En avslutad bojkott är en död bojkott

Med anledning av det förra inlägget om hur djurrättsorganisationer ofta riskerar att koopteras av det djurindustriella komplexet, så kan en nyhet från tidigare i sommar tjäna som ett tydligt exempel.

Världens största "djurrätts"-organisation, PETA, har länge bedrivit en bojkottkampanj mot snabbmatsgiganten Kentucky Fried Chicken (KFC), under parollen "Kentucky Fried Cruelty". I Kanada har dock bojkottkraven nyligen lagts ner efter vissa djurskyddsliga eftergifter från KFC:s sida. Seger för PETA och djuren! Hurrarop och fyrverkerier! Eller?

Jag tror att det är betydligt mer problematiskt än så. En artikel i den kandensiska tidningen The Star ger en klar illustration av vilken sorts budskap som sänds till allmänheten som en följd av PETA:s kollaborationsstrategi.

Artikeln börjar med att klargöra att PETA avslutar sin femåriga kampanj i Kanada sedan KFC Canada gått med på att bland annat införa en vegansk "kyckling"-rätt på menyn, samt att börja köpa kycklingkött från slakterier som dödar fåglarna genom gasning. Men strax kommer det första problemet:

Among other things, the deal obliges KFC Canada to begin buying from suppliers who use gas to kill their chickens painlessly, considered to be the least cruel method of slaughter.

Budskapet här är inte på något sätt det radikala "animals are not ours to eat" som PETA annars stoltserar med. Tvärtom blir ätandet av fåglar en fråga om att välja det minst grymma sättet att massmörda dem på. I ögonen på en speciesistisk allmänhet tolkas detta naturligtvis som ett godkännande från PETA:s sida av gasmetoden som lämplig och acceptabel för att tillverka nuggets. Och om till och med PETA, som sannolikt är de mest radikala djurvänner som många kanadensare hört talas om, accepterar gasning som slaktmetod, så måste det ju vara okej?

Vad är det som händer här? Jo, KFC Canada förvandlas i en snabb ideologisk vändning från grymma djurplågare, till ett djurvänligt företag godkänt av världens största kampanjorganisation för djurs rättigheter.

Genom sitt avtal med KFC Canada undergräver PETA också andra organisationers, gruppers och individers insatser för att främja veganism. För varför skulle någon behöva lyssna på deras argument eller ta deras krav på allvar när KFC Canada kan stoltsera med att ha tillmötesgått PETA? Det företagsliknande PETA begår helt enkelt högförräderi mot djurrättsrörelsen i stort.

Inte undra på att KFC Canada-direktören Steve Langford är nöjd med avtalet:

"It will be nice to put this behind us," Langford said. "Our preference is to have nothing negative attached to our brand."

Snäll kille. Snällt företag. Vad skönt att de äntligen kan lägga de jobbiga protesterna bakom sig. Troligen var det bara mindre problem eller tillfälligheter som gjorde att fåglarna behandlades illa, men nu kan vi andas ut eftersom problemen håller på att lösas och alla inblandade parter är nöjda. Det är vad texten i The Star signalerar.

Men det blir faktiskt ännu värre när direktören helt lägger beslag på PETA:s rykte om radikal djurvänlighet för att främja KFC:s image:

"Once I got involved and we actually met face to face, we found out that we had no differences of opinion about how animals should be treated," Langford said. "We landed in a very good place."

En direktör på Kentucky Fried Chicken har "inga åsiktsskillnader" jämfört med PETA om hur djur ska behandlas!? Häpnadsväckande. Och förhoppningsvis en bluff av direktören. Men det överraskande fenomenet är inte att han försöker bluffa - det har han bra betalt för att göra - utan att PETA så villigt spelar med (eller kanske snarare låter sig spelas med), som när Matt Prescott på PETA säger:

"It appears as though our campaign affected the bottom line to the point where the company finally had enough," Prescott said. "That said, I also believe that KFC in Canada is genuinely concerned about animal welfare."

Precis Matt, de är "genuint intresserade av djurskydd" - av den enkla anledningen att speciesismens ideologiska form idag är just djurskydd. Det är i djurskyddandets namn som nästan alla ickemänskliga djur utnyttjas och dödas. Det finns inget avstånd mellan speciesism och djurskydd i vår tid.

Däremot är KFC förstås inte genuint intresserade av rättigheter för ickemänskliga djur. Men vad spelar det för roll när de kan jämställa sin speciesistiska djurskyddshållning med djurrätt med PETA:s hjälp. Återigen sker en dramatisk förskjutning av symboliskt mervärde som KFC Canada kan dra nytta av. De laddar helt enkelt ner en massiv dos av djurvänlighet i sitt varumärke genom sin "eftergift" till PETA, samtidigt som de gör sig immuna från andra djurrättsaktivisters kritik.

Filosofen och kritikern Roland Barthes kallade en gång den här sortens strategi för en sorts moralisk homeopati - man erkänner öppet ett mindre ont (att KFC Canada ibland behandlat djur illa) för att förhindra ett större ont (en meningsfull diskussion om vad rättigheter för djur egentligen innebär).

Hur försvarar sig då PETA? Jo, djuren har fått det bättre säger man:

"It's going to drastically reduce the suffering of chickens in slaughterhouses and also . . . improve the living conditions for animals while they're on the farm," Matt Prescott, PETA's assistant director of corporate affairs, said from Norfolk, Va.

Stämmer det? Ja, vem vet egentligen? Krav på bättre "levnadsförhållanden" och bättre "tillsyn" av ickemänskliga djur i mänskligt slaveri är som regel bara nonsens. Det konsumeras alldeles för många djur för att inspektioner av myndigheter eller andra organ ska kunna ske mer än med många års mellanrum. Ingen vet alltså hur djuren kommer att behandlas.

Men det finns ett annat problem med PETA:s försvar, och det är den bakomliggande problemformuleringen som återigen bidrar till att undergräva djurrättsrörelsens styrka. Den som inte ställer upp på PETA:s krav kan nämligen utmålas som en svikare mot djuren. Titta här, säger PETA, här har vi gjort ett framsteg för djur som ändå skulle ha dödats genom att se till att de dödas lite mindre smärtsamt. Vad har ni gjort? Knappast samhället veganskt över en natt va? Nä, tänkte väl det. Alltså är ni verklighetsfrämmande drömmare medan vi är driftiga och klarsynta realister som får saker gjorda i den verkliga världen där djur lider och dör här och nu!

Invändningar om att PETA sålt sin djurrättsliga trovärdighet för en spottstyver och gjort KFC Canada en stor tjänst kan därmed slås till marken genom skuldbeläggning. Den som inte är med på strategin gör helt enkelt djuren illa och blir alltså legitima måltavlor för emotionell utpressning.

Intressant nog faller detta agerande perfekt in i vad som ligger i KFC:s och andra djurexploaterande företags intresse - nämligen att "realisterna" i djurrättsrörelsen själva gör deras dirty work med att splittra och passivisera "idealisterna". Precis som James LaVeck uppmärksammar i sin artikel.

Och vad har PETA gjort för att åstadkomma detta? Enligt The Star har insatserna varit minst sagt omfattande:

PETA's campaign, which garnered international attention, has included more than 12,000 protests at KFC restaurants and outside the homes of company senior executives.

Demonstrators, who have included former Playboy pinup Lauren Anderson, have burned effigies of company icon, Col. Sanders. Other notables such as Paul McCartney, the Dalai Lama, and Chrissie Hynde have participated in the campaign.

12 000 protesttillfällen och mobilisering av massor av kändisar (med ett imponerande spektrum - allt från den vanliga köttsliga porrbranschen till den tibetanska new age-porren)? För vad?

För att kycklingar ska gasas till döds istället för att halshuggas.

Det är just detta som kampanjen slutligen kondenseras till, när PETA väljer att avsluta den efter förhandlingarna med KFC Canada. En avslutad bojkott är nämligen en död bojkott, och närmast omöjlig att återuppta igen. Dessutom undergrävs möjligheterna för någon annan att återuppta en sådan kampanj, eftersom PETA redan låtit KFC Canada positionera sig som djurvänliga och därmed marginaliserat kritik mot företaget som onödig, eller till och med "extremistisk".

Skulle man inte kunna leka med tanken att dessa 12 000 protesttillfällen istället kunde ha handlat om djurrättslig folkbildning och främjande av veganism? Skulle inte alla ord och handlingar i den här ihjälgasningskampanjen istället kunnat ha varit abolitionistiska ord och handlingar?

Minns nu återigen James LaVecks artikel om strategier för kooptering: Fixa en deal med "realisterna" - de stora organisationer som har en bred medlemsbas, ett känt namn och framför allt är beroende av "framgångar" för att legitimera sitt arbete för sina finansiärer/medlemmar. Använd sedan realisterna för att marginalisera "idealisterna" som "extrema", och splittra dem inbördes genom att så tvivel kring om de kan åstadkomma något själva utan att haka på de stora organisationernas djurskyddskampanjer.

Djurrättsorganisationer avslutar helt enkelt inte bojkotter av djurprodukter. Deras enda existensberättigande är just att de ska främja etiska bojkotter av produkter som orsakar död och lidande. Att avsluta en sådan bojkott borde vara fullkomligt otänkbart för en djurrättsorganisation. Det finns nämligen inget att förhandla om. Animals are not ours to eat, remember?

Ändå är det helt typiskt för den logik som formar stora organisationer som PETA. För att behålla sin legitimitet och för att attrahera medlemmar och gåvogivare, måste organisationen producera ständiga "segrar" och "framgångar". (Jag har själv suttit och försökt krysta fram ständiga "segrar" som förbundsordförande för Djurens Rätt, så jag vet hur det funkar. Man skryter upp sig helt enkelt, för att verka mer betydelsefull än man är. Det är förstås det marknadsföring i allmänhet handlar om, men det är också typiska livsnödvändiga åtgärder som stora organisationer tvingas till för att överleva i en föränderlig verklighet.)

Vad det hela kokar ner till är att föremålet för den djurrättsliga kampen förminskas dramatiskt. Istället för att handla om en ständigt pågående massaker på miljarder kännande varelser som vi alla på något sätt är delaktiga i, så blir ställningstagandet för djuren reducerat till att se till att de dödas lite försiktigare, med lite bättre kontroll, under lite bättre förhållanden. Ur djurrättens aska återuppstår ett blekt speciesistiskt spöke.

Inget är mer talande för hela denna problematik än det avslutande citatet från PETA:s Matt Prescott:

"All we want is for KFC worldwide to do what KFC Canada has done."

Jag tror dig Matt. Det verkar faktiskt vara allt ni vill.

Doktrinen om det nödvändiga onda

If abolition of exploitation is our ultimate goal, as is so often claimed, and if veganism is the single most powerful personal expression of opposition to animal exploitation, why on earth would any animal organization participate in making the job of vegan activists and educators so much harder? Already, sanctuary workers, educators and frontline vegan activists are reporting that members of the public, when confronted with the reality of farmed animal exploitation, increasingly indicate that they will express their concern for farmed animals, not by boycotting or reducing their consumption of animal products, but by purchasing animal products marketed as “humane.” - James LaVeck

Vad har egentligen hänt med djurrättsrörelsen? Varför läggs så mycket av vår tid på att förvränga det vi egentligen vill säga?

Hur blev det egentligen "realistiskt" att tro att djurförtrycket kan upphävas genom djurskyddsliga reformer? Hur blev det "pragmatiskt" att tro att man tar steg mot en vegansk värld genom att framställa veganism som ytterligare ett konsumentval, istället för ett moraliskt imperativ att inte döda eller skada andra varelser? Varför uppfattar vi det inte som ett dramatiskt problem att en stor del av rörelsen ständigt undergräver kampen för djurs rättigheter genom att marginalisera djurrättstanken och veganismen till förmån för en mer "respektabel" hållning som går ut på att samarbeta med djurindustrier och djurförtryckande myndigheter?

James LaVeck, grundare av organisationen Tribe of Heart och producent av filmerna The Witness och Peacable Kingdom, har skrivit en tänkvärd artikel med titeln Invasion of the Movement Snatchers: A Social Justice Cause Falls Prey to the Doctrine of "Necessary Evil" (Satya, oktober 2006).

LaVeck menar att stora delar av rörelsen fallit offer för en "doktrin om det nödvändiga onda", det vill säga ett tänkesätt som får oss att rationalisera bort vår delaktighet i våld och orättvisor mot andra djur genom att hänvisa till att avsteg från våra principer är absolut nödvändiga för att uppnå våra mål. I korthet: Vi måste vara delaktiga i djurförtrycket för att kunna avskaffa det.

Rörelsen för djurs rättigheter, som ännu är relativt liten och isolerad, är förstås extra sårbar för den sortens ideologisk manipulation. Detta vet naturligtvis djurindustriernas marknadsstrateger, och de har dessutom råd att betala för de PR-konster som krävs för att forma opinionen. LaVeck diskuterar utförligt de PR-råd för att bemöta djurrättstanken som gavs till amerikanska Cattlemen's Association av en konsult 1991. Råden för att bemästra djurrättsrörelsens kritik var följande:

1) Isolate the radicals

2) “Cultivate” the idealists and “educate” them into becoming “realists”

3) Co-opt the opportunists into agreeing with industry.

Duchin acknowledged in his speech that idealists were hard to work with, and that because of their inherent altruism and the fact that they gain nothing personally from holding their views, the public tends to believe in them. He then offered the cattlemen a clever strategy. He said that if idealists can somehow be convinced that their opposition to a product or an industry inadvertently caused harm to someone, they could not live with the contradiction and would be forced to change their views, to adopt a more “realistic” position.

Duchin next told the cattlemen about how to work with movement “opportunists,” people he described as engaging in activism for “visibility, power, followers, and perhaps, employment... The key to dealing with opportunists is to provide them with at least the perception of a partial victory.”

The widespread adoption of “cage-free” eggs? A few seats at the table with the group developing standards for producing “Animal Compassionate” lamb? Uncrated “pink” veal? Today, these and similar developments are being widely characterized as victories by organizations with reputations for staunchly opposing animal exploitation.

De sociologer som länge har talat om den byråkratiska "järnbur" som organisationer och insitutioner fastnar i till följd av sina legitimitetsbehov och behovet av fasta inkomster skulle utan tvivel nicka instämmande till denna analys. Det finns kusligt många exempel på hur det "nödvändiga ondas" logik har kommit att styra djurrättsrörelsens agerande. Förutom de många amerikanska exempel som LaVeck nämner är det lätt att hitta exempel från Sverige. Ta till exempel Djurens Rätts representation i de djurförsöksetiska nämnderna, organisationens medlemskap i Eurogroup for Animal Welfare eller den fäbless för att (direkt eller indirekt) rekommendera KRAV-produkter som organisationen har så svårt att släppa. För att inte tala om nationalspeciesisterna i Djurskyddet Sverige, som aktivt undergräver kampen för ickemänskliga rättigheter med sitt främjande av köttätande och sitt reducerande av veganism till en livsstilsfråga.

Detta är helt enkelt inte hållbart för en rörelse som vill angripa tusentals år av speciesistisk indoktrinering. Speciellt inte när vi tydligt kan se att allmänhetens repsons på avslöjat djurförtryck allt mer sällan är att bojkotta djurprodukter eller gå mot veganism, utan snarare att att välja produkter med bättre "djurskyddslig" image. Vi måste börja se vilken roll vår egen rörelse har spelat, och fortfarande spelar i den här utvecklingen, genom vår envisa tendens att förminska problemet med djurförtrycket till något som kan åtgärdas genom reformer snarare än etisk veganism. Som LaVeck konstaterar:

Let us not forget, there is a reason why human rights groups do not develop or endorse “humane” methods of torturing and executing political prisoners, and why children’s rights advocates do not collaborate with the international pornography industry to develop standards and special labeling for films that make “compassionate” use of runaway teens. To do such things is to introduce moral ambiguity into situations where the boundaries between right and wrong must never be allowed to blur. To be the agent of such blurring is to become complicit oneself in the violence and abuse.

Jadå, livet är svårt. Samhället är komplext. Kampen är hård. Men varför måste våra principer alltid vara det första vi ger upp? Djurrättsfilosofin står trots allt för den minst kontroversiella av alla moraliska idéer: att vi bör undvika att döda och orsaka lidande. Att anta att andra människor inte kan förstå den tanken är inte bara elitistiskt, det är också ett underkännande på förhand av vår egen förmåga att kommunicera den. LaVecks artikel är en viktig dos av intellektuellt motgift mot den sjukan. Läs den.

Singer om människoapors rättigheter i Spanien och Österrike

Peter Singer skriver idag i The Guardian om den historiska utvecklingen i Spanien, där parlamentet nyligen har röstat för att tillskriva människoapor omfattande rättigheter.

If we regard human rights as something possessed by all human beings, no matter how limited their intellectual or emotional capacities may be, how can we deny similar rights to great apes? To do so would be to display a prejudice against other beings merely because they are not members of our species - a prejudice we call speciesism, to highlight its resemblance to racism. The Spanish resolution marks the first official acceptance of that view. The use of the term "slavery" in relation to animals is especially significant, for it has been assumed that animals are rightly our slaves, to use as we wish, whether to pull our carts, be models of human diseases for research, or produce eggs, milk, or flesh for us to eat. Recognition by a government that it can be wrong to enslave animals is a significant breach in the wall of exclusive moral significance we have built around our own species.

Det föredömliga beslutet står dock i bjärt kontrast till de absurda övergreppen mot djurrättsrörelsen i Österrike, där tio aktivister fortfarande sitter fängslade sedan 21 maj i år - troligen på initiativ av konservativa krafter i regeringen och deras allierade i djurindustrierna.

One, Martin Balluch, has been given a 1,500-page police file to justify his arrest. In the file his name is mentioned only three times, all in connection with media interviews or articles. Ironically Balluch, a brilliant man with doctorates in both physics and philosophy, is one of the foremost spokesmen in the worldwide animal rights movement for pursuing the nonviolent, democratic road to reform.

Läs hela artikeln här.

Ny bok av Gary L. Francione

Gary L. Francione har precis utkommit med en ny bok - Animals as Persons: Essays on the Abolition of Animal Exploitation.

Se intervju med Francione om boken på Columbia University Press hemsida.

AR 2008 International Gathering

Årets internationella djurrättsläger skulle ha ägt rum i Österrike, men efter den senaste tidens dramatiska repression mot djurrättsrörelsen där är lägret flyttat till Sverige och äger rum i Jönköping 21-24 augusti.

Mer information på www.ar2008.info.

Har fiskar känslor?

Ja. Otvetydigt.

En ny rapport om fiskar släpps idag av Djurens Rätt. I rapporten kan man bland annat kan läsa om fiskars kapacitet för lidande och den brutala behandling som de utsätts för i matproduktionen.

Beställ eller ladda ner rapporten från Djurens Rätts hemsida.

"Only some have been hit, but we're all being targeted!"

Sedan 21 maj sitter tio österrikiska djurrättsaktivister fängslade efter att ha arresterats under vapenhot. Flera djurrättsgruppers lokaler har genomsökts och deras datorer och material har konfiskerats. Ledaren för den österrikiska djurrättsorganisationen Verein Gegen Tierfabriken, Martin Balluch, har nu hungerstrejkat i en och en halv månad och tvångsmatas på ett sjukhus för att överleva.

Djurrättsalliansen har antagit ett protestuttalande som återges i sin helhet här:

“Only some have been hit, but we’re all being targeted!”

Statement in support of Dr Martin Balluch and the Austrian animal rights movement

Since late May, Dr Martin Balluch, chairman of the Austrian animal rights organization Verein Gegen Tierfabriken (VGT) is on hunger strike in prison, following a police operation arguably of unprecedented proportions in the history of the European animal rights movement.

At gunpoint, Dr Balluch and ten other activists in the social movement for nonhuman rights were apprehended in their homes, while their offices and warehouses were raided on the morning of May 21st. Today, in the fourth week of Dr Balluch’s political hunger strike, no concrete evidence of criminal activity has been produced by the state.

Since its inception in 1992, the VGT has been in the forefront of the Austrian movement for nonhuman rights. Operating under a strict policy of non-violence, the organization has greatly contributed to raising the awareness of the issue of speciesism, an ideological sibling to racism and sexism which serves as the legitimating basis of today’s routine discrimination, oppression and killing of billions of nonhumans. After a series of successful campaigns on behalf of nonhuman animals, the VGT and other associated animal rights advocates has over a very short time span come to be discerned as a potential long-time threat to the profitability of nonhuman exploitation.

As emphasized in the official protest by Amnesty International Austria, freedom of expression through social and political activism is a human right protected by international conventions. [1] However, the rash actions of the Austrian state do not seem to reflect its wholehearted commitment to rule of law and democratic constitutionalism. Rather, the recent intervention seems to betray another crucial interest – the interest in protecting the commercial viability of animal exploiting businesses in the face of growing radical opposition. As pointed out by the Austrian Social Democrat Speaker of Justice, Mr Hannes Jarolim, the event clearly speaks of an “attempt to make an example” [2] – arguably to deter activism for social justice in general, and animal rights advocacy in specific.

The deployment of a piece of legislation (§ 278a StGB, 2002) aimed at countering terrorism and Mafia activity, as a tool for pacifying and marginalizing a social justice movement is scandalous, but all too predictable. It is highly unbecoming of a democratic state to take such dramatic action, infringing basic human rights, while at the same time leaving so many questions of evidence, judicial transparency and due process unanswered.

We wish to express our solidarity with the Austrian animal rights movement facing intensified state repression. The police operation can hardly be interpreted as anything else than a strategic effort to undermine the strength of the animal rights movement in general. As an Austrian protest banner recently read: “Only some have been hit, but we’re all being targeted.” Furthermore, since no concrete evidence of criminal offence has been produced before a court of law, we demand that the Austrian authorities without delay release Dr Martin Balluch and the other animal rights advocates apprehended in late May.

Djurrättsalliansen (Animal Rights Alliance)
Sweden


[1] Amnesty International Österreich: Stellungnahme zur Festnahme von zehn Tierschützern am 21. Mai 2008, 4 June 2008.

[2] Press release: Animal protectionists: Jarolim concerned about the appropriateness of the measures taken, 27 May 2008.

Läs mer och skicka protester via Verein Gegen Tierfabrikens hemsida!