djurrättsaktiviteter i Djurens Rätts skugga. Det är solklart att Djurens Rätt tar avstånd från allt vad våld heter och enbart arbetar med lagliga metoder. Så har vi gjort sedan 1882, och det fortsätter vi med. Det jag vill kommentera är istället det som Davidson helt utelämnar, men som borde vara kärnan i diskussionen – nämligen vårt samhälles blindhet för djurens rättigheter.
Ett ofantligt antal djurindivider plågas, skadas och dödas av människor varje år. De smittas med sjukdomar på laboratorier och pressas samman i djurfabriker. De kvävs i fiskenät och gasas ihjäl på pälsfarmer. De förtvinar i hönsburar och misshandlas på slakterier. Dagens djurindustrier bygger på en systematisk exploatering av miljarder röstlösa individer över hela världen. Om djur skulle befinnas ha rättigheter till liv och frihet kan ingen förneka att vi står inför ett moraliskt problem av gigantisk omfattning.
Djurens Rätt tvekar inte att ge svar på den frågan. Vi hävdar att djur har rättigheter av samma skäl som människor har rättigheter. Nämligen av det skälet att vi alla är medvetna, kännande individer vars liv och upplevelser är viktiga för oss själva.
Förmågan att uppleva – till skillnad från andra egenskaper som till exempel ras, kön, intelligens eller kapacitet för moralisk tänkande – är den enda grund som behövs för att tillskriva en individ moraliska rättigheter. Alla upplevande individer har därför ett moraliskt värde. Som tänkande människor har vi en skyldighet att ta hänsyn till allas liv och upplevelser, oavsett om de går på två eller fyra ben.
Insikten att även andra djur bör tillskrivas grundläggande rättigheter är en moralisk revolution. Det är en minst lika omvälvande upptäckt som den att slaveriet var etiskt oförsvarbart. Och precis som det tog tid att avskaffa slaveriet, så har det tagit tid för djurrättstanken att få genomslag i vårt samhälle. Här betraktas andra djur fortfarande som ”saker” eller ”varor” som finns till för människor att använda efter eget godtycke. Ändå är det ett logiskt nästa steg i det mänskliga samhällets etiska utveckling att utsträcka moralens skydd även till många andra djur.
Men när vi svarar på frågan om djur har rättigheter ställs också mycket på spel. Framför allt utgör vårt svar ett direkt hot mot de oerhört starka ekonomiska intressen som finns i exploateringen av djur.
De djurfabrikskramare som vill förneka tyngden i djurrättsrörelsens argument har därför gjort det till rutin att baktala Djurens Rätt. Det är strategiskt smart. Våra argument är mycket riktigt det största hotet mot djurutnyttjandets framtid. Och kan man inte bemöta argumenten i sak är det förstås lockande att ta till smutskastning för att skydda profiterna och förhala utvecklingen av ett djuretiskt hållbart samhälle.
Det är synd att Kerstin Davidsons ledare närmar sig denna låga nivå. Den förnuftiga debatten borde inte få trängas undan av fördomar och pengaintressen. Land Lantbruk skulle kunna vara ett utmärkt organ för att lyfta den här glödheta frågan till den nivå den förtjänar. Vi tror att vi kan göra rätt bra ifrån oss i den debatten. Testa oss gärna.
Per-Anders Svärd
Förbundsordförande
Djurens Rätt
7 kommentarer:
Det är synd att du och jag, samt många andra med oss blir utpekade som förstörare. Jag finner ingen nytta i att förstöra. Var i ligger poängen?! Det är nog det jag inte riktigt förstår...
Det är verkligen ett laddat ämne, det där med djurrätt, men så viktigt samtidigt!
Jag har försökt förklara varför djur har rättigehter precis som arten människa har, och hur lika vi är i våra upplevelser för andra. Men ingen tycks riktigt koppla, men om jag däremot jämför Felicia, min yngsta väninna - en liten bäbis på 9 månader - med min hund Misty brukar halva slanten trilla ner. Då ser de kopplingen. Felicia kan inte prata, man får lyssna på gurglet och jollret och skriket och skrattet och uttolka hur hon mår - samma med Misty (fast hon gurglar inte ;). Där är det mer kroppsspråk som tydliggör - men även läten. Därav är Misty och Flisan på samma nivå - de har kanske inte exakt samma uppfattningsförmåga som du och jag - men de känner ändå glädje, ensamhet, rädlsa m.m. Jag och Misty komunicerar väl med varandra - jag använder inte ord ofta utan kroppsspråk. Så visst kan djur prata! Skönt att läsa att någon tar upp ett sådant viktigt ämne som du gör här. Mycket står på spel. Varför vi utpekas som förstörare är dock den gamla uråldriga synen på att kämpa för djurens rättigheter. Jag ses ofta, när jag talar med människor ute på stan, som en person som föraktar människor. Bara för att jag är djurrättare föraktar jag inte människor, det skulle klinga illa inom mitt yrke ;) Taskiga fördommar om djurrättare som minkutsläppare - du vet "dra-alla-över-en-kam" synen. Genom att visa att vi är avståndstagare av dessa olagliga metoder så kommer synen på djurrättare och framförallt Djurens Rätt att ändras. Genom att bemöta människor och verkligen inleda diskussioner på stan när vi har olika manifestationer kommer visa på att vi är av den "fredliga" sorten. Jag tror det är döviktigt - att visa på detta. Men samtidigt tror jag att synen på oss inte kommer försvinna pang bums - nej en långsam utplåning har vi att vänta oss. Och oändliga tjatiga diskussioner. Men jag är ändå stolt, trots "stämpeln" jag har i min panna som djurrättare - för det är inte människors åsikter om OSS jag vill förändra - det är djurens vardag och synen på djur. Åsiktsförändrandet tar jag när vi räddat djuren undan det grymma som sker dem idag.
Hej Denise!
Tack för kommentaren! Ja, visst är det märkligt att så många förnekar det de redan vet och är övetygade om i andra sammanhang? Man ska inte utöva våld. Man ska inte ge sig på någon som är svagare eller hjälplös för egen vinning. Man ska inte behandla någon som man själv inte skulle vilja bli behandlad. Det håller alla med om.
Men allt detta raderas plötsligt ut ur vårt medvetande så snart offren för våldet är andra djur än människor.
Jag tycker att vi borde prata mer om dessa frågor i termer av just "våld" och "förtryck". Omskrivningar som "djurplågeri" tar allvaret ur frågan. Sådana ordval förminskar frågan och får det att låta som om det handlade om något annat än en grundläggande rättvisefråga av samma typ som alla andra. Det bevarar det skarpa åtskiljandet mellan "djurfrågor" och andra frågor - och underlättar på det sättet för de människor som vill blunda för det uppenbara.
Det är tyvärr så enkelt att människor ofta kan kosta på sig att vara irrationella och motsägelsfulla - till och med rakt av grymma - i dessa frågor, för att det sällan finns något för dem att förlora. Alla andra äter ju kött till exempel. Ingen säger emot en när man står vid köttdisken och ska handla. Sällan behöver man argumentera den - logiskt sett - fullständigt vettlösa uppfattningen att hunden och grisen saknar rättigheter, medan barnet har dem.
Jag skriver vidare...
Jo, absolut - det håller jag med om till fullo, ordvalen som "våld" och "förtryck"
För det är ju precis så det är och dessa ord väcker väl lite mer anstöt än djurplågeri kanske.
Om jag fick välja ett ord som skulle beskriva vilken djurindustri som helst idag skulle jag välja: Förintelsen.
På något konstigt sätt får jag upp ordet förintelsen i huvudet när jag ser på djursituationen idag i Sverige. Nu talar jag närmast om 2:a världskriget, men ordet förintelsen i sig kan också beskriva vad vi gör i stor utssträckning idag. Eller de gör kanske jag bör säga oss veganer emellan - varken du eller jag bidrar till det, vilket är enormt skönt.
Jag tycker det är oerhört svårt att närma mig mina vänner som äter kött i den här frågan. Här om dagen satt jag åter med Flisan i köket hos mina gifta vänner. Helt plötsligt tar jag tag i en plastko - en såndär man har till bondgården - och utbrister utan att tänka mig för: "Kossan säger Mu Mu Flisan, kossan är söt och vill leva. Kossan ska man inte äta, för kossan vill leva." (varpå en känga kom kastandes från modern, då jag inte skulle uppfostra hennes dotter på det sättet, för hon skulle minsann inte tvinga min dotter att äta kött när/om det skulle bli min tur)Det tenderar att bli en hel del slitningar.
Jag undrar varför människor, som mina gifta polers, är för att djur ska ha ett bra liv och kunna nytja sina naturliga beteenden, och sedan lugnt kan tänkas äta upp dem? Det måste ju vara för att stilla sitt egna dåliga samvete...
Varför har jag så lätt att dra paralleller mellan hunden och "ligist-marsvinen" hemma och andra djur i skogen, i ladugården och på talriken och på jackan? Alla är dem likadana i grund och botten, satta här på jorden tillsammans med människan. Alla har vi samma rättighet att bruka jord och skog - leva och må bra. Alla har vi lika stort behov av kärlek! Vad är det egentligen som gör skillnad på detta pars katt Rut och grisen på talriken?
Ja, PeA, med risk för att bli tjatig, jag slutar nu. Jag kan skriva hur långt som helst, men ja, varför ska jag stå och predika för dig - du är ju redan omvänd så att säga ;)
Hej, PEA! Tycker att din blogg är skitbra och pedagogisk. Fortsätt o skriv.
Ja, visst är det jobbigt när argumentationen håller sig på en sån låg nivå. Tyvärr möter man sådana argument även på den radikala vänsterns forum. Kolla upp "Ambiguities of Animal Rights" av Peter Staudenmaier om inte annat. Orkar man inte bemöta så orkar man inte...
Glada hälsningar
Giorgio, fd Demalt-kamrat till dig.
Hej Giorgio!
Länge sen - hoppas allt är bra med dig!
Jo, jag ska svara på "ambuguities" någon gång hade jag tänkt. Det är den sortens halvfilosofiska sörja som bara ger Nietzsche rätt i hans pessimistiska påstående att i kravet på ett intellektuellt samvete bland människorna står man i de folkrikaste städer ensam som i öknen. Himla synd att Staudenmaier kör av banan så fatalt, när han annars verkar vara en sån klipsk och sympatiskt kille. Ännu en påminnelse om att övertygelsen är farligare för sanningen än lögnen, eller hur?
Fight on, compañero - vi hörs!
saxat ut artikeln: "Som konsument kan du välja bort kyckling helt när du går och handlar. Det finns i dag gott om vegetariska alternativ till både kyckling och andra djurprodukter."
Med sådana utgångspunkter lär det vara svårt att få till stånd en konstruktiv dialog med branschen."
kalla mig gärna dum, men vad är det som är så provocerande med det?
//G.
Hej Galadriel!
Det som är provocerande är att Djurens Rätt förespråkar vegetarism, vilket kommer att leda till nedläggning av de branscherna vi pratar om. Djurindustrierna välkomnar samarbete med djurskyddsorganisationer, men bara så länge ingen av dem säger som det är: att vi inte har någon rätt att äta kött. Där tar dialogen om "förbättringar" tvärstopp, eftersom den etiska principen direkt hotar djurindustriernas vinstintresse. Däremot vill de gärna kunna säga till allmänheten att de samarbetar med organisationer för djuren. För då vinner de förtroende i allmänhetens ögon. När Djurens Rätt aldrig kommer att ge industrierna denna bekräftelse så försöker de istället frysa ut och baktala oss. Och Land Lantbruk hakar förstås på, som en av de främsta propagandakanalerna för djurförtrycket.
Skicka en kommentar