”Att hävda att djur har rättigheter, på samma sätt som människor, är fel”, hävdar ledarskribenten i JP (17/6).
I dagens läge, när djurrättsrörelsen växer över hela världen, och får massivt stöd av ledande filosofer, så blir man som djurrättsförespråkare förstås nyfiken på vilka nya argument som ledarskribenten ska föra fram.
Det vi får veta är följande: Djur kan inte ha rättigheter för att det leder till nedvärdering av de mänskliga rättigheterna. Djur kan inte heller ha rättigheter eftersom de inte kan ha skyldigheter, antyds det.
Ledaren tar med andra ord slut precis där varje djurrättsfilosofisk skrift börjar, med de argument som är de allra lättaste att tillbakavisa.
Att rättigheter förutsätter skyldigheter är uppenbart osant. Eller anser JP verkligen att små barn eller svårt hjärnskadade människor – som uppenbarligen saknar skyldigheter – också saknar rättigheter? Där kan vi verkligen börja tala om ett människofientligt resonemang!
Djurrättsidén leder däremot inte till att mänskliga rättigheter försvinner, lika lite som kvinnors rättigheter lett till att mäns rättigheter försvunnit, eller slaveriets avskaffande lett till att vita människors rättigheter upplösts. Rättigheter är inget nollsummespel som försvinner för en grupp när de vinns för en annan.
Det djurrättsrörelsen kräver är bara att alla medvetna, kännande varelsers intressen ska respekteras, oavsett deras intelligens eller utseende. Även många andra djur än människor är kännande varelser. Vi har alla det gemensamt att vi kan uppleva lycka och lidande, att våra liv är viktiga för oss själva, och att döden innebär slutet på allt som är betydelsefullt för oss. Det är av dessa skäl vi inte får skada eller döda människor – och det är av samma skäl som vi inte får skada eller döda andra djur.
Så några grundläggande mänskliga rättigheter hotas inte av djurens rättigheter.
Däremot hotas så klart de privilegier som vi tagit oss på våra försvarslösa medvarelsers bekostnad.
Precis som kvinnokampen hotar mäns makt över kvinnor, så innebär rättigheter för djur att människor måste ge upp sitt brutala utnyttjande av djur till mat, kläder, experiment och underhållning. Det är enbart att välkomna. Det är därför ohederligt av JP:s ledare att blanda ihop förlusten av makten att exploatera med förlusten av mänskliga rättigheter.
Om det nu är hotet mot djurfabrikernas vinster och hotet mot smaklökarnas vana vid smaken av likdelar som skrämmer, så skriv det rakt ut istället. Vi tillstår gärna att vi förespråkar veganism som det självklara alternativet till miljarder djurs lidande och död. Vi tar gärna den debatten, för den är enkel att vinna. Människor behöver inte längre utnyttja och döda djur för att leva goda liv. Alltså bör vi låta bli.
Vi vet redan att det är fel att döda och äta grannens hund eller katt. Nu behöver vi bara inse det självklara: att det inte finns någon skillnad mellan Karo och Misse och de miljarder namnlösa djur som varje år faller offer för vårt traditions- och profitdrivna artförtryck.
Man får glädja sig åt att det är uppenbart att ledaren inte tror på sina egna ord. För om djur saknar rättigheter – varför ska vi då över huvud taget bry oss om att ”de har det bra”? Tydligen anser JP att djur har vissa rättigheter trots allt. Jag hoppas att tidningen snart låter den tanken utvecklas till sin fullbordan. Djuren har väntat länge nog.
