Äntligen gjorde Mamma Scan ett försök att ta debatten!
I går var jag med i ett diskussionsprogram om köttätande i SR P4:s "Efter tolv". Deltog gjorde förutom jag Åke Rutegård, vd för branschorganisationen Kött- och charkföretagen, och näringsexperten Irene Mattisson. Ett bandat inslag med filosofen Torbjörn Tännsjö sändes också under programmet. (Tännsjös åsikter om köttätande har jag förresten tidigare kommenterat här.)
Programmet kan avlyssnas på Internet om du klickar här.
måndag, maj 15, 2006
torsdag, maj 11, 2006
Jordens pepp!
... är när det ringer en över 80 år gammal kvinna och berättar att hon är vegan sedan 19 års ålder. Redan som barn slutade hon att äta kött, efter att hon hittat de kalvar hon brukade leka med slaktade och upphängda i ladugården.
Vilken människa! Jag tror inte på någon gud, men jag finner ändå en oerhörd förtröstan i att veta att det någonstans där ute finns en äldre dam som alltid avslutar sin kvällsbön med orden "jämna slakterierna med marken".
Tack för att du finns, kära syster!
Vilken människa! Jag tror inte på någon gud, men jag finner ändå en oerhörd förtröstan i att veta att det någonstans där ute finns en äldre dam som alltid avslutar sin kvällsbön med orden "jämna slakterierna med marken".
Tack för att du finns, kära syster!
tisdag, maj 02, 2006
Kött som alternativ!
Idag har Dagens Nyheters matsidor ett recept på morötter med citron och mynta. Inte så värst dramatiskt kanske. Men den lilla roliga detaljen är slutmeningen:
Varför är nu detta så roligt? Jo, för att köttätandet framställs som ett "alternativ". Annars är ju köttätandet den starka normen i vårt samhälle. Det är normalt att äta kött. Lika normalt som att prata svenska.
Äter man inte kött är man avvikande från det som är normalt. Att inte äta kött vid en gemensam måltid gör att man sticker ut nästan lika mycket som om man bara pratar ungerska i ett svensktalande sällskap.
Att äta vegetariskt eller veganskt framställs därför nästan alltid som ett "alternativ" till det vanliga och normala - det vill säga att äta kött.
"Alternativ."
Smaka på ordet. Det är inte neutralt. Tvärtom är det laddat med värderingar och betydelser. Vad signalerar ordet "alternativ" egentligen?
Jo, framför allt anses alternativet inte vara lika bra som det normala.
Om jag behöver en reservdel till min bil så väljer jag en billig piratkopia när jag inte har råd med originaldelen. Den billiga kopian är sämre, det vet alla, men den får duga. Som alternativ.
Ibland pratar man om ett "fullgott alternativ". Det vill säga något som inte är själva originalet, men precis lika bra till sin funktion. Men även där är originalet normen, och alternativet är det man väljer bara när man inte kan få det normala - alltså det som anses bäst, rätt och riktigt.
Ta återigen ett bilexempel: Det finns massor av familjebilar som är lika bra till sin praktiska funktion att säkert frakta omkring familjer och deras inköp. Men det finns ändå vissa bilmärken som av hävd har en högre status - som anses vara "riktiga" familjebilar.
Precis så är det med kött. Vegetabilisk mat är precis lika bra - eller bättre - för att ge människor näring och hälsa. Men lik förbaskat är köttätandet fortfarande normen och vegetarismen "alternativet".
Massor av restauranger lyfter numera fram att de har "vegetariska alternativ". Vilket förstås är finfint, så att några hundra tusen av oss svenskar som inte vill göra våra magar till kyrkogårdar slipper gå hungriga på stan! Men vad är det restaurangerna säger om vi börjar värdera orden? Jo, följande: "Här har vi den riktiga maten - men vi kan också ordna alternativ för er som inte vill ha den riktiga maten."
Alternativ-föreställningen spelar en stor roll för att misstänkliggöra hela vegetarismen som livsstil. Om det finns en norm som de flesta håller sig till - varför bryta den i onödan? "Det måste vara något underligt med vegetarismen", tänker Svensson, mer eller mindre medvetet. Bara det faktum att vegetarismen hela tiden stämplas som "alternativ" ger ju intrycket att matvalet måste vara något sämre, något svårt, och något som bara "alternativa" människor sysslar med. (Och allvarligt talat - vem vill vara en sådan där "alternativ" och jobbig jävel?)
Det här kanske låter som trivialt märkande av ord. Och det är förstås inte på långa vägar en analys av hela relationen mellan människor och djur. Men orden beskriver och definierar världen åt oss. De ger oss riktning i tillvaron: Detta är bra - detta är dåligt. Det ligger med andra ord makt i orden - makten att skilja rätt från fel. Och när det gäller val av mat är makten över orden i förlängningen en fråga om liv och död.
DN:s recept på morötter med citron och mynta är förstås en bagatell i sammanhanget, men ordvalen i slutklämmen är omedvetet framåtsyftande. En dag kommer nämligen köttätandet att ses som ett udda och ytterst bisarrt "alternativ" till riktig mat. Kött kommer att framstå som något en människa endast skulle välja att äta på en öde ö där det inte finns annan mat än djur att jaga.
Våra barnbarn kommer att häpna över våra historier om hur tidningarna varje dag publicerade recept på mördade djur, och de kommer att besöka muséer som dokumenterar tiden då människor fortfarande förslavade dem som såg lite annorlunda ut och var lite mindre intelligenta.
Den övertygelsen ger många av oss kraft att fortsätta arbeta för ett samhälle som inte förtrycker djur. Glöm bara inte att äta ordentligt under tiden. Riktig mat alltså. Tillsammans kan vi äta upp hela jävla normen! Nu ska jag laga morötter med citron och mynta!
Skivad kokt skinka eller kycklingfilé är alternativ för köttätaren.
Varför är nu detta så roligt? Jo, för att köttätandet framställs som ett "alternativ". Annars är ju köttätandet den starka normen i vårt samhälle. Det är normalt att äta kött. Lika normalt som att prata svenska.
Äter man inte kött är man avvikande från det som är normalt. Att inte äta kött vid en gemensam måltid gör att man sticker ut nästan lika mycket som om man bara pratar ungerska i ett svensktalande sällskap.
Att äta vegetariskt eller veganskt framställs därför nästan alltid som ett "alternativ" till det vanliga och normala - det vill säga att äta kött.
"Alternativ."
Smaka på ordet. Det är inte neutralt. Tvärtom är det laddat med värderingar och betydelser. Vad signalerar ordet "alternativ" egentligen?
Jo, framför allt anses alternativet inte vara lika bra som det normala.
Om jag behöver en reservdel till min bil så väljer jag en billig piratkopia när jag inte har råd med originaldelen. Den billiga kopian är sämre, det vet alla, men den får duga. Som alternativ.
Ibland pratar man om ett "fullgott alternativ". Det vill säga något som inte är själva originalet, men precis lika bra till sin funktion. Men även där är originalet normen, och alternativet är det man väljer bara när man inte kan få det normala - alltså det som anses bäst, rätt och riktigt.
Ta återigen ett bilexempel: Det finns massor av familjebilar som är lika bra till sin praktiska funktion att säkert frakta omkring familjer och deras inköp. Men det finns ändå vissa bilmärken som av hävd har en högre status - som anses vara "riktiga" familjebilar.
Precis så är det med kött. Vegetabilisk mat är precis lika bra - eller bättre - för att ge människor näring och hälsa. Men lik förbaskat är köttätandet fortfarande normen och vegetarismen "alternativet".
Massor av restauranger lyfter numera fram att de har "vegetariska alternativ". Vilket förstås är finfint, så att några hundra tusen av oss svenskar som inte vill göra våra magar till kyrkogårdar slipper gå hungriga på stan! Men vad är det restaurangerna säger om vi börjar värdera orden? Jo, följande: "Här har vi den riktiga maten - men vi kan också ordna alternativ för er som inte vill ha den riktiga maten."
Alternativ-föreställningen spelar en stor roll för att misstänkliggöra hela vegetarismen som livsstil. Om det finns en norm som de flesta håller sig till - varför bryta den i onödan? "Det måste vara något underligt med vegetarismen", tänker Svensson, mer eller mindre medvetet. Bara det faktum att vegetarismen hela tiden stämplas som "alternativ" ger ju intrycket att matvalet måste vara något sämre, något svårt, och något som bara "alternativa" människor sysslar med. (Och allvarligt talat - vem vill vara en sådan där "alternativ" och jobbig jävel?)
Det här kanske låter som trivialt märkande av ord. Och det är förstås inte på långa vägar en analys av hela relationen mellan människor och djur. Men orden beskriver och definierar världen åt oss. De ger oss riktning i tillvaron: Detta är bra - detta är dåligt. Det ligger med andra ord makt i orden - makten att skilja rätt från fel. Och när det gäller val av mat är makten över orden i förlängningen en fråga om liv och död.
DN:s recept på morötter med citron och mynta är förstås en bagatell i sammanhanget, men ordvalen i slutklämmen är omedvetet framåtsyftande. En dag kommer nämligen köttätandet att ses som ett udda och ytterst bisarrt "alternativ" till riktig mat. Kött kommer att framstå som något en människa endast skulle välja att äta på en öde ö där det inte finns annan mat än djur att jaga.
Våra barnbarn kommer att häpna över våra historier om hur tidningarna varje dag publicerade recept på mördade djur, och de kommer att besöka muséer som dokumenterar tiden då människor fortfarande förslavade dem som såg lite annorlunda ut och var lite mindre intelligenta.
Den övertygelsen ger många av oss kraft att fortsätta arbeta för ett samhälle som inte förtrycker djur. Glöm bara inte att äta ordentligt under tiden. Riktig mat alltså. Tillsammans kan vi äta upp hela jävla normen! Nu ska jag laga morötter med citron och mynta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)