Sidor

måndag, augusti 09, 2010

Sveket mot minkarna - och några råd till alla ickemänskliga djur som riskerar att utsättas för forskning och tillsyn

§ 4 - Sveket mot minkarna from Djurrättsalliansen on Vimeo.



"Sveket mot minkarna" heter Djurrättalliansens nya kampanjsajt där du hittar material från deras avslöjande av villkoren för djuren på svenska pälsdjursfarmer.

Djurrättsalliansens arbete är en fullkomligt fenomenal insats av helt ideella krafter för att sprida information som myndigheterna till vardags helt enkelt skiter i.

För grejen är ju att inget av detta är något nytt. Stereotypa beteenden, kannibalism, självstympningar, smutsiga burar, döda djur bland de levande, osv - allt detta har om och om igen dokumenterats av forskare, inspektörer och aktivister.

Allt detta känner myndigheterna redan till. Men inget görs, trots de uppenbara brotten mot lagen.

Varför?

För att djurskyddslagen aldrig har haft en allvarlig intention att hjälpa några djur. Dess huvudsakliga ideologiska och samhälleliga syfte är att ge människor gott samvete så att de kan fortsätta konsumera djurprodukter.

Genom att upprätthålla löftet om att en harmonisk och problemfri exploatering av djur är möjlig - om inte idag så i morgon när vi har genomfört några "åtgärder" och "reformer" - tränger djurskyddsideologin effektivt ut nästan all kritisk diskussion av speciesismen, djurförtrycket, som sådant.

Istället för att fråga oss själva om det är rimligt att miljoner kännande, medvetna varelser lider och dör helt i onödan, får djurskyddstänkandet oss att diskutera sekundära frågor som tillsynssystem, utredningar, teknisk utveckling och forskning. Vi börjar prata om djurens liv i fångenskap som om djuren redan befann sig där av sig själva. Vi börjar prata om dödandet av djuren som om det var något förutbestämt och inte resultatet av mänskliga val. Och vi börjar inbilla oss att de systematiska problem vi ständigt ser och hör talas om, bara är tillfälliga och överkomliga. (Det är precis därför djurindustrierna själva älskar djurskyddsidén och använder den så ofta de kan.)

Djurskyddsideologin fungerar som en hägring av en oas i öknen. När våld och tortyr av djur avslöjas aktiveras djurskyddsideologin och förklarar att en lösning är nära förestående och att vi inte behöver oroa oss, för problemen är snart borta.

Men ingenting händer förstås.

Som exempel kan vi citera Centerpartiets pressmeddelande från november 2006, efter att Alliansen begravt frågan om ett stopp för pälsdjursuppfödning:

- Det är glädjande att vi nu kan ge Sveriges pälsdjursuppfödare arbetsro och framtidstro. Samtidigt sänder vi en tydlig signal för att i samarbete med branschen satsa på mer forskning på djurskyddsområdet.

Den förra regeringens förslag var i praktiken ett näringsförbud för uppfödning av minkar för pälsproduktion. Allianspartierna har hela tiden varit mycket kritisk till s-regeringens sätt att hantera frågan, både ur ett djurskyddsperspektiv och ur ett företagarperspektiv. Bland annat togs det inte hänsyn till pälsdjursutredningens inriktning mot ökad forskning och utveckling tillsammans med näringen. Man lyssnade inte heller till lagrådets synpunkter.

- Vi vill istället ta till vara näringens vilja till metodutveckling av verksamheten, för att tillsammans medverka till ett ständigt förbättrat djurskydd.

Efterfrågan på päls är i högsta grad internationell. De svenska uppfödarna står sig väl i denna konkurrens, tack vare god pälskvalité till följd av god djurhållning. Utan att ge avkall på djurskyddet, är vi övertygade om att branschen har en framtid också i Sverige. Pälsdjursnäringen skall utvecklas inte avvecklas.


Forskning? Metodutveckling? God djurhållning? Ett sånt märkligt språk för en så okomplicerad sak. För så här funkar det ju: Man tar nyfödda minkar, stoppar in dem i pyttesmå burar, matar dem med mosad potatis och fiskrens som klickas på gallret, sedan gasar man ihjäl de som överlevt ett halvår, flår dem och säljer pälsarna så dyrt man kan.

Det är hela grejen. Hela affärsidén. Vad finns här att "forska" om? Vilka "metoder" ska "utvecklas"? Centern försökte få det att låta som att saken gällde att landa på Mars.

Men det är förstås som att försöka polera en bajskorv. Det går inte.

Men poängen är heller inte att det ska gå. Poängen har aldrig varit att förverkliga djurskyddsidén genom att faktiskt tillämpa lagens bokstav. Poängen är endast att hålla idén som sådan vid liv - den sköna, lugnande, harmoniska föreställningen om att vårt massiva djurutnyttjande inte behöver vara ett problem. Det viktiga har aldrig varit att kunna presentera en polerad bajskorv, utan att bibehålla föreställningen om att den faktiskt är polerbar.


Resultatet av "mer forskning på djurskyddsområdet" (Centerpartiet 2006). Bild tagen av Djurrättsalliansen på Örlycke gårds minkfarm i Sölvesborg.

Så här säger Centerpartiets jordbruksminister Eskil Erlandsson idag, i ett pressmeddelande efter Djurrättsalliansens avslöjanden:

- Den ansvariga myndigheten Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för hur den vanvård vi ser på bilderna ska stoppas. Vanvården är inte är förenlig med svensk lagstiftning, säger Eskil Erlandsson.

Åtgärdsplanen ska innehålla en lägesbild, förslag för effektivare och bättre kontroller, forskningsläget samt intensifiering av näringens arbete med program för att förbättra djuromsorgen.

Eskil Erlandsson sa också att det i kommande statsbudget kommer att tillföras mer pengar till djurskyddskontrollerna för att få en ökad tillsyn.


I korthet: mer av samma medicin som redan dödat miljoner patienter. Djurens lidande presenteras som tillfälliga avvikelser, inte som det logiska resultatet av ett speciesistiskt samhällssystem där djur rutinmässigt reduceras till saker, egendom och varor. Ytterligare några åtgärder och reformer bara, så är det löst.

Jag har vid det här laget läst lejonparten av alla politiska debatter om djurskyddsfrågan i Sverige sedan 1840-talet, och ett säkert råd kan jag ge alla ickemänskliga djur:

Om du hör orden "mer forskning" eller "bättre tillsyn", så spring. Spring för livet och titta aldrig tillbaka. Den som talar försöker inte hjälpa dig, bara övertyga sina medmänniskor om att din underordning under profithungriga industrier inte är något problem.

Och det värsta är att de flesta som lyssnar kommer att vilja tro på att allt blir bättre och att alla problem snart är lösta. För de är själva redan inblandade som dagliga konsumenter av djurprodukter och vill inget hellre än att radera all ängslan som är förknippad med de vanorna. De flesta kommer att välja zombietillvaron ("Måååste äääta kööött... Kööött äääär gooott... Oooch geeer öööppna laaandskaaap..."), framför ett moraliskt ansvarstagande som är det minsta socialt obekvämt. Och de kommer att fortsätta med det så länge som djurskyddsideologin är dominerande och ger ständig bekräftelse.

Så spring min vän. Stannar du blir du utsatt för mera tillsyn och forskning. Och då har du inte en chans.

6 kommentarer:

Liv sa...

Så bra!!! Allt jag kan säga: Så bra!! Detta ska spridas vidare!

Tack för att du kämpar på!

Jens sa...

Damn straight! Allting blir så enkelt, konsekvent och starkt argumentatoriskt också när du verkligen pratar om abolitionism. Ingen daltande. Det gillas.

Anonym sa...

Mycket bra!

Jag såg precis på SVT morgon. Tv-soffa med politiska tyckare, minkfrågan. I de inledanden, inramande meningarna nämns "vanvård" och "missförhållanden" två eller tre gånger. Normalfallet är "vård" av minkar, rötäggen ger "vanvård"? Där sitter välfärdsperspektivet stenhårt redan! Vi behöver utmana och ersätta de termerna.

Ida sa...

Super!

Din counter som du har på sidan av din blogg som räknar hur många djur som dör är också helt outstanding. Hur får en tag på den? Länken verkar inte funka.

Per-Anders Svärd sa...

Hej Ida!

Prova här:
http://www.adaptt.org/killcounter.html

Hälsningar,
Per-Anders

Anonym sa...

Hej Anders!
Hur överlever man allt detta lidande för djuren? Jag lider så med djuren. Hur gör du för att orka ta in allt elände? Jag var nyligen på Dalshults gård i Perstorp där vi också fick se hur djuren hade det i koladan. Det stank av urin och avföring och höet var vått av urin i princip överallt inte torrt som på Arlas egna bilder. De minsta kalvarna låg ensamma i små bås och enligt bonden föds de direkt på betonggolvet och läggs sedan i dessa bås på ca 1kvm. De får aldrig dia från spenen för då dricker de inte ur spannen sen sa han. De minsta kalvarna var avtrubbade och passiviserade, några sov. De lite större kalvarna fick vara tillsammans i större bås o var piggare, de hade ju varandra. Men det kan ju omöjligt få utlopp för sitt naturliga beteende på detta vis. Vet du om även de små får springa ut i hagen? Bonden var extremt timid o ville inte pressa honom på mer info. Tack för att du finns! Mvh Sofi R