Hej igen!
Jag glömde säga en sak om Faktum.
Efter att programmet utannonserats i förra veckan ringde det från programmet Debatt i SVT. De ville gärna göra en debatt om köttätandet och moralen, med anledning av Faktums program.
"Visst", sa jag, "jag ställer upp."
"Bra", sa Debatt-redaktionen, "vi ska bara hitta någon som vill debattera mot dig."
Men idag återkom de och sade att de inte kunde hitta någon motdebattör. Ella Nilsson, vd för Svensk Köttinformation - numera känd även från Faktum - ville inte debattera i tv den här gången heller. Och redaktionen hade inte heller hittat någon annan på ledande position inom köttbranschen som ville ta debatten.
Lite märkligt va? Jag menar, ska man inte kunna skaka fram en enda debattsugen meningsmotståndare i ett land med 97 procent köttätare (enligt Svensk köttinformation)?
Nu beror ju inte detta på att jag är en sådan livsfarlig debattör eller så. Det beror på att djurindustrierna vet att de inte kan vinna en saklig debatt om köttätandet så länge den förs på den djurrättsliga planhalvan.
De är förstås mer än villiga att diskutera begränsade djurskyddsåtgärder, men bara så länge diskussionen rör sig inom djurskyddstänkandet - det vill säga uppfattningen att djur finns till för oss människor att använda som vi vill, bara det görs på ett "humant" sätt.
De vet att sådana debatter stärker deras image som välmenande och samtidigt smickrar allmänhetens uppfattning om sig själva som "djurvänliga", trots att de fortsätter utnyttja djur.
Men om debatten flyttas en millimeter utanför den säkerhetszonen och vi börjar diskutera djurens egenvärde och individuella rättigheter, eller ännu värre - det faktum att allt lidande som djuren utsätts i för köttindustrin är onödigt eftersom vi inte behöver äta kött - ja, då vill de inte vara med längre.
Då tar argumenten nämligen slut. Då handlar det inte längre om "enskilda problem" med djurhållningen - som alltid kan pratas bort genom att skylla på enskilda bönder eller genom hänvisning till branschen (ständigt) pågående "åtgärdsprogram" - utan om en moralisk generalkritik mot hela den artförtryckande kulturen.
Egentligen borde det ju ligga i djurindustriernas intresse att ta debatten med djurrättsrörelsen direkt, för att äntligen få tyst på oss en gång för alla. Men det gör de aldrig. Tvärtom undviker de den debatten så mycket de bara kan.
Kan det möjligen säga något om vilken sida som sitter på de hållbara argumenten?
4 kommentarer:
Mamma Scan är en fegis som gömmer sig bakom köttbullarna :P Men vad märkligt att inte ens vilja debattera sin egen "affärsidé".. Knasigt. Debattvägran tyder ju på att de är medvetna om vad de pysslar med, vilket medför att de trots allt har ett litet hjärta någonstanns där inne - Bara det är ju lite positivt, då vissa inte alls verkar ha det.
Det säger ju en hel del om vilken sida som sitter på de starka korten. Tycker dock att det är otroligt trist att debatten inte blir av. Det kanske hjälper att ligga i lite extra på de som gör programmet debatt?! Någon måste ju vara villig att ställa upp? Jag hoppas innerligt att det blir av, det vore ju otroligt bra! Är förövrigt väldigt glad att du är Förbundet djurens rätts ansikte utåt, tycker att du gör ett alldeles utomordentligt jobb. Hörde dig även på radio för ett tag sen ;-)
Förutom att Per-Anders gör ett utomordentligt bra jobb som ansikte utåt för Djurens Rätt, så är han dessutom angenäm att titta på. Så han sitter på ALLA de starka korten. Hehe...
Jo, det är antagligen strategiskt smart av dem att inte diskutera med djurrättsaktivister. Så länge debatten handlar om djurskydd är de inte hotade.
Jag spelade in ett tv-program om djurrät på utbildningsradion i måndags, debatterade med bland annat Elin från Arla-reklamen. Om du får frågan igen kan du kanske föreslå henne som en relativt känd respresentant för bondekåren som är villig att debattera med djurrättsaktivister (programmet sänds i höst nån gång på kunskapskanalen).
Skicka en kommentar