Svenska Dagbladet skriver idag om den nya kycklingmodellen Cobb 700, som växer rekordfort, blir jättestor, har fyrkantiga bröstmuskler, och kan produceras med olika färger på näbbar och fötter.
Historien är hårresande, naturligtvis. Men också ännu en anledning till en helt inomspeciesistisk debatt. Precis som fallet var med förra veckans debatt om sexuella övergrepp på djur i Expressen så kommer knappast speciesismen som sådan att bli föremål för debatt.
Vad vi kommer att få se är snarare en lång rad fördömanden av överdrifterna i djurutnyttjandet, samtidigt som alla fortsätter att ta det för givet att andra djur finns till för oss att använda.
I själva verket tror jag att just uppmärksammandet av sådana här överdrifter och excesser i djurutnyttjandet - som tidigare Belgian Blue-debatten, vissa speciellt plågsamma djurförsök, onödiga pälsprodukter, kosmetikatester på djur, långa djurtransporter och nu den extrema aveln i form av Cobb 700 - fungerar som en ideologisk gränsdragning där ett socialt acceptabelt djurutnyttjande definieras samtidigt som det osynliggörs som moraliskt problem.
De extrema exemplen drar med andra ord uppmärksamheten från det rutinmässiga, vardagliga djurförtrycket som de flesta deltar i. Genom att manifestera upprördhet och motstånd mot sådana excesser kan man till och med få det vanliga djurförtrycket att framstå som som sin egen motsats, som en sorts "djurvänlighet".
Jag har idag en artikel om detta publicerad på Yelah.net. Läs mer här: Monsterkycklingar gör det vanliga köttätandet normalt.
2 kommentarer:
Underbart PeA! Vad tycker du då om Djurens Rätts äggkampanjer? Eller ja, jag vet ju redan vad du tycker...
Jag tycker att djurrättsaktivism borde vara något annat än det som den aktuella äggkampanjen är ett exempel på. Den signal som sänds ut när man ser på Djurens Rätts pressmeddelanden och den nyhetsrapportering som varit om saken är just ett djurskyddsligt (och därför speciesistiskt) budskap. Och djurrättsorganisationer borde förstås inte syssla med speciesistisk ideologiproduktion.
Djurrättsaktivism borde handla om att ifrågasätta speciesismen som sådan i så stor utsträckning som möjligt, och att förbereda ett samhälle som inte förtrycker ickemänskliga djur genom att övertyga människor om att inte förtrycka djur (dvs. att propagera för veganism).
Det finns inget som hindrar att man lyfter fram den konkreta behandlingen av andra djur i detta arbete, och det finns inget skäl att spotta på eventuella förbättringar, men huvudpoängen måste vara att utforma aktivismen på ett sätt som i minimal utsträckning bekräftar speciesistiska normer.
Med andra ord: Äggkampanjen borde inte handla om "dåliga" vs. "bättre" ägg (som den de facto gör idag), utan istället ifrågasätta varför människor konsumerar ägg över huvud taget.
Skicka en kommentar