En avslutad bojkott är en död bojkott

Med anledning av det förra inlägget om hur djurrättsorganisationer ofta riskerar att koopteras av det djurindustriella komplexet, så kan en nyhet från tidigare i sommar tjäna som ett tydligt exempel.

Världens största "djurrätts"-organisation, PETA, har länge bedrivit en bojkottkampanj mot snabbmatsgiganten Kentucky Fried Chicken (KFC), under parollen "Kentucky Fried Cruelty". I Kanada har dock bojkottkraven nyligen lagts ner efter vissa djurskyddsliga eftergifter från KFC:s sida. Seger för PETA och djuren! Hurrarop och fyrverkerier! Eller?

Jag tror att det är betydligt mer problematiskt än så. En artikel i den kandensiska tidningen The Star ger en klar illustration av vilken sorts budskap som sänds till allmänheten som en följd av PETA:s kollaborationsstrategi.

Artikeln börjar med att klargöra att PETA avslutar sin femåriga kampanj i Kanada sedan KFC Canada gått med på att bland annat införa en vegansk "kyckling"-rätt på menyn, samt att börja köpa kycklingkött från slakterier som dödar fåglarna genom gasning. Men strax kommer det första problemet:

Among other things, the deal obliges KFC Canada to begin buying from suppliers who use gas to kill their chickens painlessly, considered to be the least cruel method of slaughter.

Budskapet här är inte på något sätt det radikala "animals are not ours to eat" som PETA annars stoltserar med. Tvärtom blir ätandet av fåglar en fråga om att välja det minst grymma sättet att massmörda dem på. I ögonen på en speciesistisk allmänhet tolkas detta naturligtvis som ett godkännande från PETA:s sida av gasmetoden som lämplig och acceptabel för att tillverka nuggets. Och om till och med PETA, som sannolikt är de mest radikala djurvänner som många kanadensare hört talas om, accepterar gasning som slaktmetod, så måste det ju vara okej?

Vad är det som händer här? Jo, KFC Canada förvandlas i en snabb ideologisk vändning från grymma djurplågare, till ett djurvänligt företag godkänt av världens största kampanjorganisation för djurs rättigheter.

Genom sitt avtal med KFC Canada undergräver PETA också andra organisationers, gruppers och individers insatser för att främja veganism. För varför skulle någon behöva lyssna på deras argument eller ta deras krav på allvar när KFC Canada kan stoltsera med att ha tillmötesgått PETA? Det företagsliknande PETA begår helt enkelt högförräderi mot djurrättsrörelsen i stort.

Inte undra på att KFC Canada-direktören Steve Langford är nöjd med avtalet:

"It will be nice to put this behind us," Langford said. "Our preference is to have nothing negative attached to our brand."

Snäll kille. Snällt företag. Vad skönt att de äntligen kan lägga de jobbiga protesterna bakom sig. Troligen var det bara mindre problem eller tillfälligheter som gjorde att fåglarna behandlades illa, men nu kan vi andas ut eftersom problemen håller på att lösas och alla inblandade parter är nöjda. Det är vad texten i The Star signalerar.

Men det blir faktiskt ännu värre när direktören helt lägger beslag på PETA:s rykte om radikal djurvänlighet för att främja KFC:s image:

"Once I got involved and we actually met face to face, we found out that we had no differences of opinion about how animals should be treated," Langford said. "We landed in a very good place."

En direktör på Kentucky Fried Chicken har "inga åsiktsskillnader" jämfört med PETA om hur djur ska behandlas!? Häpnadsväckande. Och förhoppningsvis en bluff av direktören. Men det överraskande fenomenet är inte att han försöker bluffa - det har han bra betalt för att göra - utan att PETA så villigt spelar med (eller kanske snarare låter sig spelas med), som när Matt Prescott på PETA säger:

"It appears as though our campaign affected the bottom line to the point where the company finally had enough," Prescott said. "That said, I also believe that KFC in Canada is genuinely concerned about animal welfare."

Precis Matt, de är "genuint intresserade av djurskydd" - av den enkla anledningen att speciesismens ideologiska form idag är just djurskydd. Det är i djurskyddandets namn som nästan alla ickemänskliga djur utnyttjas och dödas. Det finns inget avstånd mellan speciesism och djurskydd i vår tid.

Däremot är KFC förstås inte genuint intresserade av rättigheter för ickemänskliga djur. Men vad spelar det för roll när de kan jämställa sin speciesistiska djurskyddshållning med djurrätt med PETA:s hjälp. Återigen sker en dramatisk förskjutning av symboliskt mervärde som KFC Canada kan dra nytta av. De laddar helt enkelt ner en massiv dos av djurvänlighet i sitt varumärke genom sin "eftergift" till PETA, samtidigt som de gör sig immuna från andra djurrättsaktivisters kritik.

Filosofen och kritikern Roland Barthes kallade en gång den här sortens strategi för en sorts moralisk homeopati - man erkänner öppet ett mindre ont (att KFC Canada ibland behandlat djur illa) för att förhindra ett större ont (en meningsfull diskussion om vad rättigheter för djur egentligen innebär).

Hur försvarar sig då PETA? Jo, djuren har fått det bättre säger man:

"It's going to drastically reduce the suffering of chickens in slaughterhouses and also . . . improve the living conditions for animals while they're on the farm," Matt Prescott, PETA's assistant director of corporate affairs, said from Norfolk, Va.

Stämmer det? Ja, vem vet egentligen? Krav på bättre "levnadsförhållanden" och bättre "tillsyn" av ickemänskliga djur i mänskligt slaveri är som regel bara nonsens. Det konsumeras alldeles för många djur för att inspektioner av myndigheter eller andra organ ska kunna ske mer än med många års mellanrum. Ingen vet alltså hur djuren kommer att behandlas.

Men det finns ett annat problem med PETA:s försvar, och det är den bakomliggande problemformuleringen som återigen bidrar till att undergräva djurrättsrörelsens styrka. Den som inte ställer upp på PETA:s krav kan nämligen utmålas som en svikare mot djuren. Titta här, säger PETA, här har vi gjort ett framsteg för djur som ändå skulle ha dödats genom att se till att de dödas lite mindre smärtsamt. Vad har ni gjort? Knappast samhället veganskt över en natt va? Nä, tänkte väl det. Alltså är ni verklighetsfrämmande drömmare medan vi är driftiga och klarsynta realister som får saker gjorda i den verkliga världen där djur lider och dör här och nu!

Invändningar om att PETA sålt sin djurrättsliga trovärdighet för en spottstyver och gjort KFC Canada en stor tjänst kan därmed slås till marken genom skuldbeläggning. Den som inte är med på strategin gör helt enkelt djuren illa och blir alltså legitima måltavlor för emotionell utpressning.

Intressant nog faller detta agerande perfekt in i vad som ligger i KFC:s och andra djurexploaterande företags intresse - nämligen att "realisterna" i djurrättsrörelsen själva gör deras dirty work med att splittra och passivisera "idealisterna". Precis som James LaVeck uppmärksammar i sin artikel.

Och vad har PETA gjort för att åstadkomma detta? Enligt The Star har insatserna varit minst sagt omfattande:

PETA's campaign, which garnered international attention, has included more than 12,000 protests at KFC restaurants and outside the homes of company senior executives.

Demonstrators, who have included former Playboy pinup Lauren Anderson, have burned effigies of company icon, Col. Sanders. Other notables such as Paul McCartney, the Dalai Lama, and Chrissie Hynde have participated in the campaign.

12 000 protesttillfällen och mobilisering av massor av kändisar (med ett imponerande spektrum - allt från den vanliga köttsliga porrbranschen till den tibetanska new age-porren)? För vad?

För att kycklingar ska gasas till döds istället för att halshuggas.

Det är just detta som kampanjen slutligen kondenseras till, när PETA väljer att avsluta den efter förhandlingarna med KFC Canada. En avslutad bojkott är nämligen en död bojkott, och närmast omöjlig att återuppta igen. Dessutom undergrävs möjligheterna för någon annan att återuppta en sådan kampanj, eftersom PETA redan låtit KFC Canada positionera sig som djurvänliga och därmed marginaliserat kritik mot företaget som onödig, eller till och med "extremistisk".

Skulle man inte kunna leka med tanken att dessa 12 000 protesttillfällen istället kunde ha handlat om djurrättslig folkbildning och främjande av veganism? Skulle inte alla ord och handlingar i den här ihjälgasningskampanjen istället kunnat ha varit abolitionistiska ord och handlingar?

Minns nu återigen James LaVecks artikel om strategier för kooptering: Fixa en deal med "realisterna" - de stora organisationer som har en bred medlemsbas, ett känt namn och framför allt är beroende av "framgångar" för att legitimera sitt arbete för sina finansiärer/medlemmar. Använd sedan realisterna för att marginalisera "idealisterna" som "extrema", och splittra dem inbördes genom att så tvivel kring om de kan åstadkomma något själva utan att haka på de stora organisationernas djurskyddskampanjer.

Djurrättsorganisationer avslutar helt enkelt inte bojkotter av djurprodukter. Deras enda existensberättigande är just att de ska främja etiska bojkotter av produkter som orsakar död och lidande. Att avsluta en sådan bojkott borde vara fullkomligt otänkbart för en djurrättsorganisation. Det finns nämligen inget att förhandla om. Animals are not ours to eat, remember?

Ändå är det helt typiskt för den logik som formar stora organisationer som PETA. För att behålla sin legitimitet och för att attrahera medlemmar och gåvogivare, måste organisationen producera ständiga "segrar" och "framgångar". (Jag har själv suttit och försökt krysta fram ständiga "segrar" som förbundsordförande för Djurens Rätt, så jag vet hur det funkar. Man skryter upp sig helt enkelt, för att verka mer betydelsefull än man är. Det är förstås det marknadsföring i allmänhet handlar om, men det är också typiska livsnödvändiga åtgärder som stora organisationer tvingas till för att överleva i en föränderlig verklighet.)

Vad det hela kokar ner till är att föremålet för den djurrättsliga kampen förminskas dramatiskt. Istället för att handla om en ständigt pågående massaker på miljarder kännande varelser som vi alla på något sätt är delaktiga i, så blir ställningstagandet för djuren reducerat till att se till att de dödas lite försiktigare, med lite bättre kontroll, under lite bättre förhållanden. Ur djurrättens aska återuppstår ett blekt speciesistiskt spöke.

Inget är mer talande för hela denna problematik än det avslutande citatet från PETA:s Matt Prescott:

"All we want is for KFC worldwide to do what KFC Canada has done."

Jag tror dig Matt. Det verkar faktiskt vara allt ni vill.